[svartamoln]

Hallå igen.. jag försvann efter senaste inlägget när jag skulle sluta, av den enkla anledningen att jag inte lyckades. Då var det 2013..

Nu har jag hållt upp i EN MÅNAD! Inget snus på 1 månad 😀 började med nikotinplåster, som jag minskat i styrka, och sedan 1,5 vecka tillbaka har jag inte tillfört nån nikotin alls, bortsett från nått enstaka tuggummi bara för att jag råkade hitta 3 st i en låda :p

Mitt rekord innan detta var snusfrihet i 3 veckor. Då gick jag cold turkey och det var förjävligt rent ut sagt. Men då var jag arbetslös och behövde inte träffa folk eller sköta jobb så det gick. I nuläget hade det aldrig gått för mig att sluta rakt av även om jag såklart tror det är det bästa. Men mitt jobb o mina relationer hade blivit rejält lidande. Och jag tycker plåster är en ganska bra kompromiss för där börjar man ju med att vänja av beroendet att ha nått under läppen, för att sedan ta tag i nikotinberoendet.

Det jag kan säga är att suget efter nikotin är starkt.. varje timme är en kamp. Nu har jag ju inte varit helt nikotinfri mer än 1,5 vecka som sagt, men successivt borde det ju försvinna, iallafall det där värsta..

Det jag lider mest av är sockersuget, som någon skrev här tidigare är lik nikotinsuget. Jag går runt med extreeemt sockersug hela tiden, men oavsett hur mycket sötsaker jag trycker i mig så hjälper det ju inte. Har försökt säga åt mig själv att det är nikotin som min kropp vill ha, inte socker, men det är svårt. Lär garanterat gå upp några kilo på köpet.. men har jag kunnat lägga av med snuset så ska jag ju tamejfan kunna lägga av med socker också, särskilt eftersom jag VET att det beror på avsaknaden av snus… i vanliga fall(när jag snusar dvs) äter jag knappt några sötsaker..

Är det något jag förstått av att läsa trådarna på den här sidan så är det att det är långt från enkelt att lägga av. Flera som har sug efter snus flera år efter att de tog sin sista. Så framtiden känns ju pessimistisk..

[svartamoln]

Oj vad det där du skriver är mig mitt i prick, Kickan!
Jag slutade snusa första gången för 2 år sen, det höll i 3 veckor och då gick jag cold turkey. Jag gick tillbaka till chokladen, godiset, sockret… Sen började jag desperat snusa igen för att det var så mkt bättre än alla andra problem som kom av att inte snusa. För mig har snuset varit till 90% en form av självmedicinering, jag har haft vanliga ssri-mediciner innan men snuset har by far varit det som fått mig att må bäst, också med tanke på att jag slutade trycka i mig sötsaker eftersom snuset täppte det behovet, av nån outgrundlig anledning. Och jag gick ner i vikt eftersom hungerkänslorna också avtog. Hursomhelst, själva grejen med snus vs ätstörning/ångest är extremt komplicerat. Och precis som Kickan säger så handlar det i grund och botten om att ta kontroll över sin egen hjärna.

En metod som jag använt mig av i flera olika situationer är att sluta vela. Jag är så oerhört TRÖTT på att vela, för att sen ändå alltid välja den bekväma vägen. Att hålla på o älta i en timme huruvida man ska äta det där glasspaketet eller inte, och sen när man väljer att göra det, översvämmas av ångerkänslor och tankar om att man är en dålig människa. Det omvända, att vela en timme för att sen bestämma sig för att strunta i glassen, det gör att man känner sig nöjd efteråt när suget gett sig. Men faktumet som kvarstår är den där onödiga timmen av velande och funderande.

FÖr mig har det som fungerat allra bäst varit:
1: Vad är bäst för mig själv och vad vill jag med mitt livet EGENTLIGEN?
2: Bestämma mig för att göra mitt liv och min situation bättre.
3: Sluta vela.

Såfort det kommer en situation när hjärnan börjar spela spel med känslorna så sätter jag ner foten. Nej jag tänker inte gör det så jag tänker inte ens älta fördelar mot nackdelar.
Det häftiga med det är att det fungerar. Vi människor är tänkande och grubblande varelser av naturen och oavsett om det handlar om nikotin eller socker eller alkohol så VET vi att vi vill ha njutningen som det innebär, men vi vet också att skammen som följer är det som sitter kvar i längden, och det som förföljer oss om nätterna, om dagarna, när vågen går upp, när kläderna inte passar osv. osv. osv…

Så lite som Kickan skrev så handlar det om att ta makten och kontrollen över hjärnan och kroppen, ställa sig över den och vara bestämd. Inte tänka mer på saken och gå vidare. Efter ett tag hittar man andra saker som tillfredställer en lika mycket och som inte riskerar att förstöra hälsan eller orsaka onödig ångest.

T ex så brukade jag vara besatt av B&J, kinapuffar och läsk. Jag åt en 200g kinapuffpåse om dagen, 3 B&J i veckan. Läsk flera ggr i veckan. Jag intalade mig att jag mådde bra av det. Men efter att ha tagit makten över det så känner jag exakt samma tillfredställelse över en kopp té, och jag hittade Yogis choklad-té! Helt kalorifritt och koffeinfritt. Och har man varit borta från riktig choklad tillräckligt länge så är en kopp av detta téet precis lika himmelskt. Och utan dåligt samvete efteråt.

Det är exakt samma med snuset. För trots att man går runt o är rädd för att sluta, vilka konsekvenser det får, vilket beroende eller beteende som det kommer orsaka, så vet man innerst inne i hjärtat att man vill sluta. Det gäller att koppla på det regelverket och helt enkelt inte tillåta några utsvävningar. Och tillslut inse att det är så jäkla skönt att sluta fundera och grubbla över hur saker ska bli, hur man ska må. Fuck that.

[svartamoln]

Trots att jag vet att många här är emot nikotinläkemedel så skulle jag ändå vilja tipsa om plåstren. Det är klart alltid bäst att pröva helt utan kanske de första dagarna men för mig blev abstinensen så förlamande att vägen tillbaka till snuset inte alls var särskilt svår. Det finns ju plåster med olika styrkor. Jag använde det starkaste på 25mg som man har i 16h. Trots att det är det starkaste så hade jag ändå abstinens men på ett heeeelt annat plan än utan plåstren. Jag är dock emot tuggummin och sugtabletter då jag vill komma så långt bort från att ha nikotinet i munnen.

Det häftiga med plåstren är att man får en liten glimt av hur det faktiskt brukade kännas innan man började, och man behöver inte ha en prilla i käften ens. Så det ger hopp! Och plåstren är enkla att trappa ner på, och man kan klippa itu dom om man vill.

Men sist av allt: STARKT beslut av dig att lägga ner efter så många år. Och jag hoppas du allt eftersom kommer upptäcka alla fördelar med att slippa ha ett beroende ^^

[svartamoln]

Måste säga att plåstren gör sitt jobb rätt bra. Just nu kämpar jag med vanan att ha något under läppen o den där omedelbara lilla kicken man får – ibland iaf. Måste säga att det är enormt skönt att slippa de värsta abstinensbesvären medan man tampas med denna vana i första hand. Har säkert tänkt tanken ”dags för en snus” minst var 30e sekund. Men det har gått lite upp o ner.
Helgen har ju varit relativt lugn och det är först nu när jag ska bege mig till jobbet som jag märker hur mycket jag vill ha en snus! En-tre ”pendelsnus”, en ”kaffe-snus”, efter maten snus. Ja ni vet resten av alla dessa moment-snus som finns.

Jag kanske inte är lika hardcore som resten av er när det kommer till att sluta cold turkey. Dock så har jag gjort det andra ggr. Det är säkert en kanon-idé men kanske att det krävs att man samtidigt befinner sig i en annan miljö. Jag hade aldrig fixat mitt jobb med all den abstinensen. Jag fixar det knappt MED snus ibland 😀 dock så höjer ju nikotin stress så har man väl blitt av med beroendet så kanske man kan lära sig o fixa saker på ett bättre sätt.

Ingen träning idag som var tänkt. Försökte sova bort det värsta bruset av svarta moln i huvet (=det är så jag kallar min abstinens).

Nya tag imorrn. NU: jobba.

Tack alla för stödet! Ni är bäst allihop både ni som lyckats sluta och ni som kämpar som mig. Och alla ni som varit snusfria länge och fortfarande kämpar. Kram på er och ha en bra dag 🙂

[svartamoln]

Tack alla för stödet! Det hjälper 🙂

Ingen snus tagen hittils idag. Och trots plåstret har jag endel abstinens. Men det är hanterbart.

Ikväll blir en utmaning då jag får besök av min snusande bror o det ska drickas vin. Men änsålänge är jag inte sugen på snus alls. Jag satt halva dagen igår och tänkte på min inställning till detta.
Det är som med allt annat; godis, skräpmat, träning. Man ska bara bestämma sig och vägra argumentera med sig själv, med den lilla djävulen på axeln. Ja det är jobbigt. Och? Deal with it. Det blir bara värre när man velar hela tiden.

Hörs imorrn!

[svartamoln]

Kör hårt! En dag i taget låter som ett bra tankesätt. Man ska leva i nuet, iallafall när det gäller sånthär. Inte odla ångest inför ”hur ska de gå om jag mår piss om en vecka, två veckor, tre veckor!?”. Dag för dag för dag, tills man sen vaknar upp en morgon o inser att det gått en månad, ett halvår, ett år. Jag firade nyligen min o snusets årsdag, längtar tills jag kan fira min o snusets skillsmässodag. Hoppas du klarat dig undan fortfarande! Om inte, så blir man lite starkare för varje gång! Jag höll uppe som mest i 3 veckor för ett år sen, o trots att jag föll tillbaka så får det mig att inte tappa hoppet. Har jag fixat 3 vecker en gång så kan jag göra det igen.

[svartamoln]

Jag läste nånstans att nikotinet påverkar hormonerna i kroppen som styr vätska. När jag började snusa så samlade jag på mig en jäkla massa vätska minns jag, vägde säkert 4-5kg mer än jag skulle. Så det är nog likadant när man slutar. Det är ju en chock för kroppen.

Jag tror dessutom det är fysiskt omöjligt för kroppen att lagra 4kg fett på en vecka 🙂 det är en väldigt krävande process. Visst kan 1 av de kilona vara fett, men inte resten.

Jag är kvinna precis som du och vi har ju en tendens att svullna upp. Dock brukar iaf jag kunna känna skillnad mellan att svullna och att bli tjockare. Hur känner du dig i kroppen? Sitter kläderna tajtare etc etc?

[svartamoln]

När jag höll upp som längst senast med cold turkey i ca 3 veckor så upplevde jag inte att det släppte efter 3dygn. Visst var de 3-4 första dygnen jobbigast eftersom själva slutandet var så nytt. Men jag minns att en vecka efter så mådde jag så fruktansvärt dåligt, och jag var inte sjuk eller så, jag var faktiskt väldigt pigg men helt väck i skallen och kunde inte umgås med folk eller tänka klart. Det höll i sig ungefär en vecka till efter det. Efter tre veckor mådde jag kanon och kände inte nått behov av snuset, dock så tog jag en prilla av min bror, min dumma jävel, och åkte dit igen. Så jag räknar alltid med att åtminstone 2 veckor är ett helvete. ”Hoppas” jag blir sjuk snart, typ influensa eller nått, det brukar va en bra start! Senast snusade jag ingenting under min maginfluensa en vecka, och då tänkte jag passa på igen men det sket sig såklart… Det är bara att ta nya tag, skam den som ger sig! 🙂

[svartamoln]

Hur har det gått? 🙂

[svartamoln]

cillan83: Oh, kämpa kämpa! Ja, när jag är fri från snuset så ska jag ändra mitt användarnamn här till ljusamoln. Just ordet svartamoln kommer från känslan av abstinensen och när man försöker sluta. Jag vaknar ständigt på morgonen av dessa svarta moln som dimmar igen skallen och det blir inte lugnt förrn jag fått min första snus. Jag har dock alltid hållt hårt på att inte ha dosan vid sängen, och snusar aldrig innan jag ska sova. Brukar härda ut dessa orosmoln ungefär en timma på morgonen innan jag tar min första snus, lite som ett test, och oftast så skingras dem efter ca en halvtimme.

Lite så brukar jag tycka det är när man går cold turkey också. Man kan få ultra-abstinens men orkar man bara vänta så ”försvinner den” ett tag och kommer sen tillbaka. Kvällarna är dock värst för mig, och jag jobbar kväll väldigt mycket :/

Det du säger om bomull i huvet vet precis hur det känns! Det är som att hjärnan tappar sitt fäste och guppar runt inne i huvet, riktigt segt. Hur har det gått för dig?

[Författare]

Inlägg