Tackar! Stödet fr[n dig nybrocorner har gjort resan så mycket lättare.
I mitt första inlägg här för tre månader sedan skrev jag:
LItar inte på kaffe eller alkohol heller, eftersom det kan trigga suget och sänka omdömet och ökar risken att trilla dit för nikotin igen. Det får bli en paus med det ett tag, tills det värsta nikotinsuget avtagit. Får utvärdera det efter tre månader
Dax för utvärdering ser det ut som… Att mer eller mindre skippa alkohol och kaffe var ett lyckokast. Att dessutom skippa alkaliska låtsassnusar, tussar eller ingefära var också en hit. Att motionera på ett seriöst sätt var helt nödvändigt för att nå hit. Skriva av sig på forumet gjorde livet så mycket lättare. Allt detta var mycket värt för framgången, men i botten är det trots allt känslan av att nu får det fan vara nog som varit viktigast. Viljan att verkligen vilja sluta snusa på ett djupt plan.
Det förskräcker mig att se hur många som tittat in här och deklarerat att nu ska de sluta, för att sen bara försvinna härifrån efter några dagar eller veckor. Jag antar att de flesta helt enkelt gav upp. Inte var redo för en avgörande förändring i sitt liv. Nikotin är ett riktigt rävgift helt klart och det är så svårt att stå emot ibland. För mig är bilden av min då tvåårige son lekande med min dosa som fastetsad på näthinnan. Jag behövde bara frammana den bilden då suget kom för att genast samla styrka från en inre orkan. Om min son väljer att bli snusare senare i livet, så ska han inte ha fått inspirationen från mig. Min nya värdegrund är bräcklig, men insikten att jag gjort det rätta valet, gör mig starkare för varje dag.
Mitt nya mål fram till ettårsdagen är att jag ska normaliseras som fd snusare, vara mycket måttlig med kaffe, socker och alkohol och ha en vältränad frisk kropp.
