Ja, va fan. Nu skärper vi oss. Inga mer undanflykter, inga ursäkter.
Hur känns det den här gången?
För egen del är det heaven and hell som vanligt. Ena dagen är jag en lyrisk slutare, helt övertygad om att jag kommer att fixa det den här gången, andra dagen står jag med handen på tobakskioskens handtag och tycker att livet är skit utan nikotin. Skumt. Men försöker intala mig att jag inte tål snus, att jag typ skulle dö om jag snusade. Ungefär som en kraftigt nötallergisk person som älskar nötter. ”Ja, det är svingott med nötter, men tyvärr dör jag om jag äter dem. Så då gör jag inte det. Inte så svårt, ju.”
Men vågar inte skrika för mycket den här gången, med tanke på mitt taskiga track record.
Jag säger i alla fall: Lycka till!!!
