[Langur]

Tack för pepp, MikeM och WW. Jag tror och hoppas att det blir bättre. Jag var trots allt snus-fri under flera år, innan jag trillade dit igen. En dag i taget.

[Langur]

Det har gått snart två månader sedan sista snusen och jag är fortfarande långt under isen. Jag har svårt att tro att jag känner mig deprimerad p. g. a. snusstoppet, inte efter två månader. Men det är svårt att säga. Det kommer enorma sug efter snus några gånger i veckan, mer sällan, men starkare.
Jag tänker att det inte är så mycket annat att göra än att fortsätta vada i kvicksand. Någon gång ska jag väl hitta fast mark igen. Gärna ganska snart tack.

[Langur]

Hej Snusstopp! Det kan mycket väl vara så att jag drabbades av hybris och tänkte att jag kan förmodligen ta nån snus då och då utan att det brakar iväg igen. Man bör väl se sig som nykter nikotinist. Det är troligen samma beroendeproblematik oavsett ämne…alkohol, nikotin, morfin etc.

[Langur]

Okej, jag läste vad jag har skrivit tidigare och jo, jag mådde väldigt dåligt i början. Med andra ord är det helt normalt och det är bara att bita ihop och ta sig igenom mardrömmen.

[Langur]

Nytt försök från 18 mars 2021. Festsnusande som blev vardagssnusande. Jag är inte förvånad, mest besviken.
Jag har inget minne av att jag var så totalt nere förra gången, det var jag kanske. Det liknar mer en depression det jag går igenom just nu. Ska köra på ett tag till så får vi se.

[Langur]

Jag ser det fortfarande inte som att jag har slutat snusa. Det känns mer som att jag har en paus. En väldigt lång paus. Ibland har jag köpt en dosa och låtit den ligga i jackfickan. Oöppnad. Som en nödutgång. Livboj.
Det är klart att jag förstår att det är att utmana ödet, dumt och onödigt. Men jag har ännu inte gett efter, dosan hamnar så småningom i soporna.
Jag kan erkänna ett och annat bloss från vänner som röker. Som tur är tycker jag att det smakar illa, så det blir just bara ett bloss åt gången.
Kan fortfarande inte fatta att det snart har gått två år. Helt galet.

[Langur]

Tack för pepp och stöd och kloka ord. Det är väldigt värdefullt.

[Langur]

Den 17 maj, i morgon, firar jag årsdagen av mitt snusfria liv. Grattis till mig får jag väl säga då.
Naturligtvis går det lättare och lättare, men jag får inte sänka garden. Det är fascinerande hur pass starkt suget kan vara fortfarande. Det händer att det kommer över mig, nästan omöjligt att stå emot. Efter ett år!
Det som hjälper fortfarande är att hålla ut, en sekund i taget, en minut i taget, en timme i taget. Så går veckor och månader.
Jag kan bara konstatera att det är början på ett nytt år utan snus. Ett steg i taget.

[Langur]

Härligt när det bara flyter på. Jag kanske rentav fixar ett år! Vilken grej! Jag har varit minst sagt tveksam och ofta undrat om det ska gå hela vägen. Men jag har tagit en dag i taget, ibland en timme, en minut i taget. Det är det som funkar. Det är det som faktiskt, verkligen funkar. Så är det.
Det här är något jag kan klara av och känna mig stolt över.

[Langur]

Fortsätter ett liv utan tobak. Tänker inte så mycket på snus, men det händer. Framförallt på fester eller när jag är stressad, nervös och mår dåligt. Jag skulle bli besviken på mig själv om jag började snusa igen, men jag skulle samtidigt inte bli förvånad. Suget är ibland så fruktansvärt starkt att man blir som radiostyrd. Det finns inget annat än tobak. Fascinerande och skrämmande.
Men, som sagt, jag fortsätter livet utan tobak. Ett tag till.

Tack igen alla ni som delar med er av er kamp. Tack för inspiration.

[Författare]

Inlägg