Jag slutade med snuset igår. Det finns ingen back-up dosa eller onico. Jag slängde min sista snus innan kvällsmaten, redan efter maten ville jag ha en ny. Efter någon timma började jag bli snurrig. Jag köpte lite godis i ren panik, tryckte upp en lakritsskruv under läppen bara för att lura huvudet, men det gjorde inte så stor skillnad. Som många andra här så tänker jag på snus hela tiden, som om det vore en gammal vän. Jag somnade och sov bra, fast jag klagade och yrade hela kvällen.
Denna morgonen har varit hemsk. Morgonkaffet var inte alls det samma utan prillan. Jag gick ner till stan en sväng och allt kändes surrealistiskt. Det är jobbigt att samtala med andra. Jag har svårt att ta in det nån säger när allt jag tänker på är snus. Blir svar som ”Hehe” eller ”Mhm” när jag egentligen tänker ” Håll käften och låt mig fantisera om snus!”
Detta är sjukt.
.
