Ny här på forumet eftersom jag tänkte att jag behöver lite stöd från likasinnade. Jag har snusat i 14 år men har nu gått iväggen, fick en hårdnad under läppen och blev skiträdd.
Nu har jag bestämt mig för att sluta, tanken att ha en hårdnad under läppen ger mig ångest. Men samtidigt så får jag ångest bara av att bestämma mig för att sluta. De senaste gångerna jag slutat har jag varit utan snus i max 3 dagar och sedan fortsatt p.g.a. grym ångest. Så ångest för att sluta, ångest för att inte sluta.
Jag resonerar så att ända vägen ut är att jag märker att jag kan leva utan snus och rädslan släpper så småningom. Skall idag få zyban utskrivet eftersom det både kan hjälpa mot slutandet och sinnesstämningen.
Men det är svårt när man är en pappa med 3 barn och ångesten gör en helt enkelt värdelös. Jag har ocd så har en ångest-benägenhet men har inte haft ångest på många många år. Nu är jag rädd för att falla dit igen, får alltså ångest av att tänka på ångest :).
Det enda jag behöver är hopp om att ångesten till slut släpper. Tänkte börja med Zyban imorgon och då blir slutande ungefär passligt till nyår.
Kämpa på alla där ute!
.
