Nu jäklar smäller det!

[Boba Fett]

43-44 timmar utan snus nu. Jag sov ingenting i natt, kunde inte komma till ro. Det gick bara inte. Till slut gav jag upp och lade mig och slökollade film i tv-soffan tills det ljusnade. Jag är rätt mör nu. Men Knox-dosan ligger fortfarande orörd där jag lade den i köket i fredags. Och det där äckligt starka suget som gjorde mig helt spattig och ryckig igår och i natt har äntligen börjat lugna ner sig. Det känns lite bättre nu faktiskt. I kväll tror jag att jag överger min självvalda isolering här i huset. Det börjar bli långtråkigt att vara på solokvist.
Fast familjen får vänta till i morrn. Ett tungt skäl till att jag ville vara helt ensam den här gången är att jag inte riktigt litar på att min bättre hälft skulle bidra med rätt sorts pepp. Förra gången jag verkligen försökte sluta så tyckte hon att jag blev så lättretlig och jobbig att hon till slut bad mig att ta en snus. Bara en, för att komma i balans. Det knäckte min kampmoral fullständigt den gången, kan jag lova. Men nu jävlar tänker jag inte krokna.

[VanQuijote]

Du beskriver kampen bra! Och du kämpar tappert! Heja!

Presentera ett par av veterandagböckerna för din bättre hälft och låt henne läsa en stund i lugn och ro. Så ni får samma syn på din sluta-resa. Jag utgår ifrån att hon inte själv är/har varit nikotinslav om hon sänker dig sådär.

[Boba Fett]

Tack VanQuijote! Med dina 49 dagar är du en stor inspirationskälla i min bok. Det har varit väldigt stor hjälp den här helgen att ha dina och andras erfarenheter att kunna läsa om.
När det gäller min bättre hälft, så rökte hon faktiskt när vi träffades. Men hon var väldigt duktig och slutade, vilket jag inte lyckades med då. Ändå, trots att hon alltså också varit nikotinist, är det som att våra uppfattningar om hur svårt det kan vara att sluta osv inte riktigt klaffar. Och det är väl också individuellt, hur hårt beroende man blir och hur svårt det blir att sluta. Hon fixade att bestämma sig och bryta vanan, och sen har hon kunnat feströka utan att trilla dit igen. Jag har däremot haft extremt svårt att bli nikotinfri. Men nu har hon, precis som du också föreslog, börjat läsa i några dagböcker på den här sidan. Det tror jag är en bra väg för oss att prata mer om detta. Och jag tror också att det har framgått vid det här laget att jag inte direkt varit på någon spa-helg.
Runt 66-67 timmar utan nikotin nu. Sömnen är helt åt skogen för tillfället. Sov väldigt fläckigt i natt och har fortsatt göra det under förmiddagen. Ledig i dag, som tur är, så jag har kunnat försöka sova igen. Vilket går rätt dåligt om jag ska vara ärlig. Slumrar till någon halvtimme, sedan blir jag klarvaken. Men bortsett från den skriande sömnbristen känns det rätt bra. Jag har inte känt av något större sug efter nikotin idag.

[Boba Fett]

Jag har klarat drygt 4 dygn utan nikotin nu. Sedan ett dygn är jag tillbaka hemma hos sambon och sönerna också, efter min avgiftningshelg. Det känns som att kampen gått in i en ny fas nu. Den allra värsta abstinensen har sjunkit undan, men nu börjar vardagen med alla dess uppenbara och dolda nikotinfällor.
I går kväll, en stund efter att jag kommit hem, hamnade jag i tv-soffan. Jag dråsade ner i den, ni vet så där gött som man kan göra när man tänker bli sittande eller halvliggande ett tag. Men i nästa stund upptäckte jag, frustrerande nog, att tv-tryckaren lös med sin frånvaro. Vad tror ni jag gjorde då? Jo, jag klappade instinktivt på mina byxfickor. Självfallet inte för att kolla om tv-tryckaren krupit ner i mina byxor, utan för att känna i vilket ficka snusdosan låg. Min reaktion på att tv-kontrollen var borta var alltså att ta en ”tv-kontrollen är borta”-snus.
Och i dag ställde sambon ett par frågor, som krävde genomtänkta och någorlunda snabba svar. Samtidigt snurrade största grabben, fyraåringen, typ runt mina ben i väntan på att vi skulle gå ut. Jag blev alldeles salivfylld i flabben och fick ett rent blixtrande sug efter en snus. Då insåg jag att jag i den sortens situationer alltid, rent vanemässigt, brukar lugnar ner tempot en smula genom att mumla lite för att signalera eftertanke, plocka fram en dosa, lägga en prilla under läppen och först när den är på plats ge sambon svar på frågan. Den här gången blev jag i stället stående med salivfylld flabb och djupt förvirrad uppsyn.
Jag misstänker att jag kommer att upptäcka fler sådana dolda vanesnus den närmaste tiden.

[mumintrollet]

Jadå, men du kommer även att märka det omvända snabbare än du tror. Dvs tillfällen som vanligtvis du trott skulle trigga snussuget gör inte alls det. För mig var mycket av det jag fruktade mest inte alls så illa (eftermaten, kaffe, alkohol bl.a.)
Det som gör resan så mycket trevligare är också de väldigt tidiga hälsoeffekterna som börjar dyka upp, munnen känns fräsch, sinnena vaknar till liv, framförallt smakar ju maten god!
Dvs. verkligen njut av de goda stunderna, de blir fler hela tiden och de sämre och tyngre stunderna blir färre och färre.

Kriga på, du klarar detta!

• Det här svaret redigerades för 8 år, 6 månader sedan av mumintrollet.

[DrSnus]

Haha, mycket roligt och hög igenkänningsfaktor i ”fjärrkontrollen är borta”-snusen och ”familjen är krävande”-snusen. 🙂 Fortsätt rapportera om dessa!

[Vante Ante]

Heja Boba Fett!

Du kämpar/krigar mycket bra.
Du talar om en stor medvetenhet i kropp & sinne.
Härligt jobbat.

Underbart att läsa. 🙂

Kör hårt/

Vante Ante

[Boba Fett]

Haha, tack DrSnus. Det bara framstod som ett så bisarrt, och samtidigt så typiskt, exempel på en snusarhjärnas prioriteringar när jag satt där i soffan och klappade mig på byxorna. Det lär ju komma fler sådana situationer i det närmaste, för oss båda, misstänker jag. Vi får försöka uppskatta humorn i det, så blir det kanske lite roligare att lägga av.
Och tack också Mumintrollet och Vante Ante, era uppmuntrande ord är verkligen guld värda. De har redan hjälpt mig mycket i början på den här resan. 100 och 126 dagar för er del, det är värt tunga applåder!
För snart en vecka sedan nu, på fredagskvällen förra veckan, spottade jag ut min sista snus. Det har inte blivit någon mer nikotin sedan dess. För det mesta går det bra, och jag känner mig just nu stark i övertygelsen att det verkligen är helt slut med nikotin för min del. Men sömnen är fortfarande svårt skadeskjuten, och i dag har jag varit väldigt lättretlig och stingslig. Det är inte kul, att liksom känna sig kemiskt sur.
På tal om inget särskilt så skulle jag natta fyraårige sonen igår. När jag hade legat bredvid honom en stund vände han sig mot mig och förklarade att han faktiskt hellre ville somna med mamma. Jag försökte resonera med honom, eftersom jag hade planerat att somna bredvid honom. Men då förtydligade han lugnt och vänligt att jag absolut är rolig att leka med (en kul kille liksom) men att han verkligen, verkligen älskar mamma. Svårt brädad och helt tom på motargument fick jag lomma ut från sovrummet, och när sambon gått in och lagt sig bredvid sonen hörde jag honom säga: ”Mamma, luften som kommer ur pappas näsa luktar jätteilla. Men din luft, den luktar verkligen gott”.
Haha, vafan liksom. Jag har aldrig hört äldste sonen kommentera min eh, näsluft, innan. Men nu, fem dagar EFTER att jag slutat snusa, så får den dräpande kritik. Livet alltså, det är svårt att vinna.
Jaja. Ingefära, turkisk peppar och saltlakrits gör kanske inte under för andedräkten det heller.

[Boba Fett]

Sömnen alltså. Jag skriver ner det här för att minnas, så att jag inte en dag får för mig att det var enkelt att sluta snusa – typ två dagars abstinens och sedan var det klart. På tredje eller fjärde dagen kände jag faktiskt en viss förvåning över att abstinensen redan sjunkit undan, och jag tyckte för en stund att det här går förvånansvärt enkelt. Men sedan dess har jag knappt sovit en hel natt (enda undantaget var natten mellan fredag och lördag, då jag sov som en stock i 10 timmar, men då var jag helt utpumpad efter en heldag på tivoli med familjen). Nu är det nionde dagen utan nikotin, och jag är åtminstone inte speciellt snussugen. Men det nöter på viljestyrkan att inte få sova. Sambon föreslog idag att jag skulle kolla om jag kan få insomningstabletter utskrivet, typ Stilnoct. Men jag är skeptisk. Jag vill inte övervinna ett beroende och samtidigt öppna dörren till ett annat. Och när jag läser i andra dagböcker inser jag att jag knappast är ensam om att få sömnproblem efter nikotinstopp. För många verkar sömnen bli bättre efter en tid, rent av bättre än under tiden som nikotinist, så jag håller tummarna för att det stämmer även för mig. Min plan nu är att, tja, bita ihop, ta en dag i taget och inte ge efter. Den är inte mer avancerad än så.

[DrSnus]

Klokt att vara försiktig med sömntabletter. Bit ihop, härda ut och kämpa på!

Roligt med näsluften också. 🙂

[Författare]

Inlägg