[Jajo]

Heja Martin1 (och maffe)! Jag kan inte annat än säga att det blev bättre! 🙂

Jag håller själv på att slå mitt gamla rekord, närmar mig ett halvår med stormsteg. Det halvåret var en pina och plåga (första gången jag slutade) och när det gått så många månader kände jag mig säker igen. Tog en cigg och fick kämpa i tio månader för att bli fri igen. Denna gången har jag varit så lycklig, är oändligt tacksam varje dag för att jag slipper det äckliga nikotinet!

Jag snusade/rökte/tuggade nikotintuggummi i över sju år, tog ofta två skruf stark på samma gång under år fyra-sex, rökte ett paket om dagen när jag bara rökte… När det var som värst såg min dag ut såhär: vaknade, tog en snus. Rökte innan jag satte mig i bilen, snusade på vägen till jobbet, tugga nikotintuggummi under arbetsdagen (butik) och rökte på rasterna. Snusade och rökte tills jag somnade, vaknade mitt i natten för att byta snus… Jag hade väl runt fem timmar om dygnet som jag inte aktivt brukade nikotin. Och jag är en kvinna på ungefär 55-60 kg, jag mådde _inte_ bra av allt nikotin! Sov alltid på eftermiddagarna, trött, håglös, letargisk, deppig. Jag vill aldrig aldrig aldrig tillbaka dit!

Och jag hoppas inte heller du vill dit igen. Ett helvete på jorden är vad det är. Ägna dagarna åt att känna efter hur underbart det är att vara fri istället för att hålla sån örnkoll på vilka negativa bieffekter friheten ger – du hör ju själv hur sjukt det låter. Jag har inte haft _några_ bieffekter att tala om, bortsett från första veckan och vid 3-strecken: tre veckor och tre månader.

[Jajo]

Jag funderade på det dåliga humöret, som du nämnde för några dagar sen: i början handlar det om abstinens, men jag har haft väldigt kort stubin vissa dagar långt efter att jag gått igenom abstinensen. Jag tror att det i bägge fall till väldigt stor del beror på att en helt enkelt inte längre kan döva känslor med nikotin! När något var jobbigt innan så hanterade jag känslan genom att tända en cigg eller ta en snus – allra oftast utan att göra något som helst åt den jobbiga saken.

Nu går det inte att fly mina känslor och förtränga dem med en drog. Därför måste de hanteras direkt, vilket jag tycker är väldigt positivt. Min pojkvän blev kanske inte så glad den gången jag plötsligt skällde ut honom för en fras han alltid använder när vi talar i telefon – ”Kan inte du sluta säga så hela tiden?! Det är asjobbigt!!! Hör på dig själv!!!” – men det var ett irritationsmoment jag kunnat förtränga under hela vårat förhållande, fram tills jag slutade med nikotinet.

Sådana saker bearbetas alltså då och då fortfarande, samtidigt som alla nya känslor bearbetas när de kommer, som besvikelse, tröstlöshet, deppiga dagar. Jag gråter en del, innan använde jag nikotin. Så ju mer jag tänker på det, desto mer tacksam blir jag över att vara så i kontakt med mina sanna känslor nu, tårar och ilska till trots. Och under 90 procent av mina vakna timmar är jag glad! 🙂

[Jajo]

Jag hörde en väldigt vis sak en gång: att inte röka/snusa kommer aldrig att vara lika underbart som fantasin om att röka/snusa – men att röka/snusa kommer heller aldrig att vara lika underbart som fantasin om att röka/snusa. Det är illusionen vi drömmer om, att stoppa in en snus eller röka nu kommer bara vara ett stort antiklimax som det dryper ångest ifrån.

[Jajo]

Heja dig kickan! Hur gick det igår, lyckades du rationalisera dig ur det dumma i att använda papper som ett substitut för ett gift..? 😉

En dag i taget, det är allt en behöver klara.

[Jajo]

Lycka till! Vad duktig du är! 🙂

[Jajo]

Heja dig!

http://whyquit.com/whyquit/a_benefits_time_table.html De närmsta dagarna kan du komma att plågas lite av mentala cravings. Jag repostar ett inlägg jag skrev förra veckan:

”En sak som jag tyckte hjälpte mycket när jag slutade var vetskapen om att dessa attacker/mentala cravings efter snus bara varar i max tre minuter – och de blir dessutom sällsyntare ju längre tiden går. Ta tiden och inse att det inte är år av lidande, utan en övergående känsla på max några minuter.
Så istället för att fara omkring som en yr höna, helt bedrövad och med två röster som skriker i huvudet (”ska jag fara till macken?/NEJ! Jag ska inte fara till macken!/Joo… Men jag kan sluta imorgon ju!/NEJ! Du kan inte sluta imorgon!”, unt so wieder) så satte jag mig ner, satte på mobilens tidtagarur och bara stirrade ut tiden. Två minuter varade första cravingen, en minut den andra, en halv den tredje, till slut kom det inga fler cravings.
Jag tror att någonstans så visste mitt beroende att det var ingen idé att ställa till med ett helvete och försöka få mig att falla dit igen, det skulle bara sluta med att jag räknade sekunderna med blicken fäst på ett tidtagarur och lugn andning.
Jag hämtade mycket stöd och hjälp när jag slutade på whyquit.com, där det bland annat står att antalet cravings per dag eskalerar och når sin absoluta topp under tredje dagen (vilken du ju har passerat!). Efter det minskar antalet cravings dag för dag, men pass på dag sju, då det kan bli en liten uppgång i antalet cravingsperioder.
Jag hade inte en enda craving efter dag två när jag slutade, och har bara haft nån enstaka på dag 22 eller något liknande. Men jag fallit dit och börjat röka/snusa på grund av mentala cravings när jag slutat tidigare, så jag är väldigt observant och medveten om dem nu.”

Det mesta av allt jag vet har jag lärt mig på whyquit.com, som sagt.Det är en jättebra sida för snusare, även om den är amerikansk och därför främst riktar sig till rökare – men nikotin är nikotin är nikotin.

Lycka till, snart tre dygn avklarade och så gott som allt nikotin ute ur kroppen! 🙂

[Jajo]

Woho! Bra jobbat! 🙂

 

[Jajo]

Jag hade en episod när jag varit nikotinfri nån vecka. Jag och min väninna var och drack några öl en kväll och när vi klev ut från baren så stod det en kille och rökte utanför. Jag var helt oförberedd och hade inte min väninna resolut dragit iväg mig så hade jag jag nog rökt och snusat idag. Bra vänner är värda sin vikt i guld! (Jag har sen dess inte druckit alkohol utan att ha förberett mig mentalt innan på att det kommer vara snusare och rökare överallt – men bara en är beredd så går det!)

Ta med dig upplevelsen och förnimmelsen av ångesten, kirreb! Du skulle känt dig som en lus, som mindre än vatten värd, om du rökt den där ciggen. Vänta bara tills du får nikotindrömmar om att du börjat röka/snusa igen och vaknar med hjärtklappning och råångest! 😉 Jag har haft flera såna den senaste tiden och det har varit en sann glädje att vakna och inse att jag inte börjat igen! Men samtidigt så hänger känslan kvar. Jag kan fortfarande känna det sjukt dåliga samvetet jag hade i min senaste rökdröm (fem dagar sen), men jag tar det som en påminnelse – så hade jag känt om jag verkligen rökt!

 

Jobba på!

[Jajo]

Hur går det för dig? 🙂

 

[Jajo]

Woho! Grattis till att ha klarat av de första tre dagarna! Nu blir det bara enklare och enklare, när mestadelen av nikotinet är ute ur kroppen! 😀

När jag slutade så upplevde jag att jag var tvungen att göra alla saker en gång utan snus/cigg, för att det skulle kännas bra. Köra bil en gång, städa en gång, gå ut och gå en gång, sitta och njuta i solen utan en cigg i handen, ligga och skeda med killen framför en film utan en snus tryckt mot tänderna… men så fort den första gången var avklarad så visste jag ju att jag klarade av att köra tio mil utan att hela tiden byta snus, det var ju inga problem alls! (Jag har inte förlorat någon väldigt närstående, men det brukar ju heta att en ska gå igenom ett år och fira påsk, jul, midsommar, osv. utan personen, innan en vet att det går att leva utan den bortgångna)

Att bli fri har för mig handlat mycket om att lära mig leva på nytt, denna gång utan att förgifta min kropp systematisk, dag ut och dag in. Jag håller på att återgå till den jag en gång var, för åtta år sen, innan jag började snusa och röka. Det kan vara omöjligt att minnas hur livet var då, utan nikotin, precis när en slutar. Men jag brukar tänka på mig själv som liten flicka – när jag susade fram på min cykel behövde jag inte röka direkt, inte heller när jag kollade på film, lekte med vänner, jag behövde inte ta en snus efter maten när jag var en fräknig åttaåring… mitt mål är att bli sån igen, att bli ett hundra procent bekväm i mitt eget skinn.

Angående tankarna du har om snus: vänd dem till något positivt! Tänk till en extra gång och inse att du ska vara tacksam som ligger där, och inte har börjat droga dig själv innan du ens slagit upp ögonen! Finn ett sätt att få tankarna att göra dig glad istället för nedstämd.

[Författare]

Inlägg