Snusat 27 år av mitt liv, nu ska resten vara nikotinfritt.

[Flinta]

25 dagar nikotinfri! Halvvägs till det mytomspunna 50 dagar, då den stora depressionen ska slå till! :-O

Nu verkar jag ha kommit så långt att jag inte kopplar mitt sug till snus längre. Det är väldigt skönt men samtidigt har jag överfört det på lakritstuggummi istället. Jag tuggar som en galning och gör väl av med nästan en påse om dagen vilket är 25 bitar. Idag fick jag kasta mig iväg med bilen för att tuggummina höll på att ta slut! Så har jag inte gjort på väldigt länge, då gällde det snus…

Just nu kostar substitutet mer än det jag slutat med vilket känns lite märkligt. Dock hoppas jag att detta är övergående, jag menar Extra-tuggummi har ju inget som är beroendeframkallande…inte ens socker! :-O

• Det här svaret redigerades för 9 år, 11 månader sedan av Flinta.

[cumulusnimbus]

Bra jobbat Flinta!

Men tänk på att snus = nikotin + soda + tuss

För att sluta snusa så behöver man till slut fasa ut alla tre, annars är risken enormt mycket större att man halkar dit vid ett svagt tillfälle. Alltså: nikotininnehållande preparat (plåster nikotintuggummi osv.), soda (Onico, lakritsgodis osv.) och tussar (papper och ingefära under läppen, frenetiskt tuggummituggande osv.)

Många som slutar snusa börjar knarka lakrits och andra alkaliska produkter. Snus innehåller natriumkarbonat. Även kallat målarsoda i färghandeln. Då natriumkarbonat löses i vatten blir lösningen basisk. Syftet med det är att underlätta för nikotinet att tränga in lättare igenom cellmembranen i slemhinnorna för transport till blodet och sen hjärnan. Ju mer soda desto starkare snus. Då den basiska snussaften sväljes så neutraliserar den även en del av magens saltsyra. Vi behöver syran i magen för att enzymer som bryter ner proteiner ska kunna fungera optimalt. Då pH i magen höjs, kompenserar syraproducerande körtlar det med att producera mer syra. En snusare producerar alltså ett överskott av syra för att kompensera tillskottet av basisk soda. Då man slutar snusa så ökar syrahalten i magen och pH sänks.

Normalt är ett lågt pH en signal till oss att magen är tom och vi behöver äta. Suget efter socker och mat ökar. För en snusare ökar då dessutom suget efter soda. Nikotin gör även att leverns glykogen omvandlas till glukos så att blodsockerhalten ökar. Så vi har lärt oss naturligt att sug efter föda ger sur mage och lågt blodsocker, som botas med mat. Snusaren har lärt sig att detta naturliga sug med sur mage och lågt blodsocker kan botas med snus! Snus ökar alltså blodsockernivån samtidigt som det tar bort hungerskänslor och snus i munnen blir surrogat för föda.

Abstinensen efter soda i sig gör att vi får svårare att bryta nikotinberoendet, så det är läge att fasa ut alkaliska surugat med. Kroppen kommer då att tids nog anpassa sig och producerar mindre syra, och då minskar suget efter soda och suget efter snus försvinner.

[MaestroM]

Jag hade samma problem som du med tuggummituggandet de första 20-30!dagarna, dock inte lakrits vilket jag tack och lov inte tycker om. Tuggandet blev tillslut dock maniskt. Och min flickvän undrade vad jag höll på med när tuggummit nått sizen av en tennisboll i munnen efter att i stort sett slukat i ett helt psket extra fresh mint på 3 minuter.. Då lade jag av med det direkt, cold turkey.

Jag kom till insikt att även det var ett beroende. Min grundtes när jag slutade cold turkey var att det var bäst att hålla sig borta från substitut då det är lätt stt göda igång ett annat beroende. Det var svårt att sluta med tuggummit…trust me, men inte ens i närheten av de tre horribla dygnen efter sista prillan.

Sedan dess har jag försökt att hålla nere allt på normal konsumtion, vilket är svårt, men det blir lättare med tiden. Det enda jag missbrukar just nu är träning. Egentligen tror jag inte det är bra i längden heller, och får snart ta tag i projektet måttfull träning.

En sista grej jag märkt av är att jag drar i mig pintem, vinglaset, whiskeyn snabbare utan prillan. Detta har gjort att jag försöker räkna units mer effektivt och har börjat med varannan vatten på krogen / till fest etc. Detta har medfört att jag med hjälp av självkontrollen slutsnusandet boostat har dragit ner på alkoholen.

Så summan flinta: du är förbi det värsta, du har ett dunderjobb bakom dig, att sluta med lakritsen är jobbigt men det grejar du med övertjugodagarkaraktären galant tror jag. Måttfullhet kanske kan bli de närmsta 5 dagarnas mantra?

Grymt jobbat!

[cumulusnimbus]

Mycket klokt inlägg MaestroM,

Hoppas du inte misstycker att jag lånar din tråd lite Flinta…

Jag läste någonstans att andelen alkoholister som också brukar nikotin är avrundat kring 100%. Nikotin är en smutsig drog som verkar stimulerande på vissa delar av hjärnan och samtidigt dämpande på andra områden. Drogen är potentiellt en inkörsport till ett blandmissbruk som kan leda vidare till alkohol och sen potentiellt till grövre droger som är mer specifikt centralstimmulerande eller bedövande. En riktig masterdrog med snustrollet vid rodret… Just tendensen till omåttlighet var jag inte medveten om innan jag började läsa andras kloka trådar här. För precis så är det, snusandet gör att man förlorar självkontrollen som princip, och när man slutar med snuset, tar annat lätt över. Träning och koffein blev mina substitut. Bit för bit får man lära sig vad det ursvenska begreppet ”lagom” innebär.

Flinta, fortsätt med lakrits om det hjälper dig… Men ha en plan att så småningom dumpa det med. Jag äter numera lakrits efter ett långt totalstopp, fast väldigt lagom 🙂

[Flinta]

Jaha, idag inträder den stora ”50:e dagen” för mig! Enligt uppgift ska jag idag känna en djup depression men ännu har den inte slagit till. Jag inser givetvis att det inte är så exakt och ska jag vara ärlig har jag känt mig lite deppig den senaste tiden men jag tycker inte att det är värre än vanligt. Som kronsikt sjuk har jag alltid perioder där jag är nedstämd då jag tänker på allt min sjukdom berövat mig. Detta gör att det är relativt enkelt för mig att hantera nedåtperioder, jag tar emot dem och vårdar dem eftersom jag vet att de är övergående.

Som jag spekulerade i tidigare så är tajmingen för snusstoppet väldigt bra för mig. Jag har mycket grejer som höjer min dopaminnivå nu när nikotinets dopaminreceptorer skrumpnar bort: första försommaren i vår nya trädgård som gör att varje dag bjuder på nya upptäckter, alla små förbättringar vi gör i vårt nya hus vilket höjer trivseln och att bara kunna sitta i en solstol på sin egna altan. Jag har mitt garage dit jag kan ”fly” bort i något projekt om suget blir stort och jag kan skapa saker som gör mig glad. Jag har t ex bestämt mig för att äntligen få ordning på min sommarbil. Den ger mig alltid otroligt stor glädje när jag tar ut den på en sväng men det har varit några grejer som stört, bland annat att avgassystemet läcker. Detta har jag nu fått svetsat och ska skruva tillbaka vilket jag ser fram emot! Sen ska lite elgrejer ordnas och förgasaren ska renoveras. Sen är störningsmomenten borta och jag kommer kunna njuta 100 % av bilen när jag tar min vackra sambo till närmaste badsjö i sommar! 😀

[Flinta]

Hoppsan, det råkade visst vara 100 dagar just nu när jag gick in för att kolla! Inte så illa måste jag säga!

Suget har inte givit upp helt ännu utan gör sig påmint lite då och då men det är ganska lätt att bara tänka bort. Just nu klipper det i ögonen så jag orkar inte skriva mer den här gången men jag tänkte göra något slags bokslut här snart. Skriva ned mina upplevelser om att sluta snusa, positiva och negativa, men det får bli en annan gång.

[Flinta]

Idag är det 219 dagar sen jag slutade och nu känner jag att det är dags för det där bokslutet jag utlovade i förra inlägget. Om du läser min dagbok för att hitta motivation att sluta så ber jag dig att inte läsa vidare. Nej, jag har inte börjat igen men det här inlägget kommer inte vara det mest peppande för någon som funderar på att lägga av. Jag vill dock skriva detta för att andra som har lagt av och känner som jag ska känna att det inte är något fel på dem om de inte upplever alla positiva effekter av att sluta som man kan läsa om bland dagböckerna här.

Innan jag slutade snusa läste jag flera av de berättelser som finns här på forumet. Det var allt från att upplevelsen var en axelryckning till nästan religiösa uppenbarelser. Folk skrev att de fått en massa energi, de kände smaker och lukter på ett helt annat sätt, de började träna och någon skrev att det kändes som att h*n klivit ut ur en evig dimma och in i solljuset och några skriver att de sover som prinsar. Andra satte upp fonder för sina barn som snabbt fylldes av de pengar som förut gick till snuset och tamefan fick inte sexlivet en helt ny renässans också?! Hur kan man som snusare inte vilja ha allt det där?!

Nu var det inte på grund av dessa halleluja-historier som jag valde att snusa utan det var för att jag kände mig trött på det, för att jag var less på att ha kalla händer och fötter samt den ekonomiska aspekten. Givetvis finns den generella hälsoaspekten där också men den är ju lite omtvistad så det har aldrig känts som ett starkt incitament.

Nåväl, jag slutade den 12:e april 2014 och har inte tagit en enda snus sen dess. Hur har jag då upplevt detta avgörande beslut i livet? Vilka positiva saker har stoppet inneburit? Helt ärligt, inte direkt några alls…:-/ Om jag anstränger mig att hitta något positivt så är det kanske att jag kan le lite större än förut, visa mer tänder alltså, och att det är lättare att vissla…

Jag går igenom det jag listade ovan:

Har jag fått mer energi? Nej, snarare tvärt om…jag känner mig tröttare än förut och allmänt seg.

Luktar och smakar saker mer? Nej, inte på något sätt! Det är till och med så att jag tycker att jag berövats massor av smakupplevelser genom att inte snusa. Jag pratade med mina föräldrar om detta igår (ingen av dem har snusat så de är inte insatta i smakaspekten i att snusa) och försökte förklara för dem den största saknaden med snuset. Det faktum att snus passar till all annan föda/dryck! Inom matlagningskonsten pratar man om att smaker gifter sig och jag kan inte komma på något födoämne man kan stoppa i munnen som snus inte gifter sig med!

Träning kan jag inte hålla på med av medicinska skäl.

Någon dimma har inte lyfts för mig, det är lika dimmigt som alltid.

Efter de inledande och stora sömnstörningarna har mitt sömnmönster gått tillbaka till precis som det var innan snusstoppet, alltså relativt dålig och oregelbunden sömn.

Ekonomiska aspekten, tja…jag har ordnat en stående överföring på 500 kr/månad till ett sparkonto (500 är lite mer än jag snusade för per månad) men istället lägger jag ju en massa pengar på annat onyttigt för att kompensera för att jag inte snusar så jag tror att jag gått back efter snusstoppet.

Hur är det med hälsan då? Jag har ju, som jag redan skrivit i tråden, sedan ett antal år en kronsik sjukdom och under utredningen av den togs en oerhörd mängd prover, prover som visade att jag hade värden som ett barn (alltså väldigt bra värden för att vara 40+). Nu när jag var hos doktorn för ett tag sedan hade värdena försämrats, speciellt kolesterolet. Jag har gått upp närmare 6 kg i vikt vilket är ganska mycket när utgångsvikten var strax under 70 kg. Allt har satt sig på magen och höfterna vilket man ju vet är ”det farliga” fettet.

Har fötterna och händerna blivit varmare då? Nope, precis samma problem som tidigare så inte heller blodkärlen har reagerat på snusstoppet.

Slår man ihop allt det här så tycker jag att jag hamnar på övervikt av negativa aspekter med att ha slutat snusa. Hur motiverar man sig då att upprätthålla detta? Jag vet inte…varje dag ställer jag mig frågan varför jag ska fortsätta vara snusfri och jag kommer egentligen inte på något annat svar än att det handlar om att bevisa för mig själv att det är jag som har kontrollen…men varför är det så viktigt att ha kontroll just när det gäller snuset? Jag har ju hela mitt liv bevisat för mig själv att jag kan kontrollera mängden alkohol jag dricker så att jag inte blir alkoholist, kontrollera att jag inte börjar med ”tyngre” droger trots att jag blivit erbjuden många gånger, att jag inte spelar bort massa pengar etc etc. Varför är det så viktigt att just kontrollera att jag inte börjar snusa igen?

För mig är snusstoppet lika omotiverat som att jag skulle sluta dricka alkohol. Den mängd alkohol jag dricker är helt ofarlig, enligt vissa studier tom hälsosam, och kostnaden för det är heller inte speciellt betungande. OK, jag har aldrig varit beroende av alkohol som jag var av snuset men det finns en stor skillnad: blir man beroende av alkohol så måste man dricka mer och mer hela tiden tills man skrumpnar ihop och dör. Så har det aldrig varit för mig när det gäller snuset, jag snusade mer eller mindre konstant mängd under årtionden. Jag skulle aldrig hamna i samma typ av eskalerande konsumtion som ett alkoholmissbruk innebär, det har väl aldrig någon gjort med snus? Ingen har väl skrumpnat ihop och dött av överkonsumtion snus? Går det ens att missbruka snus?!

Den här dagbokens titel till trots…jag har en känsla av att sista ordet inte är sagt när det gäller snuset i mitt liv. Jag har bestämt mig att hålla upp i åtminstone ett år…sen får vi se vad det blir för beslut. Om jag fortsätter att gå upp i vikt som jag gjort, och det beror på snusstoppet (vilket är den avgjort troligaste anledningen), tror jag att det är långt farligare för mig att INTE snusa än att göra det!

• Det här svaret redigerades för 9 år, 5 månader sedan av Flinta.
• Det här svaret redigerades för 9 år, 5 månader sedan av Flinta.
• Det här svaret redigerades för 9 år, 5 månader sedan av Flinta.

[messi]

Tjo flinta!

Nu tror jag inte att allt handlar om att man helt tar bort nikotinet, utan jag tror att dom största energivinsterna, sömnen och välmåendet kommer från att man börjar träna mer än innan. Jag va så mosig i huvudet och så fylld med oro och rastlöshet att det kändes som jag va tvungen att träna. Jag hade inget val. Jag va tvungen att få utlopp för frustrationen som kom… Jag va förbannad, lättretlig och ibland kändes som jag bara ville sätta mig ner och tjuta. Efter varje träning kändes det däremot bra och jag kände mig lugn.

Jag har fortfarande ett sug ibland. Men jag kommer inte börja snusa igen… Och största anledningen till att inte börja igen handlar inte om pengar eller hälsa… Det är för att kroppen hela tiden vänjer sig vid snuset. Så för att få ”kicken” så måste du öka dosen/styrkan hela tiden, tills du kommer i ett läge då du snusar sjukligt mkt och det ger knappt nåt ändå. Så har det fungerat för mig iallafall.

[Flinta]

”Det är för att kroppen hela tiden vänjer sig vid snuset. Så för att få ”kicken” så måste du öka dosen/styrkan hela tiden, tills du kommer i ett läge då du snusar sjukligt mkt och det ger knappt nåt ändå. Så har det fungerat för mig iallafall.”

Så var det aldrig för mig. Som jag skrev så snusade jag relativt konstant i decennier. Visst det gick lite upp och ned momentant beroende på stressiga perioder, alkoholintag etc men det landade alltid på kanske tre dosor på två veckor.

[messi]

Låter ju skitbra att man lyckas landa på 6 dosor/månad och känna sig nöjd med det. Själv landade jag på ca 35 dosor i månaden när det va som värst. Sårig överläpp, sura uppstötningar, svårt att somna ibland och kunde vakna mitt i natten och lägga in en snus. Jag vet att man låter störd, men jag har väl nån beroende-gen 😉 haha! Så för mig är det helt klart bättre att avstå:)

[Författare]

Inlägg