Ok ska jag bestämma ett datum?

[IchJoa]

Jag snusar.
Punkt slut.
Men så vill jag inte ha det.
Jag vill inte kasta bort mina pengar helt enkelt.
Så att sluta är bara en ekonomisk fråga för mig.
Mitt äldsta barn fyller 20 snart.
Jag tänker att det kanske är en bra dag att sluta på.
Om dryga 2 veckor.
Kan jag förbereda mig på nåt sätt?
Jo jag kan ju, som jag läste här, försöka trappa ner det lite.
Det går i dagsläget åt minst en dosa portion om dagen.
Fy fan rent ut sagt.
Jag har inte råd med det!
Så.
Jag ska verkligen försöka mig på att sluta nu igen.
Jo jag har gjort det tidigare…
Tvärt.
i samband med graviditeter eller i samband med att jag varit sjuk.
Vinterkräksjukan. Då gick det jättebra att sluta.
Men av någon anledning fastnade jag igen.
Men nu…
På det igen.
Även om jag bara håller uppe ett tag så är det bra men jag ska verkligen försöka.

[Fallera]

Så här gjorde jag:

Bestämde att efter x antal dosor ska jag sluta, jag visste då på ett ungefär när den dagen skulle komma.
Förberedde mig mentalt på att det kommer bli en väldigt jobbig tid framöver, men att det sista jag ska belöna mig med är snus.
Började springa tidigt varje morgon. Det var jobbigare än att sluta snusa och snusstoppet hamnade i skymundan.
Så fort jag tänkte på snus sa jag till mig själv ”finns inte en chans att jag går och köper en dosa”.

Efter 40 dagar inser jag att det har gått väldigt bra, nästan ingen abstinens och jag ser med tillförsikt på framtiden!

Lycka till!

[NOVA]

Hej IchJoa,

Min erfarenhet som nikotinist är lång och empiriskt prövad… Från att ha varit helt dominerad av snus, cigaretter och Nicotinell, är jag nu mer en ”nykter fd. nikotinist”… Vad är det som skiljer dessa två tillstånd åt främst…? I mitt fall är det första gången som jag i djupet av mig själv faktiskt kom fram till att jag inte ville leva som nikotinist. Tidigare försök har mer känts som ”uppehåll” och att den viljekraft som faktiskt krävs för att sluta, aldrig riktigt fanns där.

Mitt tips till dig är: Om du verkligen, verkligen vill sluta, så gör det ”en gång för alla”. Det funkar inte att vilja sluta lite… Det funkar heller inte att snusa eller röka lite…

En annan hjälp är att fundera på vem du blir utan nikotin. Tex. vad kommer dina vänner att säga och med vilka ögon kommer de att se dig? Frammana bilder om vem du är utan nikotin. Kanske en mer aktiv person, kanske med en ny garderob, eller som i mitt fall; med ett kort på SATS och en ny kropp…

Om du kommer fram till att ”tajmingen” kanske inte är perfekt, vänta då tills den är det. Att sluta är lite som hur en ”maratonlöpare” förbereder sig. Detta är inte enkelt, men det går… Dessutom finns det ingen prestige i HUR du har slutat, om det sker med hjälpmedel eller ej. Det viktiga är att du lyckas!

I morgon firar jag att jag har 200 dagar kvar till 1 år som nikotinfri… Kanske kan låta fånigt att hålla på att fira såna saker, men om man ska jämföra sig med hur ofta man ”belönar sig” som nikotinist, så är ett gott vin på en påhittad bemärkelsedag att föredra…

Lycka till nu!

[MaestroM]

Jag firar idag 100 dagar och är stoltare än någonsin. Ett av de klokaste besluten jag fattat. Beslutet var grundat på en helt solklar övertygelse om att jag aldrig skulle ta en snus igen. Jag håller med nova om att det går inte att göra på något annat sätt. Hjärnan är en största fiende i detta. Går man inte in helhjärtat kommer hjärnan ständigt övertyga en om hur oskadlig nästa snus är. Jag tror som nykter nikotinist att skulle jag ta en snus, ta ett bloss på en cigaret eller tugga nicotinell då skulle jag var fast för alltid, snusa mig blodig i munnen igen…och förmodligen tappa många av mina nyfunna intressen och gå mer in i missbrukslunken igen, det är fan ingen lunk att leka med.

Men..100 dagar från min absolut sista prilla. Jag korkar upp!

[Författare]

Inlägg