[cumulusnimbus]

Vet inte om det är så klokt egentligen, men tanken har mognat fram. Snuset är väck för evigt, alkohol är väck till jul och kaffe har jag inte riktigt bestämt mig för ännu. Jag har ju gått på något mest hela livet och nu vill jag utforska vad det innebär att vara helt ren. Även om det inte kändes så för 8 månader sedan, så var beslutet att sluta snusa det bästa jag gjort på mycket länge. Vem vet vad jag tycker kring jul, när jag lärt känna mitt nyktra jag? Det kanske inte är så stor skillnad, men om man aldrig testar så får man aldrig veta 🙂

[cumulusnimbus]

Du har så rätt, kaffe och snus har många likheter. De är båda bra på att tillfälligt lindra den abstinens de själva skapat… Zombie mode idag.

[cumulusnimbus]

Summan av lasterna… Har gått utan kaffe ett dygn och har blivit rejält seg… Det talar väl för att det är läge att skippa kaffet med…

 

[cumulusnimbus]

Gläds med dig Perseus. Önskar det fungerade på samma sätt för mig… Jag är på inget sätt säker om det är en bra ide att gå den här vägen och jag rekommenderar ingen. Är in i märgen trött på hela det här projektet. Jag vill att snus förflyttas till något diffust minnecenter i hjärnan för att sen helt glömmas bort. Intressant iaktagelse med blodsockerslarv och sömnbrist…

Mitt tidigare kaffestopp avslutades alldeles för tidigt är jag rädd. Det har krypande blivit mer och mer kaffe och det har sabbat min nattsömn. Kanske en ledtråd här… Kaffet har troligen fått ta snusets tidigare roll som uppåttdrog. Jag är så less så jag funderar allvarligt på att skicka kaffet med. Är skraj för zombieeffekten och viktuppgång dock. Kaffe har ju den fördelen att det sätter fart på systemet och ämnesomsättningen. Alkohol känns inte som någon stor förlust, kaffe blir värre… Fast jag har inte tänkt klart om kaffe ännu… Är inte precis redo att raka huvudet och flytta in i ett ashram och meditera och göra yoga, men nu får det vara nog med att skölja hjärnan med kemikalier och lösningsmedel. Fram till jul i alla fall…

[cumulusnimbus]

262 dagar har gått utan nikotin och igår kväll var det väldigt nära att jag feströkte. Jag stod som tur var på mig och lät bli, men jag gillar inte ett dugg att allting hänger på en så skör tråd. Jag dricker otroligt lite jämfört med när jag snusade. Det kan gå över månaden mellan gångerna och oftast blir det väldigt måttliga mängder. Idag däremot, är jag rejält bakfull och nikotinsuget är tillbaka. Snus, kaffe och alkohol är väldigt sammanvävt för mig. För mycket av den ena leder för ofta till att jag dricker mer än jag tänkt, både av alkohol och kaffe.

Jag har bestämt mig att från och med idag är jag helnykterist.

Jag har investerat så mycket energi i det här sluta snusa projektet att jag inte tänker riskera att nästa gång inte bara vara bakfull och må som jag förtjänar, utan också då inse att jag är tillbaka till nikotinet igen. Min reptilhjärna är tyvärr allt för opålitlig för att lämnas obevakad…

Jag kommer att utvärdera den snus och alkoholfria perioden den 26 December 2013. Då har jag varit snusfri i 1.5 år och det är det längsta jag någonsin varit snusfri. Kaffe däremot, jag återkommer om det när jag funderat färdigt på hur jag ska göra med det.

[cumulusnimbus]

Välkommen hit och grattis till ett smart beslut. Du skriver att du provat i princip allt, men faller tillbaka efter ett par månader… Det är ganska vanligt, eftersom man som beroende vant sig vid att ändra sina tidigare beslut vartefter det passar. Tyvärr blir det för ofta väldigt kortsiktiga behov som styr då… Reptilhjärnan på fyllan till exempel, är inte att leka med…

Att sluta snusa innefattar att sluta med alla substitut med. Ofta tar man hjälp av nikotininnehållande substitut som plåster eller nikotintuggummin eller nikotinfritt snus, papperstussar, ingefära osv. Det är inget fel med det om man föredrar att göra så, men var de flesta går fel, är att de inte har en tydlig utfasningsplan när substituten ska väck. Substituten underhåller snusbegäret och håller en psykologiskt kvar vid missbrukarbeteendet. Tanken med substitut är att de ska göra resan lite lättare, men samtidigt mångfaldigas risken för återfall eller till och med risken att man återfaller i missbruk. Så utan en tydlig utfasningsplan för substituten är man oftast rökt redan från början…

Alternativet som många här kört är att göra en kall kalkon… Bit ihop och efter en vecka är man redan över första fasen på vägen mot ett snusfritt liv. Om man ska kapa av ett ben kan man fila av en liten bit i taget med en nagelfil eller plocka fram vinkelslipen direkt. Resultatet blir detsamma, det handlar mer om vilken typ av plåga man föredrar. Lite som när Lina i Lönneberga ska dra ut en tand…

Din historia skvallrar om att du inte är så bra på kontroll av nikotinet. Känner igen mig i det, så för mig var det kalkonen som fungerade. Det enda som behövs är ett väldigt tjockt pannben. Bestämma sig för att sluta, spotta ut, skölj munnen. Sen inte stoppa in något med nikotin eller låtsasnusa papperstussar och annat trams igen. Klart. Sen är det bara att som en tjurig norrlänning upprepa ramsan: ” Kämpa dö, Malom bröö. Bryta bryta bryta…” . Hellre dö än ge upp med andra ord… Utvärdera för all del beslutet efter ett år, men innan dess, glöm allt vad nikotin heter.

Lycka till! Läs mycket här och skriv av dig. Det hjälper väldigt mycket, i alla fall de första månaderna…

[cumulusnimbus]

Jepp, så är det… Tyvärr verkar de flesta behöva upptäcka det dyrköpt på egen hand… Det är ju egentligen väldigt enkelt… Spotta ut, skölj och sen ta inte något med nikotin igen så länge du lever… Klart…

[cumulusnimbus]

Att sluta med ett beroende är omvälvande och kan ta rätt lång tid. Utvärdera den 31 juli och se om du inte mår bättre då. Men glöm Nico, den grabben är bara problem… Mycket ställs på sin spets och många tankar väcks när man avslutar ett beroende.

När jag och min 13-åriga klasskamrat satt i ett äppelträd med en dosa Ettan som jag snott av farsan lekte livet. Jag var så snurrig och lycklig av jungfrusnusen, att jag nästan föll ned från äppelträdet. Min kompis däremot, var lika grön i ansiktet som trädets löv, och han rörde aldrig snus igen. Efter 38 år insåg jag att det är bara att välja mellan att sluta snusa eller dö… Vad var det som gjorde att min klasskamrat och jag gjorde så olika val? Den tanken har jag jobbat med de senaste 8 månaderna och reflekterat om i min dagbok. För en del är resan rätt smutt: En vecka för att bli av med den fysiska abstinensen, två månader psykbryt när nikotinrecceptorer degenereras och sen en månads konsolidering, innan de försvinner för gott från siten. För andra tar det lite längre tid helt enkelt… Men det är bara att köra på, för alternativet är riktigt läskigt…

Kolla längst ner: https://www.slutasnusa.se/forum/amnen/det-var-ju-busenkelt/page/33/

[cumulusnimbus]

Ok ett exempel. Du vaknar klockan fyra med panikångest för att sömnapnen gjort att du slutat andas. Hjärtat kämpar frenetiskt och det höga blodtrycket pumpar adrenalin och stresshormoner runt i systemet. Lättad inser du att du inte kvävts och att du undkom hjärtattacken den här gången  med. Du vet att att det är bara en tidsfråga innan det smäller, bukfettman skvallrar redan att du börjat utveckla insulinresistens och i den livsstil du valt har motion en väldigt låg prioritet. Snusen ligger utkletad på örngottet och när du öppnar dosan för påfyllning är den tom. Du skrapar ur de sista kornen och stöder på den andra sidan med en urlakad påssnus som du hittar i papperskorgen. Du klär på dig och startar din vandring i den mörka råkalla snömoddiga marsmorgonen mot det nattöppna bensinmacken. I kön med koffeinsugna taxichaufförer, bakis alkisar med svindyra 3.5:or i korgen, möts inga blickar. Ni vet alla varför ni är här…Det är inte första gången… Och inte heller den sista… I en evig nattvandring tills ett blodkärl i hjärnan eller det utmattade hjärtat säger att nu räcker det för gott. Du blir då äntligen fri från snuset, men inte till ett pris du någonsin varit beredd att betala.

Vi kämpar för våra liv här, därför är en kort tids smärta lätt att bära…

[cumulusnimbus]

Härligt kusken! Mot 100…

[Författare]

Inlägg