Det har idag gått 4 månader sen jag först dök upp här och skrev:
”Det var ju busenkelt att sluta snusa. jag har nu varit fd snusare i hela 5 minuter och känner ingen skillnad alls… Efter en dosa om dagen i 38 år minns jag inte längre hur det kändes att vara ickesnusare. Spolade ner 15 dosor på toaletten,ingen nertrappning, inga nikotinhjälpmedel, kände bara plötsligt att nu får det fan vara nog. Jag litar inte på kaffe eller alkohol heller, eftersom det kan trigga suget och sänka omdömet och ökar risken att trilla dit för nikotin igen. Det får bli en paus med det ett tag, tills det värsta nikotinsuget avtagit.”
Det är inte första gången jag försökt att sluta med snus och nikotin, men den här gången känns det annorlunda. Inte ett enda återfall och snusbruk känns nu som historia för mig. Samtidigt är jag väldigt medveten om hur lätt det är att trilla dit igen, så jag vågar inte sänka garden utan är ständigt på min vakt. Förmodligen behöver jag ha den inställningen för resten av livet, en prilla är nog för att göra att all plåga och slit ska ha varit förgäves…
Vad har då varit annorlunda den här gången? Tre saker: attityd, alkali och blodsocker.
Känslan av att nu får det fan vara nog är kvar och har varit med hela tiden. Jag vill i djupet av min själ sluta.
Målarsodan i snus skapar ett syrasug i magen som jag förväxlat med nikotinsug. Insikten förändrade mitt beteende och abstinensen blev lätt att hantera. Jag kände redan första dagen att jag ska inte sluka lakrits, Onico eller andra alkaliska produkter. Inte heller stoppa upp tussar i gropen.
Blodsockret tog ett tag att förstå. Det var mycket lyckosamt att jag tog det lugnt med kaffe och alkohol och började motionera redan från början. Plötsligt blev jag hungrig igen och efter att ha växlat över till sockermissbruk ett tag, äter jag nu väldigt balanserat och hälsosamt och motion har blivit en daglig angelägenhet. Jag för in allt jag äter och tränar i en tracker och har stenkoll på mitt kalori och sockerintag. Alkohol har blivit ointressant och jag dricker väldigt sällan. Kaffe har fått komma tillbaka igen sen ett par veckor tillbaka. Koffeinet känns inte lika farligt längre, då så mycket annat försvunnit.
Insikten att snuset var nyckeldrogen i ett blandmissbruk av socker, nikotin, kaffe och alkohol, som fick halterna av insulin och glukagon hoppa upp och ner i försök att reglera och kompensera blodsockerhalten, var en fundamental nyckel för mig. Plötsligt fanns snuset i ett sammanhang som jag inte förstått, eller velat förstått, och då blev det lätt att avstå. Idag är min blodsockerhalt jämn under dagen och jag har inte mått så här bra på många många år. Den som läst mina inlägg vet att resan hit inte varit så rolig alla gånger, men det har varit värt det hundra gånger om.
Alla vi som kämpar här är riktiga hjältar. Att sluta snusa är det bästa beslutet vi har gjort på mycket länge, så nu biter vi ihop och kör så det ryker!!!
