Efter snart ett halvår – det blir bara värre!?

Välkommen! Forum Allmänt Efter snart ett halvår – det blir bara värre!?

Detta ämne innehåller 4 svar, har 4 deltagare, och uppdaterades senast av  Jupiter 2 veckor, 1 dag sedan.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #91790

    Jupiter
    Medlem

    Kände att jag tillslut behövde skaffa ett konto här för att offentligt skriva av mig lite… Ni som inte orkar läsa wall of text får gärna läsa typ sista tre styckena.

    Jag började feströka för cirka tio år sedan, för att sedan snabbare än kvickt bli vanerökare. Efter ett par år med det insåg jag att nä, det här är faktiskt bara vidrigt på alla sätt ju. Då började jag snusa istället. Jag är nu någonstans strax över 25 år gammal.

    Jag har egentligen aldrig varit jätteförtjust i snus, utan vet innerst inne att jag gör det enbart för att jag är (läs var) nikotintorsk. Att sluta helt med nikotin har alltid legat i bakhuvudet. Har under åren gjort en del ytterst halvhjärtade försök, hållit uppe som längst nån vecka.

    Men någonting hände i våras, kanske en personlig mognadsprocess men jag blev plötsligt frälst av tanken: jag VILL vara en FRI människa. Med den övertygelsen slängde jag tvärt dosan i början av maj och genomlevde helvetet det innebär att sluta, men det gick ändå bra att kämpa på mot det konkreta fysiska nikotinbegäret den första tiden med bara viljestyrka. Det känns faktiskt som det är först nu det börjar bli svårt på allvar.

    Jag har haft ett par lättare bakslag under sommaren, då jag vid två festliga tillfällen rökt ett par cigaretter vardera gånger. Jag har inte tagit en enda snus, så har valt att bortse från dessa snedsteg.

    Men… Jag orkar inte mer nu. Jag orkar verkligen inte så mycket mer. Det blir inte lättare helt enkelt, tvärt om. Jag har luskammat internet efter historier om människor som hållit uppe länge (som i åratal) men begäret inte minskat. Finns några historier, och de är inte särskilt uppmuntrande…

    Det jag egentligen undrar är om ni som hållit upp i åratal, helst decennier, handen på hjärtat kan svara på: går det verkligen tillslut helt över? Eller vänjer man sig bara vid misären? För det enda jag känner är mörker och okoncentration. Ja, jag tränar ganska regelbundet, jag sover ordentligt och jag lever inte särskilt osunt. Jag känner att det beror på att jag tappat min grundtrygghet som satt i snuset och jag vill ha den tillbaka, och jag har inte tålamod att vänta i tio år på att set ska kännas ”okej” igen i största allmänhet. Kampen har plötsligt blivit så abstrakt att jag knappt ens vet vad jag slåss mot? Det fysiska begäret är ju sen länge borta? Jag orkar inte heller med just sådana här dippar som jag har i skrivande stund, om detta ska fortgå livet ut.

    En annan jobbig tanke jag har som slutkläm är att jag nästan hoppas på en zombieapokalyps eller liknande ”du kommer ändå dö inom några veckor”-scenario. Enbart då såklart för att få smyga runt och missbruka nikotin som om det inte fanns någon morgondag… Vilket det ju inte gör i det scenariot. Såklart jag inte önskar olycka åt mig själv på riktigt, utan jag önskar att jag kunde vilja vara fri från nikotin även i domedagsscenarion menar jag.

    Önskar gärna input från er som lyckats helt. Det som ger mig liiite hopp är att jag istället för att springa till närmsta nattöppna kiosk skriver ett inlägg här. Tack för att jag fick raljera lite, den här hemsidan har verkligen hjälpt mig under dessa månader. Peace.

    #91793

    Vante Ante
    Medlem
    Blev snusfri
    2015-06-24
    1926 dagar sedan
    (1567 dagar när inlägget skrevs)

    Hej Jupiter.

    Jag vet inte om jag är den rätte att svara dig men jag kände mig kallad att i alla fall
    bemöta ditt inlägg här.
    Jag har faktiskt ingen aning ifall du någonsin blir fri från nikotinet helt.
    Var och en har sin egen slutar resa.
    Det jag däremot tror är att lägger jag mitt fokus på att jag slutat med nikotin.
    Så går det ju inte lättare direkt. Du måste tänka nytt hitta på nycklar ut ur bruket.
    & släppa drog romantiken.
    Jag vet inte om jag någonsin kommer att anse mig ”nikotin-risk-fri”
    som jag skriver i min tråd tror jag kroppen minns giftet alltid.

    Har du varit snus fri ca 5 x 30 dgr men du har i sommar rökt vid några tillfällen?
    Då har du ju använt dig av nikotin eller hur ?

    Jag anser mig inte ha ”lyckats helt” för jag behöver vara medveten vad jag tillsätter
    min kropp alltid. Det är varje persons ansvar att ta hand om sin kropp på bästa sätt.

    Lycka till på resan/
    Vante Ante

    #91817

    Romeo
    Medlem

    Brorsan, jag känner samma. Ta en snus och njut av livet bara. Sluta någon gång i framtiden.

    #92178

    Mange75
    Medlem
    Blev snusfri
    2020-09-10
    21 dagar sedan
    (0 dagar när inlägget skrevs)

    Hej Jupiter
    Hur har det gått för dig? Såg ditt inlägg i dag då jag hittade detta forum och själv slutat snusa (nyss, haha). Förstår vad du menar, man vill sluta ha detta beroende men egentligen vill man ju fortsätta snusa. Gjorde nyss ett litet inlägg just för att få skriva av mig lite och känna att man inte är ensam om dessa funderingar och våndor.

    Anyhow, ville bara höra hur det gått för dig, om du fortfarande är snusfri och om det i så fall börjat kännas lite bättre. jag är personligen lite orolig för att jag hela tiden ska tänka på hur gott det vore med en snus och efter att man visat för sig själva att, HA jag kunde sluta, att man då ska ge sig tillstånd att börja igen med just den motiveringen att jag kan ju sluta om jag vill det har jag ju visat…

    //Mange

    #92186

    Jupiter
    Medlem

    Tack för svaren om än långt senare! Nu är jag tillbaka på denna fantastiska hemsida igen efter mycket om och men, tack och lov.

    Som man kanske förstod på sättet jag skrev av mig då för snart ett år sen, trillade jag tyvärr dit igen strax efter inlägget skrevs… Var på en ganska jobbig plats i livet av många anledningar då, och kom dumt nog fram till att sluta snusa var det minsta av mina problem. Upplevde preciiiiis samma känsla efter att ha börjat igen som många andra vittnat om här, så kan också intyga att det stämmer. Det blir varken bättre eller sämre av snus till en början om man trillar dit igen, sen är man rätt var det är tillbaka på ruta ett inom kort och vill lägga av med skiten igen. …MEN! Skam den som ger sig. Tog tag i mig själv och det som fick mig att må dåligt. Idag är jag mentalt mycket mer stabil och välmående.

    Nu har jag varit snusfri i över en månad. Har en lite mer avslappnad inställning till alltihop än förra gången, men det är fortfarande jobbigt än i perioder. Just det där abstrakta i det psykologiska lur-suget har jag fortfarande inte riktigt kommit underfund med… Jättesvårt att sätta fingret på men det gnager så jag tror jag ska spricka ibland. Typ varför sluta/fortsätta, egentligen? Vad ger mest? Vad är meningen?? osv osv… Det som fick mig att ge upp förra gången.

    Denna gången är jag dock faktiskt stabil nog att kunna utmana snustrollet. Det försöker luras och fulspela enligt ovan för att få mig att börja igen. Men sanningen är ju en annan än vad trollet råmar…

    Snus innehåller nikotin, vilket är ett gift, vilket är beroendeframkallande. Hjärnan har gått sönder av giftet och håller nu på att laga sig själv, klart det är jobbigt. Jag lever dock på känslan av att vara fri. Jag vill inte vara styras av ett nervgift. Det är inte svårare än så. Punkt. Lever på detta mantra.

    Jag hoppas verkligen det håller denna gång men vi får se! Jag önskar alla lycka till och att fortsätta sliita, för det blir faktiskt lättare efter varje gång det är skitsvårt också… och så är det med det. Alla som lyckas med detta är hjältar, på riktigt. Trillar man dit är det bara att göra om när man är redo. Heja heja. Nu blir det sova här… Grubblande till 03 är överskattat.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.