Välkommen! › Forum › Dagbok › Är det värt att sluta? › Svar till: Är det värt att sluta?
Pandora1Ett bra sätt att försvaga abstinensen är att lägga sig på ett litet kaloriunderskott, typ 300-500 kalorier/dag. Att trycka i sig snask gör det mycket värre.
Jag citerar mig själv från ett annat forum:
Kolhydrater är den stora boven i dramat. Nikotin höjer blodsockret och när du slutar snusa får du därför ett sug efter godis. Men om man ”löser” problemet genom att äta stora mängder godis så blir suget efter godis ännu större. Det är som att försöka släcka elden genom att hälla bensin på den. När man sedan inte pallar trycka stora mängder socker länge så börjar man snusa igen. Men det enda man egentligen är beroende av är ett högt blodsocker.
Kolla artikeln nedan från kostdoktorn. Där står det varför stora mängder kolhydrater gör oss sugna efter mer kolhydrater. Om man dietar eller äter mer fett och protein så ökar fettförbränningen vilket dämpar suget. Om suget efter socker dämpas så kommer suget efter nikotin också att dämpas.
”Hur det fungerar
Äter man mycket kolhydrater så får man högre insulinvärden i blodet. Det minskar fettförbränningen och hindrar ens fettceller från att släppa på sitt innehåll. Istället trycks lätt mer näring in i fettcellerna. Resultatet blir lätt att så fort de kolhydrater man ätit är slut (vilket kan gå rätt fort) så blir man sugen på något mer.
Äter man sig mätt på fett istället, med bara små mängder kolhydrater, då får man låga insulinvärden i blodet. Det gör att fettförbränningen ökar, och att ens fettceller kan släppa på sitt innehåll. Det kan leda till att man håller sig mätt länge. Fettlager har man ju ofta så att energin teoretiskt räcker i månader. Att fettcellerna står och läcker ut lite av sitt innehåll hela tiden gör ju att man ”äter” av sina egna fettlager också. Alltså inte bara av maten man stoppar i munnen. Inte konstigt då om man håller sig mätt längre tid…
En ytterligare bonus av minskat sockersug på LCHF-kost är att många plötsligt verkar kunna gå förbi godisdisken i affären, utan att ens tänka på att den finns där. Ur en ond cirel alltså, och in i en god istället.