32 dagar in. Det går ändå åt rätt håll. Tänker på det mindre och mindre. Men ibland nästan smärtsamt jobbigt. Inget substitut sedan tre veckor in och cold turkey. Känns som en ganska hård approach med tacksamt efter ett tag. Nu är det ”bara” det psykologiska som jag ska bli av med. Tomheten vid kaffe, efter måltid etc.
40-dagarskrisen nästa!
