Nu är det dags för en kall kalkon.
Efter en kort tids nedtrappning har jag bestämt mig för att inte skriva eller säga ordet S**S på minst en vecka. Jag har laddat upp med en hel radda invektiv utifall att abstinensen blir för svår.
Efter snart ett halvårs pillande med navelludd är det dags att börja bli lite självständig. Jag är förståss inte redo för at ta steget fullt ut ännu, att sluta sluta snusa och inte tvångsmässigt logga in för att se om mina virtuella olycksbröder och systrar har delat med sig av sitt lidande. Det vore en övermänsklig utmaning för närvarande. Men min självcensur, att inte säga, eller skriva S**** , är ett stort steg i den riktningen. Jag är övertygad om att min närmaste omgivning kommer att vara mycket tacksamma över mitt beslut. Mitt ältande, tjatande och ändlösa sökande efter svaret på synapsernas gåtor får vara över. Åtminstone för en vecka. Håll tummarna för mig!
Men så tänker inte inte jag, nej just det…
