Nu tar vi det

Tack ska ni ha! 🙂

Jag klappade ihop bara några timmar efter det där meddelandet. Drog på ett nikotinplåster. Det är liksom lågintensivt och kan inte ”missbrukas” som andra preparat, t.ex. tuggummin, tabletter och sprayer. Jag vet varför jag klappade ihop. På väg att hämta barnen på skola/dagis känner jag en omåttlig vrede över skitsaker som korkade medtrafikanter, och mina barn ska verkligen inte behöva lida av min abstinens. Men jag ger plåster några dagar, vem vet, kanske någon vecka. Sedan cold turkey igen eftersom att jag vet att för mig är det det enda som fungerar. Igen, tack för kommentarer! 🙂

Handikappande, ja det är min själ ordet. Jag k-a-n inte tänka en vettig tanke, kan inte formulera mig i skrift och jag kan inte uttrycka mig verbalt. När jag försökte sluta förra gången befann jag mig med familjen på semester, det var varmt och härligt. Då krävdes det inte nämnvärd mental förmåga att ta sig genom dagen. Och att jag var groggig och kände mig omtöcknad, det gjorde inte så mycket där. Jag begrep ju vad det berodde på, och kunde ta det med jämnmod. Nu är det jobb och full fart och hämta och lämna barn och ojojoj. Så jag är sjukt lättad över att det är fredag. Nu kommer två dygn då jag kan vara fullständigt blåst utan att det gör sådär värst mycket. 🙂 På måndag kanske jag kan svara på alla de där mailen som dimper in, och som jag borde svara på bums. För nu går det fan inte. Denna brist påverkar f.ö även min förmåga att svara på snälla och omtänksamma kommentarer här. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, mer än ”tack” – och jag menar det verkligen. Jag tror att hjärnan börjar småfunka lite igen om några dagar, då ska jag bli ett bättre stöd för er ”medslutare” här. Ni fixar det här, jag fixar det här, vi fixar det här! 🙂

Sju dygn. Det är nu början på dag 2 då jag tänker att ”far åt helvete, ge mig snus”. Det är bra märkligt hur alla de där övertygande tankarna och anledningarna om hur smart det är att sluta snusa bara går upp i intet när man drabbas av svaghet. Helt plötsligt känns det sjukt rationellt att snusa. Jo då, det är ett gift och jodå, det är dyrt som fan och absolut, jag har lovat barnen. Men ändå… Och så ältar man hur otroligt mycket bättre det skulle vara just nu om man bara langade in snus. Då skulle det grå vädret vara lite mindre grått, regnet lite mindre regnigt och humöret skulle vara på topp. Den där monumentala nederlagskänslan av att ha misslyckats, den kan man inte riktigt heller påminna sig i de här stunderna. För mig är det i slutänden löftet till barnen som gör att jag biter ihop. Jag använder ju den där norska appen, ”Slutta”, och den är faktiskt rätt bra med sin dag/tim-räknare och sina små push-meddelanden om ditt-och-datt. Att man har sparat si-och-så mycket pengar, att den faktiska nikotinabstinensen som regel upphör inom 2-4 veckor. Det betyder ju att jag kanske mår lite bättre om bara en vecka. Och då har jag hållit mitt löfte till barnen. En vecka har gått, nu biter vi ihop och kör vidare.