[misja]

Härligt att läsa att du är så positiv. Jag blir inte heller sugen av att umgås med snusare. Fast jag tycker att snus luktar illa nu så det gör ju saken lättare, förstås 🙂
Ja, det är som om att man fått mer tid än innan när det inte lockar att slöa lika mycket. Magiskt egentligen.
Ta hand om dig och keep up!

[misja]

Jag slutade också plötsligt. För mig har det inte heller fungerat att bestämma en dag i förväg. Precis som du skriver är det den egna viljan som är avgörande. Däremot vet jag inte om det för mig har varit lättare än jag trodde innan. Råabstinensen i början var lättare än förutsett. Men det psykiska, sega, långdragna… det var jag inte beredd på. Då har det varit extra skönt med forumstödet.

Och du, jag tycker lätt att man ska säga att man har slutat för gott. Det är ju det man måste utgå ifrån.

Bra kämpat!

[misja]

Hemma. Har inte funnits på någon karta att jag skulle röka eller snusa. Jag har slutat för min egen skull och det skadar bara mig om jag röker i smyg.
När jag fortfarande snusade tog jag dosan med i sängen och somnade inte sällan med snus inne. Nu tar jag med mig en kopp grönt chai masala med honung och njuter varje morgon av att vakna piggare och fräschare än för ett halvår sedan. Flera månader in i den här processen saknade jag att ha dosan under kudden. Nu ser jag fram emot det där teet i stället. Och jag skulle aldrig byta ut det mot snus.

[misja]

Nästa vecka blir det sex månader utan snus. Ett halvår! Jag tänker fortfarande på snus varje dag men inte med saknad utan med förvåning och lycka över att jag faktiskt inte längre definierar mig som snusare.

En märklig sak har jag trots detta noterat och det är en tilltalande saknad, ett hål har jag kallat det. Någon gång efter 100 dagar när snus inte längre kändes som ett alternativ började jag fokusera inåt och upptäckte ett rum därinne som inte är tomt direkt men lite som en vattenfylld brunn. Det finns något på botten men jag är fobiskt rädd för djup och trånga utrymmen och jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att komma åt det där något. Jag lever med svindel som känns som ett sug i magen.

Idag ska jag flyga till ett ställe som jag förknippar med löpning, läsning och vila. Jag hoppas komma igång med all tre. Först måste jag ta mig förbi den stora lusten att röka (bara en) på flygplatsen när ingen ser. Kanske därför jag skriver detta som egentligen känns väl personligt. För att sätta ord på min diffusa längtan och hjälpa mig själv att stå emot det som i min (fortfarande kidnappade hjärna) framstår som lindring.

Jag skriver också i förundran över att det jag trott varit ett rent fysiskt beroende visat sig dölja så mycket mer. Kanske fler som delar den känslan.

[misja]

Fy, det var riktigt tråkigt att läsa, LinaMie. Jag skulle vilja ge dig en redigt stor kram. Det är många som behöver dig nu, låter det som. Tufft på så många sätt.

Jag känner inte heller något direkt snussug. Men det finns ett hål inuti. Förmodligen är det nu man ska hitta andra, sunda saker att uppfyllas av.

Tänk att vi är på väg mot sex månader. Kanske är det stolthet man ska fylla den där tomheten, hålet inuti, med?

Jag skriver varje gång att jag tänker på dig men jag gör faktiskt det. Ofta. Med en blandning av tacksamhet, nyfikenhet och jätteönskningar om att livet ska vara lite snällare mot dig snart. Kramar

[misja]

Grattis till fyra månader, Iceman! Upplever också väldiga hälsofördelar. Känner mig piggare i största allmänhet, somnar fortare och framförallt är det skönt att slippa svidande tandkött. Men det allra skönaste är nog att vara FRI.

Stort jobbat, Iceman. Sköt om dig.

[misja]

Men hur kunde jag missa detta?

Det är åtta dagar sedan du skrev och du kanske är hemma hos barn och hund igen? Hoppas, hoppas att din mamma återhämtar sig snart.
Mitt i allt andas ditt inlägg positiv energi och det är härligt att läsa. Jag tänker ofta på dig och på den resa vi gjort tillsammans. Vad fint att du klarar en så svår situation utan att känna sug.

Ja, mina ögonvitor är också vitare och ögonen mer öppna på något sätt. Piggare blick. Jag tycker att jag ser piggare ut öht. Träning har jag inte kommit igång med ännu. Vi har ju många djur och en hel massa att renovera. Jag stupar i säng om kvällarna och orkar inte riktigt konditionsträna. Men det skulle verkligen behövas och jag längtar. Har i alla fall satt ihop en ny musiklista. Det är peppande.

Ta hand om dig. Jag ska tänka på dig mer än vanligt och hoppas att livet far snällt fram med dig i fortsättningen.
Kramar

[misja]

Oj, nästan två veckor sedan jag var här och läste och skrev. Under dessa två veckor har jag känt ett diffust sug. Ständigt närvarande som ett litet kliande missnöje. Det verkar ta ett tag att fylla ”hålet”.

LinaMie, jag saknar dig och undrar hur du har det. Det är underbart med sol och värme. Känns som förråd som fylls på inför höst och vinter. Hur mår hunden? Knäet?

Jag önskar alla nya ett stort och varmt lycka till. Det går verkligen att sluta och livet på andra sidan beroendet är så mycket bättre. Det är härligt att ha tagit tillbaka makten. Att vara fri. Jag läser att ni är flera som börjat igen efter lång tid. Jag lär mig av det ni skriver. Jag kommer aldrig att ta en enda snus mer i hela mitt liv. Att ha fattat det beslutet gör mig lycklig.

[misja]

Hej LinaMie, hoppas att du börjat PW:a nu och att knäet håller. Belöningar är bra. Vi är såå värda!
Fint att läsa att du har det bra (även om du skrev för en vecka sedan). Jag tänker på dig. Kramar

[misja]

Tidigare i sommar bestämde jag mig för att sluta dricka alkohol. Det är något jag gjort flera gånger förut och egentligen inte svårt eftersom jag inte är fysiskt beroende. Jag vill bara sluta eftersom jag tycker att det är onödigt. Problemet är att alkohol är så förknippat med fest, helg och avslappning att jag har svårt att hitta alternativa markörer. Det är väl så med snus för dig om jag har förstått det rätt? Kanske tar du i för hårt? Du försöker sluta med allt på en gång? Funkar det inte att helhjärtat njuta av ölen/vinet en period och bara utesluta snuset? För övrigt ska du vara snäll mot dig själv (lättare sagt än gjort). Att förändra sin livsstil är en process och för att vara hållbar måste det nog få ta tid.

[Författare]

Inlägg