Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
cumulusnimbus
MedlemGrattis till att du är över puckeln. Nu blir det förmodligen bara ett enda långt fade-out för dig. Visst, tunga dagar kommer också, men de går över fort och känns inte lika blytunga. Jag tror det är för att under de första två månaderna degenererar merparten av nikotinreceptorerna. Jag känner fortfarande skillnad månad för månad men det är som om takten slagits av rejält och nikotintankar asymptotiskt närmar sig noll. Hoppas detsamma för dig, det är en otrolig känsla när det börjar gå upp för en att man faktiskt är på väg att lyckas!
cumulusnimbus
Medlem8 månader idag och fortfarande med i matchen. Gamla gubbar ska man ej förakta, de gör det länge de gör det sakta… 😉
cumulusnimbus
MedlemSjälvfallet är det något annat som är fel. Fast inte bara på mig, utan snarare på alla som till slut hamnat här. När man följt spåret från brukare till missbrukare till beroende och slutligen börjar göra upp med sitt beroende, infinner sig frågan: hur i allsindar hamnade jag i denna situationen? Varför slutade jag inte tidigare?
Beroendeförsök med råttor har gett en del intressanta resultat. Man erbjöd råttor en extra vattenflaska i buren, fast med alkohol i. 1/4 av råttorna provade en gång, blev rejält bakis och testade aldrig igen. 1/4 av råttorna var där titt som tätt och smådoserade mest hela tiden. 1/4 av råttorna tog sig en rejäl blecka då och då, för att sen hålla sig helnyktra en längre tid innan de tog sig ett rus igen. 1/4 av råttorna blev helt maniska missbrukare och föll snabbt in i ett beroende.
Översatt till mäniskor kan man skönja fyra typer: helnykteristen, bag-in-box pimplaren, “det är ju så gott med ett glas vin till maten”, helgsuputen och alkoholisten. Om man istället tänker nikotin, så kan alla placeras in i någon av de fyra kategorierna. Vad som är gemensamt för oss alla här på siten, är att vi har låtit nikotinbruket utvecklats till ett missbruk.
Varför just vi? blir då en intressant följdfråga… Gener eller miljö? Eller både och? Det finns helt klart en hel del genetiska och fysiologiska teorier kring missbruk. ADHD och droger är till exempel vanligt och ingen höjdare. Typ A personligheter har en liten punktmutation i en recceptor, så signalsubstanser inte frisätts som det ska. Nyckeln kommer in i nyckelhålet och vrider om men själva låsmekanism tar inte riktigt fullt ut så, belöningar uteblir, eller blir väldigt försvagad.
Psykologiskt ligger det nära till hands att se det som en tonårsrevolt eller en signal att “se mig-titta nu börjar jag till och med att snusa- Ser ni mig nu då? typ… Vad som faktiskt generellt verkar vara den bästa psykologiska förklaringsmodellen är något som kallas social facilicering. Med det menas ungefär att man härmar andra. Om ens föräldrar eller någon vuxen man ser upp till använder droger för att hantera situationer i sitt liv, så ökar risken att man senare själv tar till samma metoder. Nikotin i arv med andra ord…
Nu är det inte så enkelt att säga vad som är vad, för det kan ju faktiskt vara så att den man psykologiskt härmar har en genetisk defekt. *Om denna personen är ens förälder så kanske man också ärvt denna effekt. Så då blir svaret både och…
Så vad göra åt det? Först konstatera att man tillhör minoriteten som gick all-in på nikotin. De flesta andra valde ju trots allt att förhålla sig annorlunda till nervgiftet. Sen om det beror på gener, miljö eller en kombination kanske inte är så himla intressant egentligen. Faktum kvarstår och skadan är redan skedd.
Kroniskt missbruk skapar i sin tur en räcka av nya problem på både fysiska och psykologiska plan. Konstiga matvanor, blodsockerfluktuationer, nikotin, alkohol, koffein, träningsnarkomani, sexmissbruk, sömnstörningar, tvångstankar, ångest, tablettmissbruk, narkotika, spelmissbruk och alla möjliga varianter kan vävas samman i ett blandmissbruk som i sig skapar ångest och kanske neuroser. I grunden finns en missbrukarmentalitet, som på alla vis försöker få kontroll på kaoset som substanserna i sig själva skapar.
Oavsett vilket, så kan man ta ett analytiskt angrepp på problemet. Med hjälp av en psykolog, reser man tillbaka och finner orsakerna till att man startade det destruktiva beteendet, för att sen när problematiken medvetengjorts gå vidare på ett vuxet plan. Låter fint i teorin, men psykoterapi tar flera år och kostar väldigt mycket pengar.
Alternativt tar man ett kognitivt grepp. Man inser att något är fel, men ältar inte för mycmket om vad. Istället fokuserar man på det felaktiga beteendet och förändrar det. Kognitiv psykologi går snabbt och kostar inte mycket, och har visat sig väldigt effektivt.
Hypnos och akupunktur har även hjälp andra att släppa sitt nikotinberoende
8 månader av 38 år = 1.7 % Det är trots allt en väldigt kort tid och det är nog tyvärr så att det är svårare och tar längre tid om: graden av missbruk varit grov, tiden som det pågått lång, och åldern när man slutar är hög.
En dag i taget och bättre och bättre dag för dag. När jag började den här resan trodde jag att den skulle vara över efter ett par månader. Jag kan bara konstatera att det är enklare idag, men att min framgång fortfarande vilar på en skör tråd.
Så Motivation och ni andra, jag önskar er en snabb och smidig resa och en kvick exit från snussiterna. Veteran verkar kanske vid en första anblick coolt, men överliggare? Njaäe… Ingen höjdare..cumulusnimbus
Medlem🙂 Nej busenkelt kan man nog påstå att det inte är. Självironiskt och i princip så kanske det är det, men i riktiga livet får man jobba hårt.
Fast i slutändan gäller busenkla principer. Spotta ut, skölj munnen, lägg inte in något med nikotin så länge man lever. Klart! 😉
cumulusnimbus
MedlemTack Lapelpp för omtanken, men riktigt så illa var det inte. Jag har inte börjat snusa. Jag tyckte däremot det var dags att hålla mig borta från snussidor på nätet och gå vidare. Jag har varit rastlös denna vecka och min diet har gått åt skogen. Det har blivit snabba kolhydrater och godis. Träningen har avstannat. Som du säger 38 års missbruk är en lång tid…
Jag inser nu hur skör den tråd som varit min livlina är. När jag slutade för 239 dagar sedan så skrev jag direkt mitt första inlägg här. Träningen, dieten, siten har varit kittet som hållit mig borta från snuset. Utan siten försvann kontrollen över maten och träningen. Blev helt enkelt väldigt vilsen utan det stöd jag känner från alla fantastiska människor som för sin egen kamp, sida vid sida. Kan riktigt känna hur snustrollet vädrat morgonluft… Men så skoj ska vi inte ha det!
cumulusnimbus
MedlemDet var inte precis busenkelt att inte logga in här… 4 dagar, sen gick sluta sluta snusa projektet åt skogen… Denna site är beroendeframkallande! Det är bara att bita ihop igen…
cumulusnimbus
MedlemNej Kicka, det är inte så att snussuget kommer att sitta kvar i flera år. Snussuget är över på en vecka. Vad vi snusare intalat oss själva är att snus är dundermedicinen mot alla krämpor. Inest inne vet vi att det inte är så, men utan snuttesnuset blir vi lätt vilsna. Det är som dyningar, ibland går det upp ibland går det ned. Med tiden lär man sig att följa med dyningen utan ansträngning. Det är så livet fungerar. Våra söndersnusade hjärnor har helt enkelt bara glömt bort det. Topparna och dalarna blir gradvis mindre och mindre, till slut förstår man att det inte längre handlar om snus.
Det kommer en fin vår till dig, det är bara att låta bli snuset, så fixar det sig för dig.
cumulusnimbus
MedlemTänker göra som nybrocorner och checka ut ett tag. Jag vill distansera mig från snuset ytterligare, så det känns som rätt steg att ta. Kommer att titta in då och då, men inte på samma sätt som nu. Det är dax att gå vidare som snusfri… Lycka till alla vänner och kämpar här!
cumulusnimbus
MedlemHärligt nybrocorner,grattis till 8 månader
cumulusnimbus
MedlemTja, vad folk skriver på forum är väl just vad folk skriver på forum. Ingens väg är den andres lik för vi är alla olika. Några förespråkar nikotinhälpmede andra ingefära, Onico, Champix eller hypnos. Det betyder förståss inte att det fungerar lika för alla. Men just genom att folk delar med sig av sin självupplevda kamp eller små korn de funnit, ger i alla fall mig ledtrådar till hur jag själv fungerar och tips hur jag ska lyckas med att fortsätta med att vara snusfri. För andra är förmodligen det bästa att helt enkelt checka ut och sluta bli påmind om snus. Räknaren ger också status. Om någon ger råd med 400 dagar i ryggen så värderas det rådet ofta mer än om exakt samma klokskap kommer från någon med räknaren på 3 dagar…. Att man svamlat länge här som snusfri betyder inte att man automatiskt blir en av de självutnämnda översteprästerna i snussekten, och sitter inne med den enda sanna nyckeln mot friheten. Det finns oftast mer än en väg upp till toppen av berget…
-
FörfattareInlägg