[cumulusnimbus]

Det är tufft att ta sig ur ekorrhjul, jag har själv varit i ett en längre tid… Även om platsen är fel, umgänget är fel, gymmet är fel, tjejen är fel osv. så handlar det i slutändan om dig själv och vad du gör av situationen. Mycket av det negativa känslorna kommer just av att bristen på snus gör en så låg.

Vad som fungerar för mig, och kanske kan inspirera dig, är att jag har satt mål på olika lång sikt. Det ultimata målet ligger 1.5 år fram i tiden och är så hemligt att jag inte ens talat med min fru om det ännu. För att det ska fungera behöver jag vara i så grymt bra form, att jag är inte säker på om tiden riktigt räcker. Den utmaning jag satt upp skulle vara svår även för en tränad man hälften så gammal som jag.

Jag ligger på gränsen till övervikt och har en lång väg tillbaka till den vikt jag vill ha. Konditionen är kass och min ålder gör att framstegen går långsamt. Här har du säkert en fördel jämfört med mig.

Nästa delmål ligger på årsdagen då jag slutade snusa. Sen har jag ett delmål som ligger ca 6 veckor framåt. Eftersom jag har två småbarn så är min tid för träning före jag går till jobbet eller efter att barnen har lagt sig. Här har du säkert en fördel jämfört med mig. Restiden till mitt gym är 35 minuter enkel väg. Här har du säkert en fördel jämfört med mig.

Jag tränar nu 6-7 gånger i veckan och det är det som gjort att jag faktiskt mår bra fastän jag slutat snusa efter 38 års dekis. Försök finna din utmaning som är helt oberoende av din flickvän eller någon annan. Pengar som frigörs från uteblivet missbruk kan lätt finansiera det projekt man kanske drömt om hela livet. Att träna emot det målet kan vara den happening som du behöver för att peppa dig själv och bryta ditt depp. Testa i en månad. Om det inte fungerar, så har du i alla fall provat

[cumulusnimbus]

Sitter sömnlös tidigt på morgonen och grubblar kring min kurrande mage som skickar förvirrade signaler efter socker och snus…

Mitt viktminskningsförsök har dragit igång värsta snussuget igen. Trodde att jag efter fyra månader var klar med snuset och nu var redo för att ta tag i viktuppgången som skett både före och efter snusstoppet. Efter två veckors slit på gymmet och bantning hände ingeting. Vågen stog stilla. Jag minskade då antalet dagliga kalorier rejält och ökade träningsdosen. Sakta men säkert börjar det hända saker med vikten, men då kom snussuget tillbaka det med!

Det säger mig att blodsocker och snus är väldigt sammanvävt hos mig. Snus stimulerar levern att omvandla glukogen till glukos som frisätts i blodet så att blodsockerhalten ökar. Glukos är bränslet för musklerna som numera jobbar mycket hårdare och behöver mer bränsle. Glukogenbrist gör att jag känner mig hungrig och kroppen tvingas att använda fett ur depåerna för att tillverka glukos. Precis som det var tänkt med andra ord.

Vad jag inte hade räknat med var att reptilhjärnan minns att det går att tjuvkoppla levern med snus och på konstgjord väg öka blodsockerhalten genom att omvandla glukogen till glykos. Skillnaden mellan hungerskänslor och snussug har blivit utplånad och jag visste inte skillnaden tills nu. Nu vet jag att jag egentligen är hungrig när snussuget kommer, men det bryr sig reptilhjärnan inte sig om utan den insisterar på snus nu! Eller åtminstone lite socker…

Hunger, eller dess gestaltning sockersug, är en mer ursprunglig känsla än snussug, så hungersuget fanns där först. Hungersug är ursprungligen funktionellt eftersom man behöver föda. Kroppen informeras att det behövs byggnadsmaterial och energi. När man ger den det belönas man med dopamin och endorfiner och man mår bra. Tidigt i livet görs kopplingen socker = må bra, inget socker = mår inte bra. Senare i livet kommer kopplingen snus = socker = må bra eller inget snus = inget socker = mår inte bra

Varför är då inte alla snusare om nu snus är så fiffigt att reglera blodsocker med? Varför fastnade jag medans andra provade snus och gick direkt vidare i livet snusfria?

Sockersuget har en orsak… Vad står detta sug för egentligen? Djupt, djupt inne i själen finns förklaringen…

[cumulusnimbus]

Fattar precis vad du menar. Jag sanerade hela munnen I somras och blekte sedan tanderna… Det hjalper verkligen till att halla en borta Fran snuset…. 😆

[cumulusnimbus]

Det kan komma en del tunga tillfällen kring 3 månader. Många mörka tankar kommer då, men det handlar mest om att man försöker hitta på ursäkter för sig själv att börja snusa igen… Jag hade satt ett mål vid 100 dagar och när jag nådde det blev det jippie som snabbt följdes av Jaha var det allt och vad ska jag göra nu då? Suget var där som vanligt och det var väldigt frustrerande…

Vid fyra månader vart det mycket bättre… Skippa alkohol och öka träningen rejält i en månad och utvärdera därefter är mitt förslag

[cumulusnimbus]

Grattis till det nya personliga rekordet! Kom ihåg att en fd snusares värsta fiender är de aktiva snusarna som inte riktigt får till det med sitt eget snusstopp. Lite jantelagen, helst ska vi alla må piss för då blir det rättvist… Stå på dig, är man kvar på banan efter 40 dagar så fixar man att sluta helt!

[cumulusnimbus]

Jag har också fått hjärtklappning då jag överdoserat nikotin. Liksom tryck över bröstet och andnöd. Kändes som om det bara var en tidsfråga innan hjärtinfarkten var ett faktum. Jag har idag fåttt en grundlig undersökning av hjärtat och allt såg bra ut. Alla dessa läskiga besvär var nikotinrelaterade och försvann helt när snuset gick bort.

[cumulusnimbus]

Du är deppig tills du börjar motionera tror jag Alvarligt, motion har varit min räddningsplanka när det känts tungt. Det är bara att prova om det fungerar för dig. Lycka till och glöm inte att deppet hör till, men det kommer att gå över om ett tag…

[cumulusnimbus]

Lider med dig och din onda axel. Det är surt när viljan för förändring är så stark, men kroppen säger ifrån. Har du provat att gå till badhus och simma? Vatten brukar vara en bra miljö för återhämtning efter de flesta skavanker… Kan vara värt ett försök om du börjar klättra på väggarna utan träning..

[cumulusnimbus]

Även om det långt från alltid varit så illa som jag raljerade i förra inlägget, har det funnits tillfällen då snusets järngrepp skapat kaskader av händelser som jag inte riktigt haft kontroll över. Känslan av att inte längre vara i kontroll av bruket av en substans och dess följder är så skrämmande, att det i sig själv är skäl nog att sluta.

Pengar för snus har legat längst upp i skålen så det har alltid fått kosta… Samma summa insatt på ett pensionssparande varje månad under alla dessa snusår hade ackumulerat en hiskelig pension, så det vill jag inte ens räkna på. Det jag sparar nu tänker jag spendera på bra mat, gym, läkarkontroller, naprapater, massörer, personlig tränare osv. För ett halvår sedan fanns inte på kartan att lägga pengar på sådant, nu är tänket annorlunda… De pengar jag förskingrat på snus kommer inte tillbaka, men kostnaden har sedan länge på något plan varit intecknad. Nu vill jag istället unna mig dessa pengar för min egna hälsa, utveckling och välbefinnande. Det får bli min belöning och morot till mig själv, och förhoppningsvis bidrar det till att det här projektet blir riktigt riktigt långvarigt.

[cumulusnimbus]

Jag har tänkt i liknande banor, snuset i sig är den lilla kostnaden…. En latte på väg till jobbet, kedjesnusa hela dagen, en afterwork bira som blev tre. Eller fem… Festciggen… Fyllehunger på donken på väg hem… Darrig efter att ha sovit med en snus inne hela natten… … Så bakis att man behöver en dubbel latte till morgonsnusen… Matlåda preparerad, skojar du? Jag vaknade så sent och var så bakfull, så jag äter ute på lunchen och tar en snus med latte på det… Kedjesnusa hela dagen… Igen… Som ett gammalt tröskverk som har hakat upp sig.. Igen, igen och igen… Livet är en fest!

[Författare]

Inlägg