[mammamu]

Mammamu

Kvinna, 43 år

Snusat 8 år, med kortare uppehåll två gånger

Snus- och nikotinfrin i 7 veckor nu.

[mammamu]

Välkommen. Klart du fixar det. men det är tufft i början. För mig lättade det klart på tredje dygnet, alltså efter ungefär 50 timmar – då har du alltså snart fixat hälften. Allt var ju förstås inte rosenrött och enkelt efter det, men då lättade de värsta sjukdomskänslorna.

Ta en timme i taget, och var snäll mot dig själv, så gott det går.

[mammamu]

Sju veckor! Wohooo. Sjuk igen, det känns nästan som att jag oftare får infektioner när jag inte snusar. Märkligt.

Annars går det bra. Kan till och med klara att andra snusar precis bredvid mig utan att känna sug. Också väldigt märkligt.

Däremot har jag ”tjockat på mig” ett antal snuskilon. Äter klart mer sötsaker och mer mat, men orkar inte riktigt ta tag i det också. Har i alla fall klarat av stora (mycket större än så här) viktminskningar tidigare så det ska väl funka den här gången också.

[mammamu]

Hej och välkommen!

Listan på konstiga symptom kan göras lång, och den verkar variera mellan olika människor. Trötthet, sömnlöshet, konstiga drömmar, yrsel, hjärtklappning, muntorrhet, ilska mm mm.

Gemensamt är att de går över och allt blir bättre, men det tar tid,

Kämpa på!

[mammamu]

Grattis till beslutet och välkommen hit. Eftersom du försökt förr så vet du ju vad som väntar… Och då är det gött att hänga här på forumet och gnälla av sig och få lite pepp. Det är lättare när man inte är ensam!

[mammamu]

Sex veckor! Går just nu nästan onödigt bra. Det kommer väl bakslag kan jag tro, men jag njuter just nu. Har kommit igång med träning igen (dock just nu förhindrat av en förkylning) så de trista snus-kilon jag lagt på min vikt ska snart vara borta…

Tänker tillbaka på de första veckornas inferno och tycker att det absolut var värt att ta allt på en gång, dvs inte hålla på med plåster eller tuggummi. Det var riktigt jävligt men nu är det gjort. Och dessutom har jag ett fasansfullt minne att plocka fram om jag nånsin skulle vilja snusa igen. Det vill jag inte behöva uppleva igen.

Kämpa på alla tappra!

[mammamu]

Hur går det, Nenne?

[mammamu]

Fem veckor drygt!

Min sambo lär inte sluta i första taget – inget att vänta på. Men nu känns det stabilt och jag har slutat med nikotinfri snus också. Äter nog mera godis än vanligt, men de eventuella kilona tar jag hand om sen.

Nöjd!

[mammamu]

Håller INTE med dem som säger att du ska vänta med att sluta. Om du känner dig motiverad att sluta NU så gör det – då funkar det. Att skjuta upp det till ett obestämbart sen låter som att det lätt rinner ut i sanden. Och på en månad hinner det mesta ordna till sig av abstinens, i alla fall fysisk. Jag tycker att det svåraste är att inte snusa i situationer där jag är väldigt van att göra det. Och dit lär väl inte förlossningar höra? Dessutom är ju den första bebis-tiden många gånger väldigt omtumlande och jobbig (nä – inte negativt, men jobbig) med sömnbrist och hormoner, och DÅ kommer du verkligen behövas för din sambo. Tror inte att det är bättre då liksom…

Nä, kör på nu – du kommer att fixa det!

[mammamu]

Hej igen!

En effekt av slutandet som jag faktiskt redan kan se komiken i är mina helt sjuka, sinnesförvridna, fuullkomligt galna drömmar. Varje natt är en ändlös räcka av surrealistisk film, känns det som. Skulle kunna skriva några böcker efter detta. Ibland känns de så verkliga så jag tror att de hänt. Var tvungen att ringa en kompis häromdagen och fråga om hon verkligen var gravid… med den där killen som jag känner men hon knappt har träffat… det var hon inte. Hahahaha.

EN mindre rolig effekt är att jag gråter för minsta lilla motgång. Och då menar jag minsta lilla…. men det är rätt komiskt också, efteråt.

Håll ut, vi tar en dag i taget.

[Författare]

Inlägg