Känn Sorgen

[Sorgen]

Åkt på en rejäl förkylning
Med både snuva och rinniga ögon
Vad gör det om 100 år

Blir peppad av att läsa
Att det är fler som känner av
Nikotinets kvarstående sug & seghet
Efter denna långa tid

För då vet vi att det är
Nikotinets lillebror som är kvar
Som sprattlar sina sista Dödsryck &
En dag kommer vi vara Helt fria
Från giftets kvarlevor
Med Nya krafter
Med Hälsosamma Vanor
Och ett stolt leende på läpparna
Som varar livet ut

Sorgen

[irenpanik]

Så poetiskt! 😀
Trist att du har blivit sjuk! Å andra sidan kanske man glömmer abstinensen om man har en massa andra symtom samtidigt?

Tycker du yogan/meditationen hjälper långsiktigt också att reda ut och undvika att fastna i tankarna? Även när du inte gör det menar jag. Tror att om man hittar ett bra meditationssätt utifrån en själv så borde det göra det så småningom.
För mig har det hjälpt t o m långt i efterhand nu när jag inte mediterat regelbundet på ett par år, kommer ihåg den där känslan och kan micro-återskapa den i vardagen om man kommer på sig med att behöva det. Eller så kanske det är kombinationen med flera år av mental träning med olika tekniker, vet inte riktigt. Men självklart ger det ännu mer av att fortsätta göra det regelbundet. Det blir som att man köper sig mer tid också, iom att man är så närvarande så upplever man faktiskt att tiden går långsammare. Ju mindre närvarande – desto mer rusar tiden förbi. Å andra sidan vill man nästan att tiden ska rusa förbi när abstinensen är som värst! 😛 Snabbspola förbi det här, tack! Haha!

[Sorgen]

Irenepanik; Ja, yogan och meditationen hjälper verkligen långsiktigt. Medvetenheten växer hela tiden. Kanske är det därför jag blev så medveten om hur snuset påverkade mig negativt. Kan tänka mig att meditera är samma sak som att stå på en boll för att öva upp sitt balanssinne. Fast meditera för att öva upp sin medvetenhet.

Är fortfarande krasslig. Kli i näsan tills det rinner i ögonen. Dock har allt som har med abstinens och tankar på snus varit obefintligt. När det var som värst, vid omkring 30-40 dagar. Då skulle jag aldrig kunna tro att jag skulle bli såhär välmående som jag blivit. Och jag sitter här med huvudvärk, och förkylning. En rejäl förkylning är en piss i havet jämfört hur jag mådde för 50 dagar sen.

Så kämpa på alla som har det tufft just Nu! Råkar det komma en stund där det tycks vara helt omöjligt, drick vatten, spring en sväng, skriv av dig, hyperventilera tills du blir yr i huvudet det har en lugnande effekt. Det finns många hjälpmedel!
/S

[irenpanik]

Intressant det där med att hyperventilera.. Det har jag gjort ibland som motpol till att folk brukar använda långsamma djupandningar som universallösning till allt som har med stress eller oro att göra, när jag tyckt att man ibland blivit mycket mer stressad av det. Tror att ibland är det mycket mer effektivt att möta sig själv där man är; stressad eller orolig, eller kanske uppe i varv, och därifrån ta sig vidare. Många gånger löser sig saker som av sig själv om man lyckas möta sig själv (eller någon annan man vill kunna samarbeta med) där man(/den) är och liksom acceptera läget.
Man är ofta så benägen att vilja förändra och känna att man inte räcker till, inte duger om man inte är på ett visst sätt, så det kan verkligen ta emot att gå tillbaka till där man egentligen är och försöka känna sig bekväm där innan man går vidare.

Hoppas förkylningen går över snart!

[Sorgen]

Irenepanik; Håller verkligen med om hela ditt inlägg 🙂 Tack tack 🙂

[Sorgen]

Idag är det 100 dagar sedan jag stoppade in en snus. Snussuget kan komma när jag är trött, efter maten eller om jag ser en dosa. Då är det sammas sug som jag har för godis vilket är väldigt lätt att komma över. Nu känner jag att det är dags att landa sluta-snusa resan och skapa nya mål. Funderar på att ha en 30 dagars challange av strikt kost och träning. Processen att sätta upp mål och nå målen har jag underskattat. Jag har heller inte vetet vilka mål som Jag verkligen till uppnå, för jag jämfört mig med andra för mycket. Kanske är det så att denna resa har hjälpt att hitta mig själv.

När vi pratar om vad vi går igenom säger vi ”sluts snusa RESAN”. Det ligger faktiskt mycket i att kalla det en resa. För att åka på en tre månader lång resa själv krävs förberedelser, energi, kraft, pengar, uppoffringar; tex ta ut semester, vara själv ett tag) Varje dag under resan kommer kraft och energi gå till Resan. Man måste vilja ta sig igenom hela resan. Tänka på risker och faror. Vara beredd på motgångar. Skillnaden på vanliga resor och denna resan är att själva äventyret och lyckan kommer först efteråt.

Kämpa på!
/S

[Vante Ante]

Grattis Sorgen.

Såå gott kämpat.
Var riktigt stolt över din insats nu.
Det här är stort 🙂

100 var ett av mina mål.Så tänkte jag
efter 100 ska jag se hur jag mår ?
Allt före är bara att glömma….
Och sedan ville jag inte att all min kamp
bara skulle varit för ingen nytta alls.
Logiskt som bara den 😉

Allt bra önskas Dig/
Vante Ante

[irenpanik]

Grattis till 100 dagar, jättestarkt jobbat av dig!! 😀

Låter som en klok idé att blicka framåt mot nya personliga ”resor”. …och då vill jag påminna att precis som med sluta snusa-resan så är det som i längden är mest hållbart det du faktiskt har inställningen att du ska hålla resten av livet, och inte bara under en begränsad tid. Om man pratar om just förändringar i ens liv. Utmaningar som motivationsboostar är såklart också bra om man gör det återkommande, eller utmaningar i form av upplevelser, det låter dock lite konstigt att benämna sånt som att göra en ”resa”. 🙂
Syftar såklart på att man skulle vara strikt med diet/träning i 30 dagar – både kost och träning är ju färskvaror, vad gör då 30 dagar i ens liv som helhet? Hur kommer inställningen att vara ”strikt” fungera i längden? Men du kanske har en större plan bakom! 🙂
Hursomhelst, lycka till och kom ihåg att vara stolt över denna resa du gjort hittills!

[Sorgen]

Tack Irenepanik och Vante Ante. Irenepanik jag tänkte mer en utmaning för skojs skull.

Mitt humör pendlar alldeles för mycket fortfarande. Går runt och tänker på varför jag ska fortsätta vara snusfri. Saknar kickar. Och alkohol är inget för mig. Vad ska man göra för att stilla nerverna? Min kropp är helt slutkörd av träning så måste vila. Nu när jag kommit såhär långt och efter allt jag gått igenom skulle jag aldrig börja igen men jävligt frustrerande. Har en krypande känsla i kroppen och en il i magen. Det är väl bara att stå ut..

[irenpanik]

Sorgen, tror en av utmaningarna är att bara låta saker vara också, när man inte är på topp. Annars så har man ork och kan samla motivation brukar det alltid finnas något man kan göra för att bli stimulerad. Är jag alltför trött eller t o m halvt apatisk eller liknande så brukar jag mest göra det som går för stunden och bara tänka i ”nuet”, acceptera att jag kanske inte ens gör klart det jag pysslar med om det nästa sekund känns som att det enda som går att göra för stunden är något helt annat.

Annars är det för mig väldigt stimulerande att åka till hästen och bara ”leka” eller rida (när jag väl har tagit mig dit är jag aldrig för trött för att rida, lustigt nog, men ibland kanske omständigheter gör att det inte passar). Djur överhuvudtaget brukar ha en bra inverkan. Spela musik som passar till sinnesstämningen och helst så bra och medryckande att man fokuserar på musiken, inte liksom bara har den i bakgrunden (för mig är det snabb eller ”tung” eller nästan arg musik som gäller om jag behöver stimulans eller avreagera mig, men det lär väl vara olika).
Leta fram något roligt recept och laga mat eller fixa dessert brukar också vara bra, men det kan såklart kräva en del planering, är ibland för rastlös för att fullfölja det om man först måste gå och handla och sen ska göra något som tar typ en timme. Men har man framförhållning så! Diska för hand brukar också vara rogivande och distraherande.
Men som du säger, det lär väl gå över så småningom oavsett! Kämpa på! 🙂

[Författare]

Inlägg