[cumulusnimbus]

Grattis till ett bra beslut och välkommen hit! Det finns många vägar upp på berget när man väl beslutat sig att sluta för alltid och de som fungerar för en själv är det bästa sättet… I slutändan gäller noll nikotin och noll surrogat som ingefära, tussar eller Onico… (Det sista är ett riktigt rävgift föresten).

Läs mycket här och på slutasnusa.info så finns det otroligt mycket hjälp att få från andras erfarenheter. Skriv av dig när det känns tungt, det hjälper

[cumulusnimbus]

Det värsta är gjort nu, nikotinet är ur kroppen. Resten är bar hjärnspöken som ger upp så småningom. En i 1000 dagarsklubben på den andra sidan sa att 138 dagar var hans vändpunkt. Jag läste hela tråden och det verkar att stämma, inte ett snusjämmer sen dess.

Vi är förstås alla olika, så det finns nog stora variationer när brytpunkten nås. För mig som varit i snusträsket i 38 år så är brytpunkten ännu ej nådd efter 149 dagar. Personlighet, ålder, antal snusår, kondition, övrigt missbruk och mediciner spelar säkert in.

Grejen är att fatta att den dagen kommer till slut. Man blir rikare, snyggare, mer social, vältränad och framgångsrik i sitt arbete

[cumulusnimbus]

Speed betyder fart… När tiden blir knapp lånas tid för att hinna med. Substanser från avgrunden är panten för detta lån. Ett lån av tid från slutet av ens liv. Speed mot sin egen undergång och förintelse. Varför denna brådska? Kyrkogårdarna är redan fyllda av oumbärliga personer…

[cumulusnimbus]

Ja man blir ju riktigt cool och hot av snus…

Ett snett och leende som för tankarna till ett rovdjurs grinande innan det hugger. Brun gegga som rinner ner för de gula tänderna med blottade tandhalsar… Ryckig blick och osammanhängande speedat tal på en för hög nivå. Solkiga kläder efter att ha torkat av de gula fingrarna med de svarta sorgkanterna på dem…

Bakfickan på de utnötta jeansen bär den stigmatiserades runda märke. Märket varnar att det är klokt att hålla avstånd, för ur munnen väntar en odör som leder tankarna till död och förruttnelse…

Tänk att man kan få allt detta för bara 58 koronor dosan

[cumulusnimbus]

Efter snart 5 månader hade jag hoppas att kunna återta lite av mitt gamla liv men det går inte så bra. Så fort jag återintroducerar något kommer snussuget tillbaka. Snus, socker, kaffe och alkohol sitter ihop för mig… Tydligt att det långvariga snusmissbruket gett ett handikapp som sitter i, ett handikapp som inte syns på utsidan. När jag misströstar som värst börjar jag tro att min hjärna är permanent skadad av nikotinet och att det nu kommer att förbli så här för evigt. Jag vill inte hänga på snusforum resten av livet och jaga tillfällig lindring i gymmaskiner…

Vägen tillbaka blir lång när man väntar länge innan man vänder om… Sviterna av 38 års vanskötsel av min kropp får jag nu betala för. På ett sätt får jag skylla mig själv för att ha varit en total dummerjöns och ha stoppat in illaluktande brungult dräggel i munnen under en så lång tid. På ett annat sätt är det otur att jag har levt i en tid där det fortfarande är tillåtet att sälja beroendeframkallande droger till människor och socialt accepterat att använda dem. Ironin är att större delen av min missbrukarkarriär har det varit det goda folkhemmet med sitt tobak- och alkoholmonopol som har varit knarklangaren… Hur friskt är det på en skala?

[cumulusnimbus]

Ja så är det nog… Hjärnan är så sönderdrogad att den drar igång på nästan ingenting. Roddmaskinen och löpbandet på gymmet funkar alltid. Efter ett hårt pass är abstinensen totalt borta som tur är. Kaffet får fasas ut igen…

[cumulusnimbus]

I fallskärmshoppningskretsar kallas nybörjare för turkeys. När jag frågade varför fick jag svaret:- ”Har du någonsin sett en kalkon som försöker flyga?”

Mycket vingel och gny blir det…

[cumulusnimbus]

Bra gjort! Det är så vi måste göra, hitta nya lösningar på gamla problem. Reptilhjärnan är förprogramerad att följa fixa beteendekedjor när någon nyckelretning slår till. Gå och köpa lösgodis istället var ett snilledrag…

[cumulusnimbus]

Kaffe har sakta men säkert krypit tillbaka in i mitt liv och den senaste veckan har konsumtionen ökat till en nivå som bara kan betecknas som missbruk… Efter att varit i stort abstinensfri de senaste 3-4 veckorna har snussuget tagit ett ihållande strypgrepp på mig och det har varit väldigt jobbigt i några dagar. Så vad är skillnaden? Jag tog ett träningsuppehåll, ökade mängden kolhydrater och drack mycket mer kaffe… Glukos och koffein och färre träningsendorfiner och min värld börjar svaja igen. Det riktigt värker i läppen där snusgropen suttit så länge. Nu får det stramas till igen med sockret och kaffet, så här törs jag inte känna hur länge som helst…

[cumulusnimbus]

Förstår hur du tänker, social kastrering är ett högt pris att betala men så illa ska det nog inte gå. Tyvärr så behöver du nog ge det mer än en månad för att utvärdera rättvist. De flesta mår riktigt psykiskt dåligt runt 30 dagar även om nikotinet sedan länge gått ur kroppen. De flesta kommer ut på den andra sidan gladare och mer sociala, men tiden det tar varierar. För mig kom en klar skillnad efter två månader, nu är suget mer sällsynt och helt hanterbart, såvida jag inte dricker flera koppar kaffe eller krökar på ordentligt. I de situationerna drar nikotinsuget igång på maxfart och kan sitta i i flera dagar. Träning fungerar bäst för att bli av med suget för mig som för många andra… I det stora hela vågar jag påstå att livsgnistan är större och jag fungerar faktiskt bättre socialt. Stressigt jobb och liv, för mycket kaffe och överdoserad på nikotin blir man lätt ryckig som en tjackpundare och blir så konstig att man lätt stöter bort andra människor.

Men det är för mig, vi är alla olika och reagerar inte nödvändigtvis likadant. Uppdatera hur et går regelbundet, vi är många här som förstår vad du går igenom. Det är en lustiger dans du gett dig in i Jolinjo1, du kommer inte att ha det tråkigt en endaste dag den närmaste månaden

[Författare]

Inlägg