Hej alla!
Nu har jag tagit det stora beslutat att sluta snusa för 311 gången men nu är jag verkligen motiverad! Innan så tjatade både mamma och pappa på mig hela tiden och bara för det så blev det tvärtom effekt.. likaså min sambo tjatade och då blev jag som en bomb! Men nu, så har jag grubblat och grubblat över mitt snusande och mitt beroende. Snusar ca 1 dosa/dag och jag får lite ångest över varje gång som jag drar mitt bankomatkort och tänker på dom pengarna som jag hade kunnat lägga på kläder och jag vill verkligen köpa en ny dator/iPad2 eller framför allt vi som vill köpa lägenhet.. och jag vill knappt pussa min sambo eller t.o.m undviker att han ska försöka pussa mig för han ryggar alltid tillbaka när han känner snuslukten fast han luktar ju inte heller hallon i flabben!
Innan när jag har slutat så har jag blivit som en surf*tta o bara gråter gråter svär sover, gråter igen för det kliar inne i kroppen (känns som om man har flugor som kryper runt där inne.. Känner fler igen beteendet?
och så jobbet.. Jobbar i hemtjänsten där det e sjukt stressigt och tog alltid en prilla för att lugna ner mig och ”tänkte mer klart”, så det ska bli spännande att ”fajtas” med gamlingarna utan nikotin.. oj, detta blev långt 😯
Lycka till alla! vi kan klara detta!!
.
