Dag 1

Välkommen! Forum Dagbok Dag 1

Etiketter: , ,

Visar 10 inlägg - 121 till 130 (av 141 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #83303
    martin_1
    Medlem

    Grattis i efterskott till ett halvår! Bra kämpat! 🙂

    #83310
    MaestroM
    Medlem

    Stort grattis, du är grym!

    #83450
    NOVA
    Medlem

    Tja alla som beslutat sig för att gära upp med ”nikotindemonen”…!
    Fö er som som tidvis läst min tråd här, så vet ni att för mig är ”nikotindemonen” symbolen för allt (eller åtminstone mycket) av det man inte orkar göra upp med i sitt liv. Så att ta matchen är att börja ett nytt liv!

    När man beslutar sig för att sluta genomgår man olika faser. Själv upplevde jag väldigt mycket energi och lycka i början när också suget var som värst. Jag kände mig oerhört stolt som lyckades stå emot demonens lockrop… Efter drygt ett halvår har detta klingat av en del och jag tänker mer rationellt på att jag faktiskt är duktig som slutat, men euforin finns inte längre där. För mig är detta en mycket farlig tid, för det är nu när man inte är på sin vakt som demonen ser sina möjligheter. Och märkligt nog kommer det skov av otroligt snusbegär så här långt senare… Funderar en del kring detta och tror att det bara har med motivationen att göra. Det är normalt att man genomgår perioder när man känner sig mer uppåt eller nedåt och det är för mig där nikotinet kommer in. -Jag verkar behöva en ”belöning” i vissa lägen.

    Det talas mycket om att en del har någon gen som gör dem mer missbruksbenägna. Jag har aldrig haft problem med några andra saker än nikotin, som min kropp gillade från första ”tjuvblosset”… Jag tror inte alls att det har med någon gen att göra, utan med mina personlighetsdrag att göra. När nikotinet sprider sig i min kropp blir jag lugn och fokuserad. Mitt liv utan nikotin är inte precis motsatsen, men jag har svårare att fokusera vilket föranleder mig att tro att kanske är det på samma vis som med personer med ADHD och amfetamin…? -Har inga belägg för dessa tankar, men de har gjort mig mer uppmärksam på min egen personlighet.

    Jag har flera gånger varit beredd att sluta ”att sluta”… Gå ner och köp snus och börja bli som folk igen… Det som fått mig att avstå är att jag inte vill bli samma person som den jag var… Jag vill prova något nytt. Jag vill prova att vara någon annan. Jag vill prova att göra nya saker.

    Kanske var jag lite lättsammare som nikotinist…? Men det finns ärligen ingen väg tillbaka till det nu… Den lugna platsen känner jag till och jag vill upptäcka nya saker och nya sidor hos mig själv… Jag vet att lyckas sluta kommer att göra mig starkare som person och slutligen säkert också mer fokuserad, det gäller bara att orka ta sig dit!
    Jag lägger varje dag 100 SEK i en burk. Dessa pengar är en dosa snus om dagen, ett par cigaretter, ett par Nicotinell och ett par öl…för det var så mitt missbruk såg ut. Utan nikotin så går jag inte in och tar en öl och njuter av ett par cig några gånger i veckan. Så 100 SEK om dagen symboliserar hela omfattningen av mig som nikotinist.

    Om 2 år och 247 dagar reser jag iväg på mitt stora äventyr genom att ha sparat ihop krona för krona (eller prilla för prilla) till något som jag trodde bara skulle bli en dröm…
    Så du/ni som slutar nu och kämpar med er själva, se möjligheterna i ert nya liv! Ta alla tillfällen att motivera er! Bygg upp er styrka och sätt upp mål för era nya liv!

    #83460
    Titus
    Medlem

    Snyggt jobbat Nova!!

    #83478
    yrselattack
    Medlem

    Det har varit väldigt inspirerande att följa dig Nova. Du slutade någon månad innan mig, du var peppande och gav mig många insikter. Jag själv har misslyckats med att sluta. Har klarat att hålla upp fyra veckor som längst. Och några halvhjärtade försök på 2-4 dagar efter det. Jag röker numera dagligen. Snus vågar jag inte röra.
    Jag känner så väl igen mig i det du beskriver ovan. Att nikotinet speglar en person man vill förändra.
    ”Dessa pengar är en dosa snus om dagen, ett par cigaretter, ett par Nicotinell och ett par öl…för det var så mitt missbruk såg ut.”
    Mitt rökande leder ofta till några onödiga öl på kvällen och vice versa. Jag sitter ofta på balkongen och röker, öppnar en folköl och tittar ut över gården. Unga par i huset hejar på mig men kanske samtidigt ser mig som en sunkig åldrande man (är 38 år). Hehe. Jag ser också nikotinet som något symboliskt. När jag slutar för gott. Måste jag gå igenom en slags metamorfos. En förvandling. På riktigt. Som du.
    Jag är djupt imponerad över vad du åstadkommit.

    #83565
    NOVA
    Medlem

    Hej alla där ute i höstdimmman…alla ni som startade morgonen med en kaffe, snus och varför inte som jag, avsluta denna fantastiska frukost med en cig…!?
    ”Mätaren” säger att det nu är mindre än 100 dagar kvar till ett fullt år…! Efter att ha försökt att aktivt sluta i över tio år, har jag äntligen lyckats ta kontrollen över detta extremt demoniska missbruk! Jag vet inte exakt vad som är den stora skillnaden mot mina tidigare försök… Kanske är jag mognare och därmed mer motiverad!? En avgörande skillnad för mig har varit att se detta som ett missbruk och att precis som missbrukare förstå att man måste hålla ”nollan” och att man är en missbrukare som genomgår en tillfrisknande process. En annan aspekt är att jag förstått att detta handlar om självkontroll, något som jag inte ägnat speciellt mycket tanke åt tidigare. Men med min seger över begäret har min självkontroll blivit så stark att jag nu känner att andra mål som jag tidigare avfärdade som drömmar, nu en del av en nåbar verklighet. Jag var ingen riktig soffpotatis innan, men jag levde heller inte upp till min fulla potential, för jag belönade mig hela tiden med snus och cig och kom på så vis inte längre än att stanna i min ”comfort zone”.
    Yrselattack kommenterade ett tidigare inlägg och ett stort tack för att du tagit dig tid att läsa något om mina subjektiva upplevelser…! Men den metamorfos som du efterfrågar måste komma spontant och inifrån dig själv…dvs. du måste själv känna när det är rätt tajming och att du är beredd att ta matchen… Jag hade egentligen inte tänkt att avslöja min hemlighet, men om det kan vara till hjälp för någon som ar problem med att brotta ner demonen…så kan jag avslöja att jag provade ”laserterapi” och tyckte verkligen att det fungerade för mig. Det går ut på att man under en dryg timme stimulerar olika centra i kroppen med laser och med detta så får man inte den verkliga attack av abstinens som många går genom. Effekten sägs vara i 6 veckor… Jag slutade dessutom en vecka innan nyår… Varför det? Jo för att när alla andra ska sluta den 1:a januari, så hade jag redan en vecka i ryggen och det kändes otroligt skönt och motiverande att veta…
    Till er alla som kämpar… Jag är barn av två föräldrar som var storrökare, jag är barnbarn till storrökare, varav flera har dött eller fått sina liv förkortade av rökning och än viktigare, deras livskvalitet har kraftigt försämrats… Mitt missbruk handlade om en dosa snus (rapé) per dag, ca. 4 cig och sist men inte minst, Nicotinell i alla sammanhang som man av en eller annan anledning kan behöva undvika att snusa eller röka… Jag kan med fog säga att jag har en extrem mottaglighet för nikotin och med det sagt vet jag att alla som vill sluta också kan sluta… Hur, när och på vilket sätt du slutar det är upp till dig…och nej det är inte lätt, oavsett vad folk säger, men det går…!
    Jag kan ärligen säga att detta är en avgörande förvandling mot ett ”annat” liv… Om du tycker att det är värt att genomgå denna utmaning, det är upp till dig…!
    Lycka till och tack till alla er som hejat på mig!

    • Det här svaret redigerades för 9 år, 6 månader sedan av NOVA.
    #83567
    messi
    Medlem

    Riktigt bra jobbat! Jag tror alla intalar sig att man är speciellt mottaglig för nikotin… Att man får förändringar i hjärnan och att just jag inte kan sluta snusa. Så har jag tänkt ibland iallafall. Men som du skriver, det är jobbigt, men det går!

    Skönt för dig att du kommit så långt, själv har jag det lite segare just nu. Jobbet har snurrat igång ordentligt och jag saknar min snuttefilt ibland 😉 fast lika ofta känner jag mig riktigt nöjd att slippa skiten. Att ge upp finns inte, men det går lite upp och ner fortfarande!

    #83572
    NOVA
    Medlem

    Tjena Messi…

    Tycker att liknelsen av snuttefilt är rätt bra…för det är precis så jag också har kommit att se på snuset! Dvs. något som legitimerar att man får sitt i sin comfort zone och tycka lite ”småsynd” om en själv…att trösta sig för att det är så mycket nu, både i relationen, på jobbet och i det inre… Sanningen är den, att just detta gör att du ”står ut” och därmed sagt, så gör du inget åt din relation… Troligen många som inte håller med gällande detta och tänker; jag gjorde ju slut med min sambo, eller jag bytte jobb osv… För mig har det varit katastroflösningar på katastrofproblem, för att jag inte tidigare har tagit tag i saker och ting, utan istället suttit där i min soffa och snusat och druckit pilsner…skit samma om världen runt omkring dig är i gungning!

    Så återigen… Fundera på vem du vill vara, vad du vill uppnå och lägg ner all din energi på att nå dig! Om du kommer fram till att snusa eller nikotin i andra former inte spelar någon roll för att bli/vara/nå den du vill vara, så kanske din snusande livsstil inte är ett problem för dig. Jag har mött en del som brukar feströka, dvs. ett par cig ett par tre ggr. i månaden… Om jag kunde hålla det på den nivån skulle jag inte ens tänka på att sluta, men det är ungefär lika mycket nikotin per månad som min kropp kräver innan lunch…!

    Du är duktig Messi… Som sagt, ingen ska säga att detta är enkelt…men om det hade varit det, så hade inte detta forum behövts och du hade heller inte fått en boost i ditt självförtroende av att sluta osv… Till slut släpper ”fantomsmärtorna” under läppen!

    Kämpa på!

    #83573
    messi
    Medlem

    Tjo Nova! Lite samma typ av problematik har vi nog haft… Jag ”gömde” mig lite med snus och dator. Jag skulle inte kategorisera mig som spelmissbrukare, men ibland va det lättare och skönare att ta en go snus till och spela ett par timmar istället för att ta tag i saker. Jag ser det inte så allvarligt, jag tror inte att jag va påväg ner i nåt träsk, men jag känner nu att jag tar tag i fler saker och faktiskt säger ifrån tidigare om något känns fel. Det har gett mig en bättre självkänsla och jag mår bra av det.

    Så det är bara att fortsätta på den inslagna linjen oavsett om man har bra eller dåliga dagar. Min gissning är att det kommer kännas ännu bättre längre fram(även om man givetvis kommer ha en och annan skitdag då också, men så är det ju oavsett om man snusar eller inte).

    #83596
    NOVA
    Medlem

    Går in här ibland för att kolla hur många dagar som gått…speciellt när jag är sugen på en snus, eller när jag inte får den boost som sluta med nikotin gav mig i början… Jag läser då om er som börjat er kamp och minns min egen…det får mig att bli ovillig att börja om på ”dag 1” igen!

    Mitt liv har förändrats sedan jag slutade snusa och röka… Jag vet att det kanske inte är detsamma för er andra, men för mig var detta en katalysator som startade även andra förändringar i mitt liv… Genom att ta kontrollen över nikotinet blev jag stark att göra upp med en del andra saker… Jag tror att det fysiologiska beroendet är en mycket liten del av nikotinets gissel, det psykologiska är långt större anser jag…

    Mitt nikotinstopp har fått mig att börja praktisera en självdisciplin jag inte alltid kunnat upprätthålla. Kanske även ett mått av ”självömkan”, där snuset fått vara den trygga snuttefilt som alltid funnits där… Nu kanske en del tror att jag är en fet soffpotatis, men sanningen kunde inte vara mer fel… Men det finns alltid utrymme för mer självinsikt och att försöka utveckla sig in i sådant som ger en livsmening.

    Mitt slutgiltiga avbräck från nikotinet kom när jag kände att detta faktiskt inte gav mig det lugn, eller den kick jag sökte… Att gynna storbolag som handlar med tobak känns inte heller speciellt modernt. Pengarna som nu sparas i en burk…100SEK om dagen…blir SATSkort, gymkläder, resor och en del annat smått och gott… Tycker jag att det är värt det? OM ngn läser detta, så kommer denna ngn förmodligen säga; men självklart JA!!! Men så märkligt är det mänskliga psyket…att då och då kommer ett skov och fast jag själv känner att jag har ”vinden med mig” och att jag gjort absoluta det mesta av detta, och att jag inte längre är beroende alls…så kommer tankarna…fan vad gott det vore, bara en…och gillar jag egentligen mitt hälsosamma, supereffektiva jag, som studsar upp ur sängen vid 6 och går till gymmet innan jobbet…saknar jag inte den där lite mer degiga killen som inte var full så effektiv, men mer mänsklig och som drack lite för mycket ibland, men var god och glad…?

    Hur det är för dig kan du inte veta innan du slutat på allvar… Ett uppehåll på en månad är INTE att sluta… Om du inte gillar ditt nya jag, så kan du ju alltid börja igen! Men att leva med att du aldrig på riktigt försökte kommer att prägla alla andra projekt där det krävs maximal fokus och enträgenhet!

    Good spirit!

Visar 10 inlägg - 121 till 130 (av 141 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.