Första gången jag slutade med snus var -92 då hade jag hållit på väldigt länge. Fyra år senare, under ett grupparbete kände jag ett besynnerligt sug efter något och sprang ner till pressbyrån – en dosa general tack. Jag tryckte in snuset under läppen och där satt den, fullkomligheten var total. Efter en stund mådde jag illa, och svävade ut i det blå, mina kamrater fortsatte med arbetet och jag var i min egen värld, fast och förälskad. Sen en dag 14 år senare, igår faktiskt, helt oplanerat, sa jag hejdå till min älskade. Min dotter fyller 10 snart, och i hela hennes liv har jag varit förälskad i en svart liten burk. Men nu är det slut med det. Just nu känner jag mig vimsig, lite bedövad och det pirrar i fingertopparna. Inatt blev jag väckt av min föredetta, det var som en spark i huvet, botades med lite äpple-juice. Ja hon e inte så kaxig, hon har blivit portad förr. Nu har hon återhämtat sig och jag käkar saltlakrits för att mota henne dörren. Det känns väldigt stabilt och kontrollerat även om jag just nu räknar timmar sen jag tog min sista snus. Nu har det gått 38 timmar sen jag slutade. Ser fram emot att räkna dagar istället.
