[DrSnus]

Hej igen!

Försöket i april blev kortvarigt, men nu var det dags igen. Lade av 11/8 och hade några dagar med förjävlig abstinens. Dag 4, dvs igår, kände jag att detta kommer inte gå, med mitt senaste seriösa försök (som beskrivs i denna dagbok) i bakhuvudet. Åkte hem (från sommarstället) och hämtade mina dosor som låg kvar i lager. Men kände, som rainbowdash beskriver här ovan, i princip ingenting. Ingen änglakör, ingen eufori. Kände mig bara lite trött och slängde snusen igen efter en stund. Sedan har jag tagit några fler, totalt fem igår och två idag, utan att det gett något alls. Har fortfarande känslan av att vara sugen på nåt och att något fattas t ex efter maten. Men den härliga känslan från snuset känns helt bortblåst.

Så det nesliga nederlaget på dag 4 har vänts till något som kanske kan bli ett permanent snusstopp. Eller så är jag tillbaka i gammal god stil med full snusning igen om några dagar. Vi får se! Ska försöka uppdatera om läget här.

• Det här svaret redigerades för 6 år, 9 månader sedan av DrSnus.

[DrSnus]

Ok, dags för ett nytt försök! Idén kom spontant igår när jag insåg att jag var inne på min sista dosa. Tänkte att nu är det vår och jag mår bra, varför inte förstöra det goda humöret med lite nikotinabstinens? 😉 Skämt åsido, depressiva symtom av slutandet var det svåraste sist och det som fick mig att ge upp i slutändan. Då slutade jag på hösten och fick nog mitt i vintern. Hoppas att den lättare årstiden nu underlättar lite.

Första halva dygnet gjort, ständiga snustankar i huvudet, men nu kör vi!

[DrSnus]

Grattis, nu har du gått om mig då! 🙂 Man kan väl säga att motivationen pös ur mig ganska kvickt när jag väl hade tagit steget. Det kanske fanns en liten chans att hoppa upp på hästen igen precis i början, eftersom jag inte kände särskilt mycket effekt av de allra första doserna. Men snart var jag inne i en slags nyförälskefas igen. En iakttagelse jag gjorde var att när jag hade köpt dosan men ännu inte tagit någon snus, fick jag en stark trygghetskänsla av att bara känna på dosan i jackfickan. Det säger väl något om hur starka psykologiska effekter som är i spel, i princip ren pavlovsk betingning.

Som jag skrev i min egen tråd var det de depressiva symtomen som avgjorde. Jag var beredd på och stålsatt inför att de skulle komma kring en månad, men att de skulle komma så starkt efter tio veckor hade jag inte förväntat mig. Jag tycker de första dagarnas fysiska abstinens var en barnlek i jämförelse, även om det var jobbigt på ett annat sätt. Men de höll i sig i en väldigt begränsad period då man också var fullt motiverad.

Så här i efterhand kan jag också tycka att min tajming inte var optimal, även om jag också anser att närhelst man får impulsen att sluta ska man göra det. Hösten och vinterhalvåret brukar påverka mitt humör till det sämre, därtill kom det ett antal veckor där barnen sov sämre än någonsin med mycket nattvak som följd. Nästa försök blir nog när den yngstas sömn är någorlunda stabiliserad och under en ljusare tid på året. Hoppas att jag tar mig över 100-dagarströskeln då och att jag kan hålla mig kvar på banan för gott.

• Det här svaret redigerades för 8 år, 4 månader sedan av DrSnus.

[DrSnus]

Med sorg i hjärtat måste jag meddela att snustrollet vann slaget denna gång. Räkneverket stoppade på 72 dagar. Det var den mentala biten med depressiva symtom som avgjorde slaget, även om det var på håret att jag sket i det och inte köpte den där dosan.
Det känns som att jag föll på målsnöret, samtidigt klarade jag längre tid än jag nog trodde när jag började, trots att det var tuffare än jag var beredd på. Har lärt mig mycket inför nästa försök. Nu är handduken inkastad, jag slickar såren och laddar om för en ny batalj mot snustrollet längre fram.

[DrSnus]

Nu är det riktigt tungt. Glädjelöshet, känslor av meningslöshet och bara tankar på tråkiga saker som dyker upp i huvudet. 10 veckor nu, känns oförtjänt att åka på det här efter så lång tid.

[DrSnus]

Hur går det, Boba?

[DrSnus]

God fortsättning allihopa. Ante, jag hoppas att du har rätt i att 90 dagar är den magiska gränsen. I så fall är det bara knappt tre veckor dit.

Snusslutandet går visserligen betydligt lättare nu än för några veckor sedan, men fortfarande ifrågasätter jag, eller om det är snustrollet, mitt beslut. Jag kommer inte ifrån känslan att jag var gladare och levde ett lättare liv när jag tillät mig att snusa. Även om inte den ”totala lyckan” var större var det värt mycket att ha kontrollen över sitt mående genom att kunna ta till en snus när det behövdes. Nu känner jag mig som helt utlämnad till mina egna känslors böljningar.

Jag hoppas som sagt på ”tremånadersmagin”. Jag drömde en natt att jag tog ett återfall på ren impuls, mådde mycket dåligt av detta. Känner mig nu som fast mellan två otrevliga val: ”Jag vill inte snusa, jag vill bara inte inte snusa” för att travestera Ann Heberlein.

[DrSnus]

Två månader passerade.
Idag funderar jag på mitt morgonhumör. Igår och idag har det varit riktigt kasst. Jag tror inte att det brukar vara riktigt så dåligt, men som regel mår jag betydligt sämre första 1-2 timmarna på dagen än de övriga. Förr botades det lätt med en snus.

I min ”nikotinresa” i början av dagboken skrev jag ju om hur detta att förbättra morgonhumöret var en stor anledning till att jag fastnade för cigaretter. Senare eskalerade snusbruket när jag började ångestlindra morgnarna med snus på väg till jobbet som jag inte riktigt trivdes på.

Vet inte vad slutsatsen blir men jag ser ett mönster. Hoppas att morgonhumöret kan förbättras framöver i mitt snusfria liv.

[DrSnus]

Ja, ska försöka ge mig själv lite respit vad gäller vikten. Passar ju rätt bra att ta tag i det fram på vårkanten med tanke på badsäsongen, hade varit värre att sluta i april!

Har haft ett par tröttsamma och frustrerande dagar med barnen. Tålamodet är betydligt kortare än vanligt. Skillnaden nu gentemot ett par veckor sedan är att snus inte känns som något som skulle lindra situationen. Det kanske bara är som jag får för mig, men det känns väldigt påtagligt som att hjärnan har ställt om och inte längre förväntar sig några nikotinsköljningar. De tankar jag har haft om snus som ”räddaren i nöden” som får en att orka lite till när det är tungt, bleknar allt mer.

[DrSnus]

Off topic som sagt, men stämmer det verkligen att Anders Borg lovade EU(?) att höja skatTen för att svälta ut snusarna?

Jag har tolkat det som att han velat höja skatten på tobak så mycket som möjligt. För cigaretter finns ett smuggelproblem när man höjer skatten, inte på samma sätt så för snus. Därmed kan snusskatten höjas mer. Dvs ett väldigt pragmatiskt synsätt snarare än någon slags ”anti-snus-ideologi”.

[Författare]

Inlägg