[cumulusnimbus]

Tror ärligt att min fru har rätt. Tomrummet efter nikotin behöver fyllas av något. Kaffe eller sötsaker är dåliga alternativ och bara ohälsosamma surugat. Endorfiner från träning verkar sundare, men åldrande träningsnarkomaner tenderar att få ledproblem och hjärtinfarkter… Vad göra?

[cumulusnimbus]

En vecka har gått och till min förvåning upplevde jag min jobbigaste dag igår.

Som nybrocorner skrev ovan, så är man beredd och stålsatt för att bekämpa den fysiska abstinensen, men mindre förberedd för den psykiska. På nåt jäkla sätt så verkar talesättet” summan av lasterna är konstant” stämma. Jag bestämde mig samtidigt som jag slutade snusa att ta ett alkoholstopp i tre månader för att förhindra att falla dit på fyllan. I förrgår insåg jag att jag fått en ny kärlek, syrran introducerade mig till sin nespressomaskin. Fyra koppar superstarkt kaffe och man flyger lika bra som på snus.

Igår tog jag en dag utan kaffe, och det var som sagt den jobbigaste dagen hittills. Nämde galghumoristiskt det för min fru och föreslog att eftersom summan av lasterna är konstant, så återstår enbart sexmissbruk… Hon föreslog en joggingtur och en kall dusch istället…

[cumulusnimbus]

Kom igen nu nybrocorner. Du vet att du leker med elden. Att börja snusa är dumt, att sluta snusa mer än en gång är stenkorkat. Gör det ordentligt eller inte alls. Jag har själv lagt in ett tre månaders alkoholstopp för att förhindra för mig vad du just gått igenom. Fundera på om det kan vara en hjälp att sluta snusa för dig med

Fokusera på vad du sa igår ”: . . då man ärligt kan säga att man inte är avundsjuk på en snusare utan tycker synd om honom… där vill jag vara…”

[cumulusnimbus]

38 år är nästan 14000 dagar med snus under läppen. 5 dar som snusfri av 14000 är o.o4 % Alltså inte 4 % utan 0.04%. Rätt dåliga odds mao, men underligare saker har hänt…

[cumulusnimbus]

Fysisk vs. psykisk avvänjning ska tydligen vara olika saker. Efter fem helt snusfria dagar känner jag hur varje dag rent fysiskt går lättare och lättare. Att kämpa emot fysiskt sug blir konkret och tidsbegränsat, men det psykiska behovet då?

Varför blir en del missbrukare medans andra inte? Jag vet ej säkert, men efter 38 år av snusande, är det ingen underdrift att slå fast att jag varit missbrukare i större delen av mitt liv.

”Hej, jag heter cumulusnimbus och jag är nikotinmissbrukare” typ…

Mekanismerna bakom ett missbruksbeteende kan vara mycket komplexa och omedvetna. Insikt i varför man blev missbrukare kan inte bara hjälpa till att bryta mönster, det kan ochså ge ökad insikt i vem man är och varifrån man kommer. Men, eftersom psykiskia faktorer är komplexa och delvis omedvetna, är det lätt att gå fel…

Tror att ett kognitivt föthållningssätt är mer framgångsrikt än ett analytiskt.

”Jag vet inte vilka psykiska faktorer som är i spel för att få mig tillbaka till gamla mönster och bli snusare igen, men såhär ska jag förhålla mig när suget kommer” typ.

Min strategi är att jag bestämde mig för att vara en fd snusare, redan då jag spolade ner mitt snus på muggen för fem dagar sedan.

Oavsett vad som händer eller hur jag känner mig, så är det beslutet oåterkallerligt och på liv och död. Långsint Ångermanländs tjurighet, fastän jag inte är från Norrland, som i hockeyramsan för Nordingrå ”Kämpa dö! Mjälloms Bröd!! Bryta, bryta, bryta!!!”

[cumulusnimbus]

Fem dar har gatt och tredagarsgränsen är passerad med marginal. Kan bara säga att det finns fog att säga att de tre första dagarna är värst´och att det sen lättar. Nu efter fem dar så är de värsta fysiska besvären borta. Nackstelheten och huvudvärken har minskat. Pirret i snusgropen är kvar men avtar hela tiden. Drack en Irish coffe igår och som jag misstänkte, så har konsumtion av både alkohol och kaffe ett pris under den första tiden av nikotinavvänjning. För mig ökade suget efter nikotin rejält efteråt.

Jag har nu bestämt att helt skippa alkohol under de tre första månaderna medans nikotinavvänjningen sker. Har även bestämt om restriktioner för kaffe, men inget totalstopp ännu, vi får se hur det utvecklar sig.

[cumulusnimbus]

De sager om rökning att om man klarar de tre första dagarna så är man hemma. Vore härligt om det gällde snus med. En dag har gått och de värsta spasmerna har slutat. Endast som lätt träningsvärk i axlar och nacke, huvudvärk och stickningar i snusgropen, men inte som igår. Jag tror inte på gradvis avvänjning eller surugat. Att stoppa in papper eller lakrits i snusgropen känns väldigt avlägset för mig. Jag resonerar som så: Om jag skulle tvingas amputera ett ben så vill jag inte att det ska ske gradvis över några veckor, där man sågar lite i taget. Surugat påminner mig om att jag förlorat någoting. Tror att det bara är att bestämma sig och sen agera och vara toktjurig i sitt beslut. Bara egna hjärnspöken kan få en att ändra sig. Min fru sa, jag vet vad du går igenom för du har gjort detta förut… Hur kan man vara så jävla dum att man går igenom detta mer än en gång?

Att borja snusa är korkat. Att sluta snusa mer än en gång i sitt liv är riktigt stenkorkat…

[cumulusnimbus]

Känner mig som en labråtta som man gör hormonförsök på. Vill lära mig mer om hur nikotin påverkar glykogen och dopamin.

Kan det vara så att hänga här kan vara ett dubbeleggat svärd? Å ena sidan får man stöd i sitt beslut att inte börja igen, men å andra sidan så frotteras man i elände som man själv lätt identifierar sig i. Lite martyr typ, men är det egentligen lättare för martyrer att sluta snusa?

[cumulusnimbus]

Har sovit en timme och vilken skillnad! Ar sluta snusa ett heltidsjobb? Nagot man kan gora pa sommarlovet? Eller ar det battre att sluta nar man anda ar igang med jobb och inte hinner kanna efter sa mycket, och tycka synd om sig sjalv?

Ska forsoka bygga upp en positiv malbild, klart som fan att kroppen far spelet om man tvarslutar utan varning efter 38 ar

[cumulusnimbus]

Drack en kopp kaffe, det var som att spruta tandvatska pa grillkolen. Ingen bra ide…

[Författare]

Inlägg