Det finns något som heter Barker-hypotesen, som stipulerar att fosterlivet spelar roll för hur man blir som vuxen individ. Jag har alltid haft som ursäkt att jag är ”född nikotinist” eftersom min mamma både rökte och snusade under tiden hon var gravid med mig.
Själv började jag med snus i 14 års ålder, och har alltså använt nikotin under stora delar av hjärnans utveckling som präglas av plasticitet. Är det nu för sent för mig som 36-åring att sluta? Jag hade ett långt uppehåll på fem år när jag bodde i Japan och var gravid och födde mina två barn. Sen började jag igen. Nästa uppehåll varade i 1,5 år efter en resa till Uganda där jag fick slut på snus. Det oförståeliga är att jag efter detta började igen trots att jag kände mig fri! Har nu snusat igen på heltid (övertid snarare) i 1,5 år.
Nu har jag varit snusfri i 10 dagar igen under en resa till Japan. Sitter på flygplatsen och kallsvettas med tankarna på att jag inte ska klara det när jag väl kommer hem. Livet är väl roligare med snus eller? Försöker bekämpa beroendehjärnans argument!