Obeskrivligt jobbigt.. Dag 1

[Fyrkanten]

Jag ligger ju några dagar före dig. Kan bara säga att det blir lättare och lättare. Se det som att du har hög feber. Man mår skit men man överlever. Jag tror snuset testar dig nu. Det är dessa strider man måste vinna. Håll ut till ikväll så ska du se att du mår bättre. En annan sak som jag upptäckt är att när man slappnar av för mycket och tänker detta är lugnt. Då jävlar kommer det och biter dig i nacken. Med andra ord. Slappna aldrig av. JOBBA NU

[Jarre]

Japp, dom 3-4 första dagarna är jobbigast. Men du måste försöka hålla motivationen uppe en tid efter det också.

En av anledningarna till att jag slutat snusa var för att jag tyckte det var så löjligt att en människa kan vara beroende av en så löjlig sak som snus och hur man beter sig när snuset börjar ta slut. Panik!

Men jag tror på dig, du fixar detta.

God Jul!

[snustroll]

Dag 4

Känns bra nu, inte alls lika farligt! Visserligen har bara halva dagen gått typ så

ska väl inte hurra ännu. Men klart en skillnad. Igår var de svårt, jobbigaste jag varit med om. Slutade med att jag tuggade ett tuggummi, den svagaste varianten.

Den kändes lagom, helt perfekt för mig i alla fall. De lindrade abstinensen lite, men inte helt. Var inte tillräckligt med nikotin till att ge de där ruset heller vilket jag tror är bra. Får man de ”ruset” igen som om man te.x skulle stoppa in en fet bak nu. Då blir jag nog garanterat fast igen. Pumpar fortfarande bacoff, bra skit! Köpte även en kickup att variera med. Ska i väg och fira jul nu, tack för stödet allihopa. Hoppas ni får en bra snusfri jul!

[Fyrkanten]

Bra jobbat. Nu är det värsta verkligen gjort. Det kommer komma sjukt tunga sug, men inte så ofta. Jag tror att kan man använda tuggummina som du gör. Då tror jag bara att det är bra. Lycka till och en riktigt GOD JUL på dig

[snustroll]

8 dagar idag, känns bra. Men riktigt sugen på snus fortfarande, dock släpper suget fort

och tankarna vandrar vidare. Ungefär som när man får ett sug efter godis eller så.

Om de är någon som läser detta och tänkt sluta själva så måste jag bara säga. De går om man vill! Du kanske tror eller inbillar dig själv att du är mycket mer beroende än andra och att de inte går att sluta. Lätt för andra kanske men inte för mig.

Jag hade dom tankarna, att de är lättare för andra för jag har ett beroende för snus som

inte går att förklara. Då jag läste om andra som slutat här så var de samma sak ”oj de verkade lätt för honom att sluta, men han kanske inte snusa så mycket och hade ett litet beroende bara”.

Du kan sluta, bara en stark vilja som behövs.

[Schnygge Perra]

För att tala klarspråk, jag är inte kristen men å herre jävlar vilken tur att man hittade till denna sida där folk verkar förstå vad fan det är man utsätter sig för

Själv är jag 36, har snusat sen jag var 14 med 2 uppehåll på ett år per gång, det senaste dock så långt tillbaka i tiden som -95.

Jag är inne på dag 13 som nikotinfri nu, men som tidigare antytt, är det värt eländet? Fram till dag 3 var snudd på helt olidligt (eller antagligen inte eftersom jag trots allt uthärdade det), sedan var det relativt ok i ett par dagar för min del. Det var ungefär som att jag mentalt ropat faran över när dag 6 infann sig och abstinensen kom i en andra våg, med full tsunamikraft.

Jag svär aldrig i dagligt tal, men i detta forum där andra vet vad jag åsyftar, fy helvete vad jag mådde. Jag hade emellertid varit smart/dum (?) nog att varna familjen om mitt försök till snusstopp, så dessa befann sig hos svärföräldrarna när jag låg och sprattlade som en Duracell-kanin i soffan.

”Inte ge upp” var min enda tanke trots allt så vad göra? Med myrkrypningar i exakt hela kroppen satte jag igång datorn, mailade min chef och kollegor att jag efter dryga 20 år som nikotinslav nu slutat och kanske kan vara lite oberäknelig någon vecka eller två framöver.

Med facit i hand var detta ett korrekt beslut, hade jag inte satt denna press på mig själv så hade jag antagligen låtit mig besegras av suget. Dag 6-8 var i mitt fall lika jävliga som 1-3, men nu har det verkligen klingat av.

Men jag ger inte upp. Best wishes to all of you.

[Schnygge Perra]

Tillägg; som Snustroll är inne på, det är inte omöjligt! Själv har jag i dryga tio år tänkt att så är fallet, ”det är som att kliva av heroin”, vilket det kanske är, vad vet jag som inte har någon erfarenhet?

Heroinförklaringen har varit ett alibi för mig dom senaste 10 åren att inte ens försöka, det var därmed omöjligt..

..tills jag bevisade motsatsen. Jag går inga händelser i förväg, jag är fortfarande nikotinknarkare, men nu känns det väsentligen lättare och att suget på allvar håller på att släppa.

[Författare]

Inlägg