[Ragatan]

Tack för tänkvärda ord! Jag har prövat med plåster, tuggummi….den här gången slutade jag rakt av och det har funkat de med, det sitter ändå mest i huvudet.

Ska ta en dag till!

[Ragatan]

Duktiga du, det går ju jättebra för dig! Och jag måste bara få skratta åt dina script, hihi, jag som fattar noll ! Fortsatt heja!

[Ragatan]

Dag 10! Heja! Men fortfarande inte heeelt övertygad. Jag har inte kommit över på andra sidan. Jag ser det som ett jättestort dike. Hoppet över diket är nästan omöjligt, på andra sidan är jag snusfri. Bara ett litet enkelt steg bakåt går jag och köper en dosa…Jag står fortfarande på stället och vet inte var jag ska ta vägen..

[Ragatan]

Tack fyrkanten! Jag tänker för mycket, så är det… Jag vet att min sambo förstår mitt humör. Men sen har jag faktiskt inte berättat för någon annan. Dom förra försöken har jag berättat för min omgivning men jag tycker bara man blir ”mobbad”, å dom slår vad om att jag börjar igen å de ska ojas å pratas om hela tiden, så därför håller jag mig för mig själv denna gång, kanske funkar bättre? Jag tänkter på snus jätteofta, fortfarande, dag 9.

[Ragatan]

Funkar inte men strunt i de. Jag kan inte ändra från txt till nåt annat. Helt omöjligt! jag kan nog räkna dagarna manuellt 😉

[Ragatan]

Heja! Kul att ni räknar timmar! Fattar nada av ditt script (är själv ingen hitechdatasnille , i vilket program ska man öppna det?

[Ragatan]

Heja! Skulle ocksså vilja känna ”äckel” när jag ser snus, men är inte där än…Fortsatt lycka till!

[Ragatan]

Jo, tack! Jag kämpar på. Jag blir så arg på mig själv, för visst vet jag (och säkert alla andra nikotinister) att det sitter ju bara i huvudet. Jag behöver inte giftet, nikotinet, snuset men ändå surar jag ihop och tycker synd om mig själv när jag inte får…Jag är fullt medveteten att jag är missbrukare. Det är kanske det man måste erkänna själv först, sen gå vidare. Jag vill ju så gärna bli glad igen,jag är ju så suuur… ska försöka jaga ut hjärnspökena! Lycka till ni andra också!

[Ragatan]

En dag till. Mitt humör är verkligen upp och ner. Jag blir nästan rädd för mig själv, särkilt när det kommer upp dom mest bisarra svordomarna, särkilt mot sambon. Stackarn, att han står ut är ju ett under. Jag skäms att jag är så ostabil, bara därför vill man ju gå och köpa en dosa.

[Ragatan]

Heja! Imorgon blir det kanske bättre, det är det som är så jobbigt med abstinensen, man vet liksom aldrig. Men det är bara bita ihop och ta en dag i taget, det ha jag gjort nu i 7 dagar. Heja vi!

[Författare]

Inlägg