Dag 37; kära dagbok: dagarna rullar på snabbt nu. Inser att jag inte skrivit något på en hel vecka. Livet utan snus är rätt ok. Har dock än så långe inte lyckats skaka av mig den det där ”molandet”. Snus-tinnitus är den bästa liknelsen jag kan komma på. Det ordet borde läkarna ta fasta på och skriva ner i sina journaler; ”hur länge har Herr Andersson lidit av denna snus-tinnitus?” ”..hmm 6 månader säger Ni. Tyvärr en vanlig åkomma, vi får öka medicinieringen till 25 km löptur morgon och kväll, adjö adjö”.
Lyckades dessutom dra på mig covid och känner mig helt urblåst i huvudet. Ut och springa nu är uteslutet. Trollet vill få mig att tro att några rejäla snusar är enda sättet att få upp huvuduet på axlana igen. Glöm det säger jag. Blir inget med det.
Tänker ibland att min biologiska uppsättning kanske är unik. Det är därför det är svårare för mig att släppa tankarna på snus. Så måste det vara naturligtvis. Inser snabbt det absurda i det och slår tramset ifrån mig.
..nej enough! Sitta här på arbetstid och skriva i snusforum. Plikten kallar!
