[Eriku]

Fett! Kötta vidare

Jävlar vad jag ska skryta för mina snusande polare när jag kommit till en månad utan =)))

[Eriku]

PUH. Idag var det mentalt jobbigt. Definitivt den jobbigaste om man bortser från dagarna med fysisk abstinens.
Ingen aning om något speciellt utlöste det. Ville bara skita i hela den jälva eskapaden.

Körde ett stenhårt träningspass. Hjälpte lite.

Köpte dyra jordgubbar och åt med mjölk. Hjälpte lite.

KLagar här. Hjälpt defentivt mest än så länge.

Jag sket till och med i och städa/tvätta/laga mat. Köpte mat istället. Slagit på en filmrulle.

För man får göra vad man vill (nästan) bara man inte köpter snus. Grrrrrh

[Eriku]

Kör bara!

Har inte hållit uppe själv lika länge som du men jag känner på mig att det där kommer vara jag om några veckor…

Får nog börja anamma striktheten redan nu =))

Tänk RockyIII

[Eriku]

Tack återigen för stödet.

Just nu känner jag faktiskt inget sug som så. Men efter en lång helg med ledighet och sen vara tillbaka på jobbet utan något, som jag antar att min nikotinberoende hjärna tolkar som ”guldkant”, dvs. snus, är det lite grått liksom.

Som jag skrev förut, det har gått från färgTV till svartVitt. Alltså, det är inget suuuug sug efter snus. Bara att allt är tråkigare.

Har någon annan upplevt det också? Hur länge sitter det i egentligen? Jag vill ju inte substituera med glass och godis direkt…

///

[Eriku]

Här sitter man och är lite stolt och trött efter midsommar. Strategin med att inte dricka så mycket för att behålla omdömet gick åt skogen men å andra sidan så har jag inte fått i mig någe nikotin heller.

Runt 01:00-snåret var jag VÄLDIGT nära på och ta emot cigg som bjöds runt. Ingen i sällskapet var snusare nämligen… vet inte ritkigt om det var till min fördel eller inte. Har ju varit så inställd på att inte snusa… så nikotindjävulen lockade då istället med cigg. ”Feströka gör ju inget” viskades det i huvudet på mig. ”Ta en cigg, för det är du ju ändå värd nu när du slutat snusa, det är inte samma sak”

Kan inte säga varför jag inte tog en…det bara blev så. Lite läskigt, för då kan det ju nästa gång ”bara bli så” att jag tar en och sen är det ju the slippery slope liksom igen.

Känner att risken kommer öka längre fram. Nu är jag så jävla fast besulten att inte snusa liksom. Vinnarskalle/envishet. Men jag klarar inte riktigt av att tänka att jag aldrig kommer och få snusa igen. ÄN. Och det gör ju att slutandet inte är lika äkta(?)

Tack för allt stöd ni hjältar där ute!

Kriga vidare

[Eriku]

Tack för stödet iceman och fengerkroken. På något sätt känns det faktiskt lättare att veta att andra gjort samma resa och/eller sitter i samma båt.

Många jag träffar trycker ”inte att det är en sån stor grej” upplever jag det som. Vet inte om det är deras sätt att peppa eller om dom bara faktiskt inte förstår.

Jag sover förvånansvärt bra och mycket. Dricker extremt mycket kaffe för och hålla uppe koncentrationen på jobbet men det hjälper föga. Motion är bra. Igår när jag tränade efter jobbet så hade jag faktiskt stunder på kvällen då jag inte tänkte på snus. Men annars är det ju en berg&dalbana på timbasis varvat med grumlighet i huvudet som påminner om bakfylla.

Men pass på! Nu kommer midsommar… måste lägga upp någon strategi hur jag ska ta mig igenom det. Kommer vara mycket nikotin i omlopp… får försöka mygla med snapsen så jag behåller omdömet.

Återigen, tack för stödet och fortsatt lycka till alla andra f.d snusare där ute!

[Eriku]

God icke-snus morgon,

Hade varit gott med en till kaffet. Men motivationen finns. Känner mig bakis typ.

Att må ”fördjävligt” rör mig inte så mycket. Kanske är jag för mycket vinnarskalle för det(?).

Mer orolig att jag inte ska kunna palla jobbet med alla deadlines som kommer nu…

Svårt att inte se snusen som ledsagaren genom tuffa perioder. Kanske inte så taktiskt och sluta nu…

Men är det någonsin rätt tillfälle?

[Författare]

Inlägg