Forumsvar skapade
-
Idag för tre år sedan skrev jag: ”Det var ju busenkelt att sluta snusa. jag har nu varit fd snusare i hela 3 minuter och känner ingen skillnad alls… Efter en dosa om dagen i 38 år minns jag inte längre hur det kändes att vara ickesnusare”.
Idag vet jag hur det känns att vara nikotinfri efter 3 minuter, 3 timmar, 3 dagar, 3 veckor, 3 månader och 3 år. Det ÄR enkelt att sluta, att inte börja snusa igen har varit utmaningen…
När jag tog dykcertifikat fick vi lära oss att ”Plan the dive, dive the plan”. Mitt liv har tyvärr mer varit ”Plan the dive, dive the wreck, wreck the plan” om ni fattar analogin.
Att bestämma sig och sen stå fast vid sitt beslut är viktigast av allt. Efter ett tag kommer tankarna gnagande, var det här med att sluta snusa egentligen så himla smart, man blir ju en surgubbe och det skadar ens relationer, man blir fet, man kan inte fokusera på arbetsuppgifter osv. Efter ett tag verkar snustrollets viskningar riktigt vettiga. Det är de inte.
Nikotin är en liten molekyl som likt en dyrk binder till lyckoreceptorer och sprutar hjärnan full med morfiner. För att man inte ska vara ett lallande fån hela tiden, skapar kroppen då nikotinreceptorer, som suger upp nikotinmolekylerna och man får inte samma rus längre. Man blir ju i början så glad för stunden när man får sitt nikotin, men likt andra heroinister adapteras man och tvingas höja dosen för att uppnå syntetisk lycka. Man jagar efter känslorna från de första nikotinrusen, men de är borta. Efter ett tag handlar det inte längre om att ta snus för att må bättre, det handlar om att man försöker att må lite mindre dåligt.
När man slutar snusa så degenererar kroppen nikotinreceptorerna, för de behövs ju inte länge. Kroppen har lärt sig att den inte behöver frisätta dopamin på naturlig väg och plötsligt blir halten extremt låg och jättedeppet gör sin entre’… ”Lösningen på problemet är bara en snus bort” viskar snustrollet då…
Men det är det inte, för lösningen är att inte proppa kroppen full med droger, utan lämnas kroppen ifred så normaliseras den och börja fungera som det var tänkt från början igen. Har man klarat 3 månader total avhållsamhet så är man hemma. Kroppens hormoner och hjärnans signalsubstanser fungerar då inte längre som ett flipperspel som fått kortslutning och står och blinkar, skakar och skjuter kulor åt alla håll.
Sen är det bara att komma ihåg att man en gång bestämde sig för att ”Plan the dive, dive the plan”
Min plan har varit:
Regel 1. Inta inget som innehåller nikotin under några som helst omständigheter, så länge som du lever.
Regel 2. I alla övriga fall, så gäller automatiskt regel nummer 1.Busenkelt…
