Jag slutade helt cold turkey, dvs från 100% till noll procent. Testade för ett år sedan att trappa ned långsamt och det gick inte alls för mig, så det var lika bra att bara sluta helt på en gång. Första tre dagarna fick jag isolera mig från sambon, och sedan sjukskriva mig en vecka. Det hade varit totalt omöjligt att jobba, eller för den delen försöka vara social med andra människor. Jag blev helt personförändrad och mådde oerhört dåligt första veckorna, både mentalt och fysiskt, förutom yrsel från lågt blodtryck så påverkades mitt nervsystemet och jag fick okontrollerbara muskelryckningar, som än efter många veckor fortfarande visar sig då och då, speciellt när jag blir stressad. Efter tre lååånga veckor kände jag mig till slut ”fri” på riktigt, och de värsta abstinensbesvären lade sig.
Jag kan säga att sluta snusa är det bland det jobbigaste och svåraraste jag varit med om, och då har jag ändå gått igenom depression med panikattacker.
Nu har jag varit helt fri från nikotin ett tag och det känns inte längre totalt fruktansvärt hela tiden.
Abstinensen dyker fortfarande upp i stort sett varje dag, men nu varar den bara ett par minuter och är inga problem alls att hantera. Oftast kommer den i samband med måltider eller om jag är stressad.
Kan tipsa om att hålla sin blodsockernivå i topp så gott det går! Var noga med måltider och mellanmål.
Det som dock har hänt nu efter lite mer än en månad är att jag är helt kraftlös i kroppen. Jag orkar verkligen ingenting, och skulle helst bara vilja ligga i sängen, om kroppen fick bestämma. Hjärnan vill ju naturligtvis göra saker, men det går bara inte. Jag vet inte om det är i kombination med att vädret har blivit så mörkt, men helt yrkeslös är jag i alla fall. Ska försöka vänta och se om det kommer kännas bättre efter ett tag, förstår att det blir en omställning för hjärnan att producera dopamin osv när en slutar använda nikotin(och alla andra 3000 ämnen som finns i snus).
Hurra för mig iaf, som lyckats sluta! Det är jag oerhört stolt över.
.
