Förra året slutade jag och började igen fler gånger än vad jag kan minnas. Mönstret är alltid detsamma: krigar igenom några veckor av hård-abstinens. Börjar känna mig piggare med mer energi. Sen är det som att guarden helt plötsligt släpper och nikotin-spöket går på knock genom att föreslå att jag unnar mig en snus från en kollega/polare. Därefter hittar jag på lite olika bortförklaringar till varför jag kan fortsätta. ”Jag snusar bara på jobbet”, ”Jag snusar bara när jag dricker öl”, ”Jag tar bara max fem snus om dagen” – dröjer inte länge innan man är tillbaka som heltids-snusare.
Så som ett försök att bryta trenden tänkte jag skriva ner några anledningar till VARFÖR jag nu slutar för sista gången.
– Snus gör mig trött och initiativlös.
– Mitt hjärta får ofta dubbelslag på kvällen och pulsen rusar iväg.
– Min partner äcklas av snuslukten.
– Det tar mig längre tid att återhämta mig efter träning.
– Snus är dyrt och dåligt för tänderna.
– Får lätt ont i halsen, ohygieniskt att peta på saker man stoppar i munnen.
Idag är femte dagen utan snus – sov ingenting inatt, var som att hjärnan klumpat i hopp sig och jag störde mig på minsta ljud. Ni blickar vi framåt men samtidigt bakåt!
.
