[cumulusnimbus]

Välkommen hit och grymt bra gjort! Helt normalt att må som du gör nu och resan till 100 dagar går fortare och lättare än vad du just nu kanske tror. En dag i taget utan snus blir många tillsammans till slut.

[cumulusnimbus]

Kul att höra av dig igen, vi slutade ju att snusa nästan samtidigt. Trist att höra att det blev en liten paus med slutandet, men det är ju bara att köra på nu när du har bestämt dig. Kör hårt!

[cumulusnimbus]

Det är bara att bita ihop ett par veckor, så är du över toppen sen. Många har skrivit om värsta motlutet just kring den tidsperiod där du befinner sig, men att det sen väntar en lång nedförsbacke. Kämpa på!

[cumulusnimbus]

Jag har haft mycket tankar på sistone kring hur blandmissbruk utvecklas. Jag har alltid sett mig själv som måttlig med socker, koffein, alkohol, träning men som missbrukare av nikotin. När jag till slut tog tjuren vid hornen och slutade med nikotin, så har jag blivit mer och mer medveten om hur jag förhållit mig till de övriga substanserna och träning. Jag har trott att allt började med nikotinet, men förstår nu att missbrukarbeteendet började mycket tidigare i livet, och att den verkliga masterdrogen har varit socker…

Socker ledde till koffein och nikotin för att förhöja uppåteffekterna, alkohol och träning har funnits där för att kunna få en hjärna på högspinn att kunna landa.

Jag blev medveten om detta då snuset försvann ur ekvationen och jag har märkt i posterna här att det verkar vanligt bland snusslutare att öka något av ovanstående när man slutar snusa. I början är det förståeligt eftersom man behöver en snuttefilt som kompensation, men när ett missbruk bestående bara byts ut mot ett annat, så har ingenting egentligen lösts.

En del verkar helt enkelt ha enklare för att torska på missbruksbeteenden än andra. Kanske det beror på dåliga förebilder som barn eller någon genetisk defekt eller både och… Det spelar ingen roll vilket egentligen, det viktiga är att bli medveten om sina egna skadliga beteenden, för att sen kunna hitta strategier att göra något åt dem.

Nu när jag nollat nikotin, koffein och alkohol, så har jag märkt att jag har blivit allt mer sugen på socker. Jag blir även mer motiverad att träna och ökar träningsdosen. Socker och endorfinknarkande är inte vägen framåt, lika lite som snuset var det. Kolhydrater går inte att undvika och motion är nödvändigt, det gäller bara att hitta rimliga proportioner.

Långsamma kolhydrater ger inga kickar, men dess långsamma avgivande av glukos håller blodsockerhalten jämn. Träning i måttliga doser ger mycket goda hälsoeffekter och en skön avspänning efter passen, medan träningsnarkomani förr eller senare leder till skador som gör att man tvingas till vila och konfrontera abstinensen efter sina uteblivna endorfinkickar.

Det har tagit tid, men bit för bit faller pusselbitarna på plats. Utan att ha tagit mig ur det psykologiska strypgrepp som snustrollet haft på mig, så hade allt det andra aldrig blivit tydligt för mig. Nikotin kommer alltid att vara antingen eller, allt det andra kommer jag att klara av att hantera på ett måttligt sätt. Nu mår jag bättre och har ett lyckligare liv än jag har haft på mycket länge. Jag har äntligen fattat att nikotin, koffein och alkohol långsiktigt inte ger något positivt för mig, och att en välgenomtänkt diet, måttlig och regelbunden motion och god sömn, är receptet för livskvalitet för mig.

Om jag hade fattat det för 40 år sedan hade jag undvikit mycket olycka, och den förspillda tiden i snusfångenskap och självbedrägeri får jag aldrig tillbaka. Desto mer rädd är jag nu om min nyvunna frihet. Kämpa på alla, det är värt allt och det finns ingen bättre tidpunkt att sluta med snuset än nu.

[cumulusnimbus]

Nikotinet är nu ur kroppen. Värre än så här blir det inte. Nu är det bara att ta en dag i taget och redan efter en vecka har stora saker skett. Det är bara att bita ihop och se till att sova, dricka mycket vatten och kanske motionera lite. Lycka till!

[cumulusnimbus]

Märkligt hur lika avtändning av kaffe och snus är! Jag drack stora mängder kaffe när jag höll på, så det kanske inte är så konstigt att det nu känns lite mysko. I 3-4 dagar var abstinensen märkbar och nu efter 10 dagar är jag ömsom kvittrande glad för att sen bli en riktigt tjurig typ. Jag är mer utvilad eftersom jag somnar på kvällarna, men vaknar irriterande tidigt på morgonen i stället. Känner dock att det går åt rätt håll och kroppen ställer så sakta in sig efter årstidens rytm. Härlig känsla att vara nollad på nikotin, koffein, alkohol och alla andra tänkbara substanser och mediciner (som jag inte använder i alla fall). Motionen har haft en svacka dessa 10 dagar och det har blivit en del snabba kolhydrater, men inte i överdrivna proportioner. De snabba kolhydraterna får gärna försvinna och motionen får gärna öka, men de ambitionerna får stå tillbaka i några dagar till. Kämpa på där ute!

[cumulusnimbus]

Känner igen kallsvetten när ens småbarn börjar förstå att man snusar. När min då 3-årige son började leka med dosan så blev det lätt att sluta. Min barn minns inte efter 2.5 år att deras pappa har varit snusare. Fäder i min släkt på min fars sida har varit ”snusförebilder” för sina barn i minst fyra generationer. Farfarsfarfar, farfarsfar, farfar och far… Och mina barn minns inte, kedjan är bruten så länge jag håller den bruten. Motivationen att fortsätta med att sluta blir enorm när man vet att om ens barn börjar med nikotin senare i livet, så har de inte inspirerats av sina föräldrar. Så njut av din nya fräscha andedräkt. Dina barn och din fru kommer garanterat att göra det med…

[cumulusnimbus]

Grattis Marcus! Kul att se dig här igen och höra att du fortfarande är snusfri. Tiden går fort när man har roligt 🙂 Ett år är stort!

[cumulusnimbus]

ju längre jag varit fri från snuset, desto tydligare har det blivit för mig att snuset bara var en komponent i ett gigantiskt blandmissbruk. När jag slutade med snus så var jag så fokuserad på just snus och det kanske var en förutsättning för att bryta mig loss. Nu med lite perspektiv så blir det allt tydligare att socker, koffein och alkohol har lagts till ekvationen när abstinensen efter snus inte längre kunde släckas trots stegrade doser nikotin. På slutet gick det åt en dosa Ettan lössnus om dagen och jag toppande med flera cigaretter varje dag. Kaffe och socker flödade och på kvällen var jag så speedad att jag inte kunde somna. Lågdosering av alkohol kunde kapa toppen så jag kunde somna in, men en snus låg inne även då jag sov och den byttes ut mot en ny under natten. Det blir en rätt ryckig framfart när man gasar och bromsar samtidigt, och när man gjort det i nästan 40 år så glömmer man hur det är att följa en naturlig rytm där blodsockerhalter varierar naturligt och hormoner och transmittorsubstanser frisätts av naturliga skäl.

Jag går redan på en lågsockerdiet sedan länge där snabba kolhydrater är väldigt sparsamt förekommande. Jag motionerar även på en lagom nivå. Nu är jag väldigt nyfiken på utfallet av min nollning av alkohol och kaffe med. Eftersom jag inte varit helt utan de fyras gäng på samma gång under större delen av mitt liv, så är jag väldigt nyfiken på vad jag kommer att upptäcka om mig själv de närmsta månaderna.

[cumulusnimbus]

Vilken otrolig skillnad redan efter två dagar utan kaffe. Jag somnade nästan på en konferens på eftermiddagen och känner mig redo för sängen. Min hjärna börjar fatta att det är mörkt ute och dags att gå i ide. Jag sover förmodligen mycket gott i natt.

Snus och kaffe har under en sådan lång tid tillsammans fått hjulen att snurra fortare och fortare. Efter ett långt snusuppehåll och överkonsumtion av kaffe, så ser jag nu vad kaffe är kapabelt till på egen hand. Kanske är jag extra känslig, eller helt enkelt har överkonsumerat, helt klart att det ska bli skönt att varva ner från kemiska toppar och låta kroppen vara trött när den vill. I långa loppet är det ju sömn som är botemedlet för trötthet.

[Författare]

Inlägg