Tiden är inne

[Ziiid]

241 dagar

Till att börja med, tack Hedman för fina ord.

Det tråkiga då. Snustrollet har fått ny luft och det är oklart varför. Tuggandet av tuggummi har ökat markant sista veckan och klassiska tankar snurrar återigen i huvudet:

”Var du inte en mer harmonisk och bättre person när du snusade?”
”Ska du verkligen gå igenom den här förändringen när barnen fortfarande är relativt små?”
”Tänk hur det skulle kännas att ta en snus idag..”
”Varför inte njuta av livet istället för att bara ta bort glädjeämnen?”

Jag veeeeeeeeeeeeeet hur dumt det är och hur det låter och nej, jag skaaaaaaaaaa inte börja igen. Men fan. Hatar dom här dipparna som man trodde var förbi. Jag kan möjligen hitta 4 olika triggers för dessa tankar.

1. En kompis som slutade i princip samtidigt men som fortsatt med nikotintuggummi erkände att han tagit ”några snusar”.
2. Jag har ett nytt jobb.
3. På nya jobbet finns en gravid kvinna som sa att det första hon ska göra när hon fått barn är att börja snusa igen.
4. Det är vår och sommar.

Men men, det är bara att tugga vidare och hoppas på bättre tider… 🙂

• Det här svaret redigerades för 1 år, 11 månader sedan av Ziiid.

[irenpanik]

Tråkigt med bakslag! :/
Tänk på att det bara är feldragningar i hjärnan som gör att du kanaliserar det på snus, en ”normal” människa, alltså icke-nikotinist, skulle ha en mänsklig dipp i t ex humöret just nu, utan att göra kopplingen till nikotin. Jag vet att du vet det också redan, men kanske är bra att få höra det ändå? Syna bluffen. Kanske tjänar du mer på att faktiskt ta tag i att motverka det som egentligen gör att livet känns jobbigt hellre än att som sagt tro att snus löser något?

T ex om det blir överväldigande med nytt jobb så kanske man kan meditera lite eller skära ner på privat-schemat ett tag för att kompensera. Om livet känns tråkigt kanske man kan komma på något man kan göra som tar en ur ekorr-hjulet, osv.

[Lurarn]

OJOJOJ!!
Det här kommer du att greja, för du har varit i den situationen tidigare vid ungefär samma tid.
Du vet redan att insatsen, om du mot förmodan faller för trycket från Snustrollet, kommer att bli oerhört dyr och kostsam.
Det vill du verkligen inte behöva uppleva igen, eller hur.

Tänk att snusromantiken och snustrollet kan vara så envis så långt in i kampen….. Lite skrämmande, men det visar ju bara vilket starkt gift snuset är som drog.
När du har rett ut det hela kommer du att gå stärkt framåt i livet igen.
En hel del böcker här inne vittnar om en sådan kamp i det stadiet du befinner dig i just nu. Men det kommer att gå över, och det vet du redan.
Jag kan verkligen känna hur oerhört tungt det borde vara för dig just nu, men du fixar det.

[himmelstrutz]

Nu sladdar jag in från sidan. Var ett tag sedan jag var aktiv här inne. Har inte känt behovet riktigt, förrän nu. Våra planeter står i samma läge tycks det. Jag har också en dipp. Har inte riktigt ”hittat hem” ännu. Stark i anden men svag i köttet. River av flera tussar om dagen från hushållspappret.

Var på fest förra helgen. Värden berättade att hans första ÅR (= 365 dagar!) var hemskt. Det i sig gav hopp. Jag ger det 1 år jag med!

Tror många av oss känner igen tankarna. Några andra tankar som kan läggas till listan är:

– Visst funkar livet utan snus, men handen på hjärtat nu; det ÄR lite tråkigare.
– De där extra kilona du dras med sedan du slutade är inte heller så nyttiga (gäller kanske bara mig).
– Tänk vad många fina minnen jag har med snusen och hur den utgjort kronan på verket många (tusentals) gånger.

Har trots ovan inte heller för avsikt att börja. Bra att du delar med dig av de jobbiga stunderna också. Vi kämpar på och håller garden uppe.

[Ziiid]

Tack för stöttningen hörrni! Det är det här som är fint med forumet!

Kan rapportera att tankar på snus i princip försvann efter lunch. Kanske tycker någon att man ropade ”varg” men senaste veckan har suget funnits där och varit rätt starkt. Jag känner mig väldigt sårbar när folk runt mig snusar med en form av lättsinnighet, där personen i fråga i princip halvskrattande utan omsvep eller ångest påpekar att:

”Haha, jaaaaaapp, ja snusar! SÅ härligt, älskar mitt snus, kommer aaaaaaaldrig sluta! Haha..”

Det stör mitt eget beslut och ruckar det bestämda fundament jag byggt upp under 241 dagar. Men som sagt – efter lunch försvann mycket och det vill jag ändå rapportera (om inte annat till min egen dagbok).

Nu kör vi igen!

[irenpanik]

himmelstrutz/ziid: det är snusarna det är synd om, inte ni som slipper pyssla med sånt, kom ihåg det! 🙂

Lätt att säga såklart, förr eller senare lär ju sugen dyka upp, och det behöver ju inte vara så farligt- om man inte råkar falla på nån sån felinprogrammering. Som dom 3 påståendena himmelstrutz listade t ex 😉 romantiserande påhitt av en addict-felinprogrammerad hjärna.

[irenpanik]

Den här, det är en jättestor tankevurpa;
”– De där extra kilona du dras med sedan du slutade är inte heller så nyttiga (gäller kanske bara mig).”

Om man ändrar kosten till det sämre PÅ GRUND AV att man slutar snusa så är det en del i sitt beroende man fortfarande håller fast vid. Förr eller senare får man ta tag i det annars har man egentligen inte helt slutat, utan bytt ut en del av sin beroenderepertoar, och har då något större risk att trilla tillbaka igen än om man skulle ha blivit av med ”allt” i beroendebagaget eller åtminstone inte bytt ut utan skurit ner på totalen så hjärnan repareras successivt. Man kan ha sina dipp-perioder, men att normalläget däremellan är en likvärdig kost mot innan, eller gärna snäppet bättre om man kommer på sig själv med att ha lagt till dåliga kostvanor redan som nikotinist (vilket är vanligt med-beroende).

Om man inte ändrar på kosten men går upp i vikt ändå så är oddsen att
1. Är kosten samma så är det ju inte högre risker kopplade till kosten även om man ändå lägger på sig några kilon. och
2. Ganska bra odds för att det stabiliserar sig med tiden.

Har snusare roligare?
-Nej.
Hur kan man säga det så säkert?
-Därför att snusen tar ifrån en mer än vad den ger, det är liksom den strategin som gör att man måste ha skiten för att ens känna sig normal, och mer och mer för att känna sig bra, vilket till slut blir på sån nivå att det inte går längre, man är fan hjärnskadad i belöningscentrat.

Många fina minnen med snuset;
jag har jättemånga fina minnen med alkohol också, men blir jag alkis på riktigt kan man inte se det så. Dessutom bidrar drogen till ett skevt minne av dens roll i situationen. Om man väljer att minnas fina stunder i combo med snus så göder man beroende-delen. Jämfört med om man gör tvärtom och väljer att tänka på och komma ihåg alla äckliga och jobbiga stunder på grund av snus, till exempel när man vaknat med en snusfläck i sängen, eller bjudlocket blivit överfullt och det läckt ut snus i fickan eller väskan.

[Ziiid]

253 dagar

Jag har nu i princip fastställt att det var efter 269 dagar som jag slängde in handduken och började snusa sista gången jag försökte sluta. Jag är nu alltså 16 dagar ifrån den dagen.

Allt känns lite lättare igen. Unnade mig en tandblekning där jag köpte avgjutna skenor som man använder för att bleka tänderna med. Jättestor skillnad och det känns fräsht och motiverande att få vita fina tänder. Ett tips till er slutare som vill ge er själva något i ”present”.

Kämpa på!

[irenpanik]

Låter som en bra idé Ziid, kul med vita fina tänder!

[Ziiid]

269 dagar

Då var dagen D här. Dagen då jag (för 8 år sen) slutade att ”sluta snusa” och istället började – exakt efter 269 dagar. För mig är detta en viktig milstolpe att passera. Jag har ofta tänkt på att det gick ca 250 – 270 dagar förra försöket och att jag bara ville förbi den siffran.

Nu är jag där och statusen är inte alls som förra gången. Jag kommer förbi…

Mot 300 dagar!

[Författare]

Inlägg