Ett, två, tre – på det fjärde ska de ske…

[D01]

Goddagens!

Nu ska vi se om man gör rätt, med det här med att skapa en dagbok om min lilla förtretliga tid att sluta snusa. I alla fall, välkommen!

Jag har försökt registrera mig på detta forum sedan förra måndagen men inte fråns idag har jag fått något bekräftelsemejl. Det kanske var lika bra att jag inte kunnat skriva något från nu, det hade med all sannolikhet resulterat i ett tämligen dyster läsning.

Tycker detta forum har hjälpt mig enormt mycket i min egen resa. Att kunna läsa när, var och hur abstinensen dyker upp för andra hjälper mig psykiskt att tackla problem. Därför vill jag dela med mig av mina upplevelser. Vill även kunna gå tillbaka och läsa hur jag mådde vid givna tillfällen för att påminna mig om hur jag kände mig i början.

Lite om mig då. Totalt har jag snusat i ca 10 år. Däremot mycket sparsamt de första ~ 4 åren. De var kanske 2 – 3 dosor i veckan, vad jag minns. Sedan har de gått upp och ner. Nu de sista året har jag snusat ca 1 dosa om dagen, och dessa även lite starkare snus än innan (slutade tillverka min favoritsnus). Varför ville jag sluta då? Jag har skrivit ner en milslång lista som jag tar upp när jag känner mig lite däven men de viktigaste punkterna är (inte helt unika):

Trött på att alltid ha med dosan. Fått stressat massvis med gånger till jobbet för att hinna stanna till med snusbestyr.
– Blir seg och sävlig av snus. Första morgonsnusen gör mig nästan alltid lite glad (får fortfarande nickokick varje dag) men ALLA de resterande snusarna gör mig mer dåsig. Psyket ”mår bra” men kroppen hänger inte med alls (vilket gör att psyket egentligen mår sämre).
– Min träning blir sämre av snus. Är jag utan snus 1 timme innan träningen känner jag mycket mer energi, både i form av kondition och styrka. Samt att min återhämtning är markant mycket sämre om jag snusar (jämför med de perioder jag snusat förhållandevis väldigt lite)
– Jag ser mig själv inte som snusare ironiskt nog, aldrig gjort. Mitt snusande har blivit en förlängning av allt festsnusande. Sen har jag världens sämsta snusläpp dvs passar verkligen inte med en prilla. Ler jag sticker halva nästan alltid fram, snyggt värre…not.
– Min flickvän har bett mig länge att försöka sluta snusa, hon finner det ganska ofräscht och jag håller givetvis med henne.
– Snus eller nikotin stressar nog upp mig mer än vad jag tror. Sist när det var lite stressigt på jobbet pressade man lite extra snus och för första gången i mitt liv började mina fingrar skaka, så pass att det blev jobbigt att skriva på tangentbordet. Pulsen var rätt hög och jag kände hur jag fick färg på kinderna. Kan ju inte vara sådär superbra eller?
Anledningarna är många men dessa är väl de jag kommer ihåg och väger tyngst.

Jag skalar av första inlägget här och fortsätter sedan i ett annat inlägg hur mina dagar har sett ut tills idag.

[Författare]

Inlägg