Behöver skriva av mig. Känns som om jag har en lite annorlunda anledning att sluta.
Efter en traumatisk händelse i mitt liv drabbades jag av utmattningssyndrom med efterföljande psykiska syndrom. Bland annat tvångssyndrom.
Jag har djur hemma och nikotin/snus är en livsfara för dem att få i sig. Vilket har satt sig i min hjärna. Jag kan kolla av golven, bänkar, soffan osv för att se om jag ”tappat” snus. Trots att jag vet att det är omöjligt, har alltid dosan i en låda i köket och tar endast en prilla där och spottar ut den i toan varje gång. Katterna flyr dessutom som ett skott om de luktar på snus, även använd prilla så rent logiskt är det ju en väldigt liten risk att de skulle få i sig det.
Inser hur ohållbart det är, jag kan inte ligga i soffan och slappna av utan att få för mig att jag tappat snus, skulle aldrig kunna lägga mig i sängen med en snus inne och har till och med problem med att diska ifall jag skule tappa ut snus på något.
Ni hör, fullständigt galen. Får hjälp med tvånget i sig, de andra tvången som dök upp var lättare att göra sig fri ifrån men det här är ju ingen påhittad fara utan äter djuret snus är det farligt på riktigt.
Så jag måste sluta. Jag har brukat nikotin i 14 år ungefär. Först rökare, sen cigg plus snus, men slutade med cigg 2017. Nu är det snuset kvar. Jag har tänkt att sluta tidigare, men inte känt något måste som jag gör nu.
Har två dosor kvar. Ska trappa ner lite varje dag tills de är slut. Sen är det bara att härda ut. Läser om alla abstinensbesvär osv, men känner att det helvetet och stressen jag har dagligen idag är värre. Jag längtar tills jag kan lägga mig på sängen igen utan att behöva drabbas av rädslan att jag tappat snus där. Jag vet att det är hjärnan som spökar, men det hjälps inte.
Det är frustrerande att vara beroende av något som begränsar mig så mycket att jag inte kan slappna av i mitt eget hem. Ska göra mig fri ifrån det beroendet.
.
