Varför jag slutade snusa

[jaeger]

Började snusa sådär lätt i gymnasiet och under min militärtjänstgöring. Beroende blev jag då jag var 20 år. Hade då bytt miljö, flyttat 200 km från lansbygden till storstan Helsingfors för att studera. Hade sköna klasskamrater som också snusade och det good times så att säga.

I början räckte en dosa säkert 3-4 dagar. Som vi alla vet trappas denna mängd dock upp med tiden. Har aldrig varit någon storsnusare men ca 3/4 dosa ettan portion har väl varit ett medeltal de senaste åren.

De senaste åren har jag märkt ett antal biverkningar, och slutar snusa främst pga. hälskoskäl. Skriver här nedan en lista, främst åt mig själv, för att påminna mig om varför jag slutat. Orsakerna bleknar ju flera snusfria dagar man får under bältet och snusmonstret har då lättare att attackera.

VARFÖR JAG SLUTADE SNUSA:

– Blev stressad av snus. Nervös. Skakiga händer, trodde jag började utveckla social fobi m.m. Detta trots att jag alltid varit en väldigt lugn typ som hanterat stressade situationer väldigt lugnt och behändligt.

– Alltid ett jäkla projekt att få tag i snus i Finland. Ta kontakt med bekanta då man vet att de besökt sverige. Kontakta kolleger i Sverige då man vet de är på arbetsresa i Finland. Senaste året tagit flyg till Arlanda bara för att köpa snus (pris per dosa blir ashögt i detta fall, tro mig)

– Min nu 10 månader unga son. Mina föräldrar röker. Mina syskon röker. Många släktingar röker. Skall iallafall ge min härliga son en ärlig chans att stirra nikotindjävulen rakt i pupillerna, och säga NEJ TACK. Min mamma röker inte, min pappa röker inte, ingen av mina förebilder röker. Tobak, nej tack!

– Blir riktigt slö och apatisk av snus. Snusade konstant på jobbet för att komma hem och kasta sig på soffan och ta en….snus! Glöm alla kvällspromenare, reparationer av hem osv. Orkade inget längre.

Till alla som funderar på att sluta / nyss har slutat:

Alla orsaker jag tidigare listat upp håller på att lösa sig/försvinna. Är lugn som en isbit, orken/energin är tillbaka, pengar blir över, min son har en snusfri pappa. Det är ingen lätt grej att sluta snusa men det går. Är nu snart 50 dagar in i processen och den sk. comebacken av snusdjävulen gör sig påmind. Har 2-3 riktigt tuffa dygn bakom mig. Men nu är det slutsnusat. Nästa delmål är 90 dagar, då tror jag det känns riktigt bra. Redan nu har jag upplevt dagar av pure lyxighet.

Skrev denna post främst för mig själv, men för de som råkar läsa den, lycka till och ha det gött!

mvh, jaeger

[sverker]

Bra beslut att sluta nu jaeger.

De baksidor du räknar upp med snusandet, tror jag att vi alla kan skriva under på. Säkert alla känner igen något av det du beskriver, i alla fall jag. Stresskänslan speciellt ökar av nikotin och även att man blir slö och initiativlös, så nikotin och snus är absolut ingenting att bygga livet kring. Mycket bra att din son också får en snus och nikotinfri pappa att se upp till i framtiden + att du ger dig själv ett bättre liv. Som du så mycket riktigt skriver, så ligger du och jag nära varandra tidsmässigt och kan hjälpa varandra. Jag kan rekommendera dig att läsa så mycket du kan här, och då speciellt veteranernas dagböcker där finns det mycket insikt att hämta och hur de började sina resor mot ett snus och nikotinfritt liv. Grattis till 50 dagar 🙂 detta fixar du.

Sverker

[Författare]

Inlägg