Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
7 januari, 2015 kl. 10:40 som svar på: Nu är det äntligen dags efter 33 år tillsammans säger jag Hej då Ettan #84052
cumulusnimbus
MedlemHärligt! Stort grattis!
cumulusnimbus
MedlemGrattis till graviditeten och till ett bra beslut! Försök att få med din sambo på tåget. Tänk vad fantastiskt för ert barn att slippa se skiten.
När min son började fingra på dosan och min dotter låtsasrökte pennor, så kändes det minst sagt inget vidare… De var små och nu har de glömt som tur är. Skönt att nu veta att om de börjar missbruka nikotin när de blir tonåringar, så är det i alla fall inte någon av deras föräldrar som har inspirerat dem.
cumulusnimbus
MedlemLäs mycket vad andra skrivit, här finns en enorm samling av erfarenheter.
Jajo utryckte det så bra: ”De små, små knepen och de kloka orden är kanske inget annat än en persons erfarenheter, men har en människa redan vandrat på en väg som jag stapplande ger mig ut på så lyssnar jag gärna på denna personens erfarenheter om sly och fallgropar och ruggiga djur i buskarna. Även om det sen visar sig att min egen väg är kantad av törnen och ormar eller en solig grusväg utan minsta problem så är kunskap och information aldrig ett dåligt resesällskap. Och för många som vandrat vägen så känns det fullkomligt naturligt att försöka skänka andra lite resesällskap då och då”.
Lycka till, 2015 kommer att bli ett toppenår för dig. Sluta snusa är bland det allra smartaste man kan göra och det är värt lite besvär tusen gånger om.
-
Det här svaret redigerades för 10 år, 4 månader sedan av
cumulusnimbus.
cumulusnimbus
MedlemTalesättet ”Summan av lasterna är konstant” är kanske inte helt taget ur tomma luften… Eller så är det som du tänker någon slags kompletteringsdjävul som börjar surra i en nikotindepriverad hjärna… Jag kan konstatera att efter att totalnolla mig från både kaffe och alkohol de senaste 57 dagarna, så har det hänt mycket som varit enbart positivt.
Att hålla sig helt borta från nikotin och Onico och andra lömska substitut… Att ta det väldigt försiktigt med, eller att helt skippa, kaffe, alkohol, socker och andra snabba kolhydrater. Att sova mycket, dra ner på stress, öka mängden frisk luft och motion… Allt detta har många som lyckats med att vara snusfria en längre period skrivit mycket om.
Det finns väl bara ett sätt att ta reda på vilken roll kaffe har i ditt liv. Testa att vara utan i två-tre månader och jämför sedan.
-
Det här svaret redigerades för 10 år, 4 månader sedan av
cumulusnimbus.
-
Det här svaret redigerades för 10 år, 4 månader sedan av
cumulusnimbus.
cumulusnimbus
MedlemStort grattis!
cumulusnimbus
MedlemDet är nog högst individuellt, men det går över. För mig var det riktigt skakigt i ungefär tio dagar, sen en morgon kändes det att det var över. Suget har efter det förstås kommit ibland, men det har varit korta övergående attacker som inte kan jämföras med den tiden. Efter prövningarna runt 40 kom det en lång nedförsbacke för mig som varade till årsdagen. Sen vart det lite velande ett tag, men sen vågade jag tro på att jag faktiskt hade lyckas att lämna snuset bakom mig.
De flesta som ger upp verkar göra det efter runt 40-60 dagar. Det är synd eftersom de är så nära att lyckas. Min teori är att det beror på att nikotinreceptorer degenereras och processen har en peak runt den här tiden. Man blir då kemiskt deprimerad när kroppen ställer om sig till normalitet. Biokemiska omställningar i hjärnan tar helt enkelt lite tid. Om vi ger kroppen den tid den behöver så läker den sig själv.
Se det som snustrollets sista dödskramper, sen är du fri. Sov mycket, ta långa promenader i frisk luft, undvik för mycket kaffe, frosseri av snabba kolhydrater och överdriven alkoholkonsumtion under julhelgen, så blir det förmodligen enklare. Det är värt det.
cumulusnimbus
MedlemHärligt! Stort grattis!
cumulusnimbus
Medlem900 dagar idag. Snusa känns väldigt långt borta för tillfället, och förmodligen beror det på att jag även har varit helt ren från kaffe och alkohol de senaste 6 veckorna.
Är tröttare på kvällarna och sover djupare och det är ju som det ska vara i november och decembermörkret. Den här tiden är kämpig för alla, men genom att inte motverka de naturliga rytmerna, så har jag varit mycket piggare jämfört med tidigare. Jag ser hur kämpigt mina snusande och rökande arbetskamrater har det nu. Nikotinet hjälper inte och kaffebryggaren fylls ständigt med nybryggt kaffe. Dålig sömn skapar behov av mer nikotin, koffein och snabba kolhydrater i lönlösa försök att vakna upp, och sen behövs lågdosering av alkohol på kvällen för att komma ner igen, djupsömnen störs och nästa dag så börjar den onda cirkeln om igen. Blir de mer effektiva av det? Inte ett dugg…
Nu är det iofs deras problem och ingen annans, var och en får själv bestämma hur de vill hantera det yttre och inre mörkret. Själv är jag dock otroligt stolt över mina val och den frihet som jag tilltvingat mig. Det är ingen lätt sak att släppa nikotinet, men jag blir hela tiden överraskad av att upptäcka ständigt nya fördelar med att inte vara slav under ett beroende. Efter nästan ett helt liv som snusare glömmer man lätt bort hur det ska kännas när man är normal. Det tänker jag inte glömma bort igen, och om en påminnelse skulle behövas, så finns andras berättelser och upplevelser här, som påminner och inspirerar.
Kämpa på där ute, snart är det vintersolstånd och då kommer ljuset tillbaka och vi får nedförsbacke ett tag igen.
-
Det här svaret redigerades för 10 år, 4 månader sedan av
cumulusnimbus.
cumulusnimbus
MedlemDet är väl just det att man måste på djupet förstå att man inleder ”Ett liv utan snus!” och inte ”Ett liv utan snus?”. Minsta tveksamhet och man halkar dit förr eller senare. Jag brukar tänka att det är dumt att snusa, men att sluta snusa mer än en gång i sitt liv är riktigt stenkorkat… Tyvärr har jag som många andra förstått detta den tuffa vägen. Även efter en lång avhållsamhet från snus så blir man aldrig helt botad om man har ett långt missbruk bakom sig. Man är mer som villkorligt frigiven. En snus och det kan bli som i Monopol ”gå i fängelse utan att passera gå” …
Så det gäller att följa två regler; 1) Stoppa under inga som helst omständigheter in något med nikotin så länge som du lever. 2) I alla övriga fall så gäller automatiskt regel nummer 1…
Att sluta snusa är busenkelt, att inte börja snusa igen är en desto större utmaning. Om du läser vad andra skrivit här så kan du få otroligt mycket hjälp i den svåra konsten att odla pannben. Att skriva här har också ett värde för en själv för att förstärka sin icke-snusaridentitet. Ingen som inte gått ner sig i samma träsk kan på djupet förstå vad du går igenom. Här vet alla vilken smutsig drog nikotin är…
Lycka till med det slutgiltiga slutandet. Det gäller att våga att ta klivet ut i det okända, stänga dörren bakom sig och gå vidare utan att se sig om igen. Att även sluta snusa mentalt. Spotta ut. Skölj. Stoppa inte in något nytt så länge som man lever. Klart.
cumulusnimbus
MedlemVarje tidsperiod i slutandet har sina egna problem, men det du gör nu är det klart jobbigaste. Det blir bättre, även om det känns tufft nu. Kämpa på!
-
Det här svaret redigerades för 10 år, 4 månader sedan av
-
FörfattareInlägg