[cumulusnimbus]

Grattis till en beundransvärd prestation! Det sporrar oss som inte hunnit lika långt att fortsätta kämpa när vi ser att det faktiskt är möjligt.

[cumulusnimbus]

Spola ned dosorna i toaletten så är det klart sen. Det gjorde jag för snart fyra månader sedan och det har jag inte ångrat.

[cumulusnimbus]

Man säger att när två människor levt i en långvarig relation så börjar de till sist att likna varandra. När jag ser mig i spegeln så ser jag en vilsen och trotsig 16-årig pojke. I ett kort ögonblick ser jag plötsligt snustrollets fula tryne och vanvårdade kropp i spegeln.

Förskräckt går det upp för mig att jag sen länge tappat bort mig själv och att snustrollet systematiskt hållit på att ta över mitt liv. Ännu är det inte helt färdig i sitt verk, men det är tålmodigt och förvissad om att i slutändan få sin vilja fram.

Dess aptit är omättlig och hur jag än försökt att tillfredställa det så får det aldrig nog. Hjärtklappning och andnöd, ångest och panikattacker, tryck över bröstet, inget verka hejda snustrollets aptit och i ett accelererat tempo har jag skyndat mot något som verkar vara min egen död… Jag har accepterat att det är snustrollets vilja att det ska vara så… Ända tills nu.

[cumulusnimbus]

Jo du Lufttork, det stämmer väl vad du skriver… Förälskelsen går snabbt över och byts mot något riktigt ruskigt…

Nybrocorner, det är inte så konstigt att du känner igen dig… Snustrollet har många kompisar. De har lärt sig av varandra och de kör ungefär samma billiga trix

[cumulusnimbus]

I mitt liv har jag haft min beskärda del av kärleksrelationer, men den jag alltid varit trogen och återkommit till har varit snustrollet. Även när jag varit som mest nyförälskad och tafatt försökt att lämna det, har jag återvänt och levt i parallella relationer. Jag har alltid vetat att snustrollet inte varit bra för mig, ändå har det alltid varit mitt förstahandsval, för det vet hur den inre oron kan dämpas och de grundläggande behoven tillfredsställas.

Då jag tvingats att välja, har snustrollets förtrollning över mig alltid vunnit. I lönndom har vi återsetts bakom mina kärlekars rygg. Attraktionen och åtrån vid återseendet har alltid varit starkare än de löften jag gett. Snustrollets förföriska viskningar om vår framtid tillsammans verkade så sanna. Dess löften fick mig att känna mig närvarande, fokuserad och snabbtänkt. För att inte tala om smart, kreativ och rolig. När mina kärlekar förstått att dess öde tillsammans med mig var att spela andra fiol, lämnades jag och snustrollet för oss själva. Väl i trygg förvissning att det nu bara var vi två, försvann snart dess kärleksfulla omsorg som byttes mot kontroll och krav. Jag har gett och gett, men hur mycket jag än ansträngt mig, så har snustrollet alltid velat ha mer… Jag har fogat mig och lytt… Ända tills nu.

[cumulusnimbus]

Snustrollet har efter en tids frånvaro börjat visa sitt fula tryne igen…

Om ni inte känner snustrollet så är det inte så konstigt. Snustrollet flyttade in längst bak i min hjärna för väldigt, väldigt länge sedan, och det har faktiskt bott där i större delen av mitt liv. Det är ljusskyggt och lite fegt och visar sig inte gärna för andra än mig. Innerst inne vet det nog med sig att det inte har riktigt rent mjöl i påsen och skäms för det, men det har lärt sig att jag är ingenting som det egentligen behöver vara rädd för…

Snustrollet har haft ett gott liv, för jag har alltid lyssnat på det, tagit till mig dess argument och i slutändan alltid gett det vad det vill ha. Jag har gett och gett, men hur mycket jag än ansträngt mig, så har snustrollet alltid velat ha mer…

Något har uppenbarligen gått väldigt snett i min och snustrollets relation. Den nyfikenhet, upprymdhet och lust som fanns när vi först träffades, är för länge sedan borta. Kvar blev ett maktförhållande som jag varit förloraren i, den beroende som med stor rädsla att bli övergiven har stannat kvar. Känslan att jag inte kan klara mig utan snustrollet har styrt mitt liv… Ända tills nu.

[cumulusnimbus]

Be like a duck…

[cumulusnimbus]

Jag har själv slutat prata om nikotinstopp, träning och dieter på min arbetsplats. Tyvärr för många fläskiga, avundsjuka, otillfredsställda, ogina, olyckliga människor med svag karaktär på min arbetsplats. I nollsummespelets värld åker de ner ett pinnhål om jag lyckas förändra min tillvaro till det bättre. Nej då är det bättre och mer rättvist om alla är olyckliga svullande fläskfior och diabetesbukar. You have the right to remain silent…

[cumulusnimbus]

Jag önskar att jag hade varit lika klok som du är när jag var 20… Att ha dragits med detta sattyg i 38 år har förstört mycket för mig. Du gör rätt som kliver av tåget i tid. Snus gör ingen glad i längden

[cumulusnimbus]

Härligt! 300 dagar är väldigt imponerande! Tack för att du fortfarande hänger här och hjälper oss andra som inte hunnit lika långt som du. Fortsätt att skriva!

Som du säger, suget försvinner nog aldrig fullt ut, men klingar av och blir mindre och mindre viktigt. Tror faktiskt den processen startar redan efter 7-10 dagar utan nikotin. Då är nikotinet ur kroppen och det som kommer sen är en kamp emot hjärnspöken. För en del är huvudstriden avklarad tämligen fort, för andra tar det lite längre tid. Reptilhjärnan har dock lärt sig att det går att tjuvkoppla och nikotinreceptorerna sitter kvar på plats utifall att de skulle behövas… Så gäller att fatta att det är över för alltid och att det inte finns något utrymme för återbesök, inte ens en liten festprilla eller ett litet oskyldigt bloss för att fira. Trist, men så är det nog tyvärr för de flesta fd nikotinister. Jag lärde i alla fall den hårda vägen att det är så för mig. Efter 1,5 års uppehåll var det bara ett upplåst ego och en enda ynka snus som behövdes.

Tack för att du är här och inspirerar oss, när jag blir stor ska jag också bli en ödmjuk fd nikotinist.

[Författare]

Inlägg