Kom på att jag inte snusar längre, sedan mer än tio år

Jag slutade snusa för mer än tio år sedan. Och jag minns inte ens längre när jag senast saknade nikotin.

Jag hade egentligen inte tänkt sluta snusa. Men jag var irriterad över prisökningarna och den senaste skattehöjningen. Så jag köpte tio stockar precis innan skattehöjningen och jag började skjuta upp när jag tog den första snusen för dagen så länge jag kunde. Jag vande mig vid att ha abstinenskänslan, ett sorts irriterande pirrande och pockande. När jag snusade så var jag liksom rädd för abstinens, jag såg noga till att alltid ha snus så jag skulle slippa att vara fångad någonstans utan snus, det var helt otänkbart. Så den här nedtrappningsperioden så, jag kanske inte blev vän med min abstinens men jag lärde mig att den inte var någon katastrof. Och jag var trygg ändå, det var bara en känsla och jag kunde ta en snus när jag ville. Eftersom jag ju inte slutat snusa.

Men så en fredag så råkade jag knuffa första snusen hela vägen till kvällen. Och jag tänkte, vad tusan, jag går och lägger mig utan att ta en snus. Nästa dag så hade jag ju abstinens som tusan. Men jag tyckte det var litet kul att se om jag kunde knuffa första snusen ännu längre. När lördagskvällen kom så tänkte jag, fy fan, det här lidandet vill jag inte upprepa. Någonsin. Så nu tar jag inga mer snus. Så jag gick och la mig och sov och de följande två dagarna började jag vakna varje timma på natten i någon sorts konstig abstinensreaktion.

De första fyra dagarna var helt knasiga. Jätteabstinens, sömnrubbningar och näsblod från sömnbrist. Sen kom en period på kanske tolv dagar när abstinensen dominerade upplevelsen av livet och det faktiskt var kämpigt. Sen kom en tre månader eller så när man ofta överfölls av abstinensen men det inte var så svårt att tviniga tillbaka den. Problemet under den här tredje fasen var att abstinensen hela tiden dök upp och det hade varit lätt att bara råka ta en snus (bara en). Men det lät jag bli. Sen kom en längre period av kanske nio månader, ett år, när jag kunde få abstinens någon gång då och då.

En metod jag använde när jag hade abstinens var att tänka att abstinens är bara en känsla. Den är som den är. Jag gjorde mig litet dum och kopplade loss känslan från att ta snus. Så jag hanterade abstinenskänslan fristående. Det finns ju inget självklart med att en viss känsla (abstinens) också måste leda till ett visst beteende (att ta en snus). Det är ju bara en känsla. Man kan låta bli att koppla ihop de två sakerna om man gör sig tillräckligt dum.

Under min sluta snusa tid så hade jag hela tiden en snusdosa i fickan som jag brukade ta upp och sticka ner näsan i och lukta på när abstinensen blev för svår. Jag vet inte om det är någon bra ide. Jag slutade ju snusa för att jag var jättearg på en skattehöjning. Och den där dosan var mina sista 23 portioner från före skattehöjningen. För mig var det en trygghet att jag hade kunnat ta en av de där 23 snusarna när jag ville. Jag lät bli att göra det eftersom det bara skulle leda till att jag behövde upprepa lidandet när mina 23 billiga snusportioner var slut. Och det var det verkligen inte värt.

Mitt främsta argument mot snus är ekonomiskt. Tänk att få cirka tusen kronor i månaden skattefritt resten av livet utan att behöva lyfta ett finger? Det är ett erbjudande som är för bra att säga nej till.

• Detta ämne redigerades för 2 år, 1 månad sedan av Micklaren.
• Detta ämne redigerades för 2 år, 1 månad sedan av Micklaren.
• Detta ämne redigerades för 2 år, 1 månad sedan av Micklaren.
• Detta ämne redigerades för 2 år, 1 månad sedan av Micklaren.