RIP nikotinmonster – The dagbok.

[Perseus]

499 dagar. Imorgon milstolpe 🙂

[Perseus]

500 dagar. Hurrey!

Märkligt ändå att det nu känns lika naturligt att inte snusa efter ”bara” 500 dagar men ändå ha ett 23-årigt snusliv bakom sig. Okey, en del dagar, stunder gör nikotinsuget eller ngn form av avsaknad sig påmind men i övrigt nemas problemas.

Man förstår inte kraften i giftet förrän man lagt av. Hur mkt nikotinet tagit över kroppens funktioner, reglering och satt dig själv i 2:a rummet. Inte förrän man slutat och fått distans inser man vilket nervgift man har tillåtit sig utsätta sin kropp med så jag är glad över mitt livsavgörande beslut samt att jag med envishet inte tillåter mig falla tillbaka.
Hoppas ni andra som slutat hittar kraften att stå emot. Det är värt det!

[Anonym]

Bra Perseus!

Det är en oerhörd kraft i giftet som vi har petat i oss under så lång tid.
Vad jag däremot inte kan och har svårt att förlika mig med, är att snustrollet
aldrig ger sig. 38 år av tungt missbruk, var över på 6 månader kändes det som
men i helsicke. Livsavgörande beslut var det för mig också,men blev så överraskad
att det skulle komma ett så infernaliskt sug vid 16 månader som jag lyckades parera
på ett för mig annorlunda vis, skräpmat och godis blev lösningen för mig.
Att som du säger varit satt i 2:a rummet har inte känts rättvist på något sätt.
Lätt att glömma varför och vad det var som fick mig att sluta, men kollade upp
mina anteckningar från december 2012 att jag inte orkade fortsätta, och känna
den förnedring av mig själv som jag höll på att fullständigt köra i botten. Envishet
måste man ha även om det tar emot ibland. Känns bra nu efter kriget, som att bygga
vidare på ”folkhemmet” jag började bygga för snart 1/1/2 år sedan. Det är absolut
värt det!

[Perseus]

Ja, jag har också fått uppleva nya holmgångar senast bara för någon vecka sedan. Överraskad, halvt knockad och på väg i sidled ned. Såg det inte komma! Det rätade dock upp sig.
Jag vet nu att det är andra omständigheter som möjliggör detta. Är man inte i balans, nedbruten och mottaglig så finns monstret där o lurar och vill sticka in en kil och börja bända sig tillbaka.

[cumulusnimbus]

Grattis Perseus! Visst är det så att när man är i obalans eller nedbruten, så kommer snustrollet med kilen… Vi har under en så lång tid lärt oss att bota allt jobbigt med snus. Klart att man blir frustrerad när man nu måste lösa det på andra sätt… Fast det fixar vi!

[Perseus]

Dag 508. Finns viktigare saker i livet än snus.
I veckan har min fru opererat bort gallblåsan. Äntligen. Lite bökigare än planerat men nu är det gjort!

[Perseus]

543 dagar.
Snusfri. Helt utan problem? Nope. Mitt arbete och engagemang i just arbetet sliter oerhört och gör detta värre än vad det behöver vara, tror jag. Jag får ingen ro.
Sömn, mat och träning är nyckeln till en dräglig vardag för alla men särskilt för snusare som valt att leva livet utan nikotinet. Tyvärr klarar jag inte själv att leva upp till ledorden. Sömnen är min akilles.
Dock håller jag emot snuset men jag upplever en vånda som bryter ner dag för dag.
Snart 4v semester! Välbehövligt!

[martin_1]

Kämpa på till semestern! Så får du pusta ut då!

[MaestroM]

Kämpa på! Men har det verkligen med nikotinet att göra? Förstå min fråga rätt nu, men jag tror vi slutare tenderar skylla ganska mycket på just det faktum av vi slutade.. Såväl negativa som positiva saker. Tänk istället på det du har åstadkommit so far… Nikotinet har ju aldrig hjälpt dig i livet egentligen, det är bara du och jag som trott att det var svaret på allt. Som snusare och ickesnusare kommer vi alltid ha våra dips i livet – det hade vi innan vi började, under tiden vi slutade och kommer så ha efter att ha blivit nykter. Jag tror vi måste lära oss attackera problemen utan att FLY till nikotin helt enkelt..nästa mål kompis?

[MaestroM]

… Skulle bara vilja tillägga att du är en av dem som sporrat mig mest här inne… Bara så du vet!

[Författare]

Inlägg