Sluta snusa 22 år gammal

Välkommen! Forum Dagbok Sluta snusa 22 år gammal

Etiketter: 

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #91816
    Romeo
    Medlem

    Hej alla snus-bröder och systrar. Jag heter Romeo och jag är 22 år, och det här är min historia.

    Jag tog min första snus när jag var 13 år gammal. Jag fick den av min två år äldre bror och hans bästa kompis Denny, när vi var på ett landställe på Öland. Det var en varm sommarkväll och vi skulle gå ut och ragga tjejer. Det var första gången vår pappa lät mig följa med min storebror ut efter mörkrets infall, och jag var överlycklig. Vi satte oss på en bänk mitt i Borgholms lilla centrum, och Denny frågade mig ifall jag ville ha en snus. Med uppspärrade ögon tackade jag självklart ja, samtidigt som jag försökte spela som att det inte var första gången. Jag tänkte att jag äntligen blivit en del av gänget. Precis då när jag stoppat in snusen såg vi tre tjejer på håll, och Denny vinkade till sig dom. Tjejerna hann knappt komma fram till bänken där vi satt innan min mage vändes ut och in. Så det som var en påtänkt sommarflirt, blev istället en ”Ni borde kanske ta hand om er lillebror. Han ser inte ut att må så bra”. Sedan blev det en sorgsen promenad hem genom Borgholms gator. Min storebror och hans vän kände skuld över det som hänt, men deras besvikelse över förlorade ragg lyste ändå igenom deras ömkan för mig.

    Efter denna händelse höll jag mig nästan helt borta ifrån snus i 3 år. Jag kunde ta en snus någon gång ibland, men spottade ofta ut den väldigt fort när det började pulsera under läppen. Min storebror brukade med jämna mellanrum utmana mig på bussen påväg till skolan att ta en snus. För att se hur länge jag klarade av att ha i den. Dum som jag var gick jag alltid på den enkla utmaningen, men jag fastnade ändå aldrig för det. Jag började istället att röka cigaretter när jag gick i åttonde klass, vilket kom naturligt i takt med att kompisgänget började gå på hemmafester. Jag rökte ifrån att jag var fjorton till andra året på gymnasiet, och än idag har jag fortfarande svårt att tacka nej till en cigarett när festen är som mest levande.

    Jag bestämde mig dock för att sluta vara en vardagsrökare när jag började tvåan på gymnasiet. Det var ett enkelt beslut att ta eftersom att ingen annan i min klass rökte. Dock snusade majoriteten av killarna och jag kände att jag behövde byta ut cigaretterna mot någonting annat. Jag märkte fort fördelarna med att vara en snusare istället för rökare. Snus var någonting man kunde göra obemärkt hemma, i skolan, på fotbollsträningarna utan att någon märkte. Det luktade inte starkt och det var lika avslappnande som cigaretterna fast ännu smidigare.

    Men helt plötsligt ifrån att det var en rolig grej, så slukade jag plötsligt en dosa om dagen. I skolan hade vi något som vi kallade för lyxfredag, vilket var att vi turades om att köpa en fin dosa snus för att bjuda klasskompisarna på för att fira in helgen. Där var jag redan fast. När jag började snusa så köpte jag General vit, men klev snabbt över till den Götebors Rapé vit och slutade sedan i det som enligt mig är den perfekta snusblandningen. Rapé XR vit. Jag har snusat konstant ifrån att jag vaknat till att jag somnat. Ibland har jag även sovit med snus i perioder. Men nu måste det få ett slut.

    Jag har älskat nikotin sen jag var fjorton år gammal. Jag har sedan tvåan på gymnasiet älskat snus. Idag är jag tjugotvå år gammal och har därmed snusat i fem år. Jag har försökt att sluta fyra gånger. Varje gång har jag känt mig konstig i huvudet, känt mig trögfattad och avstängd på ett sätt som inte går att förklara. Men som jag hoppas att någon annan här delar med mig. Det är som att det flimrar framför ögonen, och att man pratar så talar man genom ett filter som orden måste tränga sig in igenom innan det når åhöraren. Jag känner mig nedstämd, ledsen och har en konstant klump i magen. Jag vaknar även upp mitt i natten med svettningar och vad jag tror är hjärtklappningar.

    Imorgon har jag varit snusfri i en vecka. Det är längre än jag någonsin varit förut. Jag har inte kompromissat och använt nikotinfritt eller något annat att ha under läppen. Jag surfade in här för att jag behöver något form av stöd. Men det gjorde mig orolig när jag läste att många här har varit snusfria i mer än 100 dagar men fortfarande känner samma klump i magen. Så mina frågor är följande:

    Är det någon här som lyckats bli fri ifrån alla tankar på snus?

    Hur länge kände ni er konstiga i huvudet och kroppen?

    Blir man nånsin totalt återställd?

    Och vad har ni för tips?

    Tack du som orkat läsa hela den här texten. Jag kände att jag ville skriva av mig, och att det blev som en terapisession mellan mig och mitt beroende att för första gången prata om det såhär fritt.

    Lycka till allihopa! Tacksam för svar.

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.