Att börja eller inte börja? – igen…

[william717]

Att börja eller inte börja – igen…

Det känns fördjävligt rent ut sagt att komma med ett inlägg som detta. Jag vet dock inte hur jag ska handskas med det hela annars. Jag är 25 år, har varit snusfri i snart 4 år. Abstinensen idag har varit brutal. Att jag efter snart fyra år av att inte tagit en enda prilla men fortfarande romantiserar och suktar efter det svarta guldet får mig att tvivla. Jag kanske aldrig har velat sluta? Är det kanske samhället som fått mig att tro att det inte är värt det hela? Helst av allt skulle jag vilja bo i en stuga på landet, åka pickup, äga en hund och snusa.

Nu ser verkligheten ut precis tvärtom. Jag pluggar på universitet bor i Stockholm och ska börja söka jobb. Livet känns bra men jag föreställer mig att det var bättre förr, tiden då jag snusade. Jag har haft depressiva och tunga perioder i livet, men egentligen bara efter jag slutat snusa. Anledningen till att jag slutade var att jag inte ville vara slav under ett substitut. Jag ville kunna resa utan att vara begränsad av att plocka med mig massor av dosor, rädd att jag skulle fastna på en öde ö utan kontaktlinser och snus…

Ibland känns det som livet är för seriöst. Vi ska göra saker vi egentligen inte själva bestämt. Skaffa utbildning, jobb, lån, familj och träna. Jag kanske är för svag för att stå emot strömningarna i samhället, jag ger vika för samhällets krav och normer. Till och med lämnade jag den ende vännen som aldrig svek mig, herr General.

Jag sitter nu och Youtube:ar folk som tillverkar eget snus, jag kollar bilder på snussorter på Instagram och drömmer om att få ta en prilla, men jag får ju inte. Jag skulle vilja få klartecken från folk omkring mig att det är okej, att få ta en, börja igen. Vi lever ju ändå så kort på denna jord, varför inte slappna av, ta en snus och sluta tänka så mycket. Det är dessa tankar som far genom huvudet. Jag kan nästan känna tyngden av djävulen som jobbar i snushelvetet sitta på min axel och viskar till mig, ”du vill ju, börja igen, det är livets goda, du tar allt på för stort allvar”.

Vad ska jag egentligen göra? Går livet ut på att spjäka sig och inrätta sig i ledet? Ska jag inte få njuta av livets milda droger, låta solen lysa i ansiktet och nöja mig med tillvaron? Eller är allt detta bara abstinensens slugna list som får mig att tvivla.

Vad säger ni?

[Bronchi Kid]

Hej William717,

Vi är nog många som känner igen Fröken Nikotins lockrop. Du beskriver dem bra.
Men på en annan punkt har du också rätt … du får inte. I alla fall inte om jag får bestämma … 😉 … Jag är nästan 30 år äldre och kan bara konstatera att snus inte tillhör ”livets goda”. Snus är heller ingen mild drog utan en förfärligt smutsig drog, både för uppåt- och neråtbruk (vilket ju ditt resonemang är ett bra bevis på).
Efter 4 års uppehåll har du allas vår respekt. Fortsätt ditt snusfria liv … jag lovar att du mår bäst då. Det finns kanske andra delar av ditt liv som du kan förändra men jag tror inte att en prilla kommer att hjälpa dig. Tvärtom. Kämpa på!

[addeforever]

Exakt. Håller med föregående talare! Fan kompis, du låter deprimerad, ta dig till VC med den. Du verkar vara en tänkare och då är det lätt att fastna i sina tankar. Jag tror inte det är snus abstinens dina hjärna viĺl ha men att den i högsta grad söker ngn form av stabilitet. Livet går upp och ner och är man i en svacka blir snusen en lösning för att hjärnan minns att det var ett lätt sätt att få tillgång tiĺl dopamin. I varenda svacka och livskris kommer du bli starkare och hjärnan kommer förstå att du kan ta dig ur skiten själv. Lycka tilm!

[EH79]

Du skönmålar snuset och som en knarkare längtar du efter ditt knark… Inte så konstigt att du är sugen att börja med återmissbruk! När såg du sist,bilder på skador pga snus eller nikotin? När såg du sist nån dokumentär om tobaksbolag och deras kamp mot världshälsan? Enligt dig så tittar du på snusmisbrukarnas eller tobaksbolagens reklam filmer…ska jag försätta? Säg bara till … Ät rätt,motionera och se nikotinet för vad det är så vinner du.

[Nufan]

Börja för i helvete inte igen!

Livet som snusare är verkligen inte bättre än livet som icke-snusare. Inte någonstans. Skitiga tänder, äcklig andedräkt, massa pengar som går i onödan, hjärtklappning och en ständig, daglig fight mot abstinensen. Det enda beroendet gör är att det temporärt tar bort abstinensbesvären som nikotinet skapade i första hand. Vad är det roliga i det? Det är hemskt. Hade det gått så hade jag gladerligen kunnat betala dig en ofantlig summa pengar för att få din snusfria tid.

Du är fri från giftet! Njut! Livet går inte ut på att stoppa in en brun sörja under läppen som totalförstör din hälsa.

Angående din abstinens också, det är omöjligt att det är en ”riktig” abstinens; det pekar troligtvis som en tidigare person här skrev att hjärnan söker balans och rotar i gamla minnesboxen efter någon lösning. Tro mig, snuset är inte lösningen. Skaffa massor med hobbys, lär dig nya grejer, börja surfa, res, börja fotografera, utforska, träna som ett as, lär dig laga god mat, lär dig nya språk… vad som helst, men börja inte snusa!

BÖRJA INTE IGEN! Du är värd bättre!

• Det här svaret redigerades för 9 år, 2 månader sedan av Nufan.

[cumulusnimbus]

Tja vad väntar du dig för svar här?

Om vi säger att ”klart grabben ska ha en snus” hur tar du det då? Som ett godkännande eller ett dåligt råd? Om vi istället säger ”Lyssna inte på snustrollets viskningar och förvridna logik” hur tar du det då? Som ett gott råd att följa, eller typiskt von oben messerschmitt know-it-all mentalitet, som man av princip måste trotsa?

Vi kan inte sluta snusa åt dig, det kan du bara göra själv. När man slutar så är det viktigaste att man kapar bojorna och driver iväg in i det okända, utan att ångra sitt beslut eller se sig om och undra om man valde rätt. Om man tvivlar, vinner tyvärr oftast snustrollets tålamod till slut… efter 4 segerrika år ska du inte bjussa på det är mitt ödmjuka råd.

• Det här svaret redigerades för 9 år, 2 månader sedan av cumulusnimbus.

[Kickan]

Jag håller med om det Addeforever skriver. Om du inte vill ta dig till VC så kan du säkert komma en bit själv. Du beskriver ju någon form av ”livskris” eller att du åtminstone inte riktigt trivs med tillvaron. Självklart KAN du välja att börja snusa igen men frågan är om det inte bara är en flykt som för dig längre bort från det du egentligen vill. Du får lite dopaminkickar utan att egetntligen behöva ta itu med det som egentligen skaver. Risken är att du trubbar av dig själv. Ångesten/tvivlen du känner kan vara en positiv drivkraft till livsförändring, den kan vara värdefull bara du lyssnar till vad den har att säga dig 🙂

[bender]

Originalposter: hvordan gikk det med deg etter at du skrev dette innlegget? Jeg sliter med akkurat de samme tankene nå etter snart ett år snusfri. Det er veldig fint å lese erfaringene til dere andre her og for øyeblikket bruker jeg dem som motivasjon for ikke å begynne med snusen igjen. Takk for gode innspill!

[mumintrollet]

@bender

Jag tror du kan glömma att få svar från den som startade kedjan, detta var tydligen det enda inlägget.

Jag är verkligen förbryllad över hur någon överhuvudtaget ser det som ett alternativ att välja gå tillbaka till ett liv som snusmissbrukare? Min varma rekommendation är att du nu slutar att romantisera snuset, det finns absolut INGET bra med snus.

[william717]

Hej!

Jag hade glömt av att jag skrivit i detta forum förrens jag nu fick påminnelse via mejlet. Men bra att du hörde av dig! För nu kan jag besvara din fråga. Jag började snusa igen… jag föll helt enkelt dit efter att länge övervägt huruvida det var värt det eller inte.

Jag levde ganska rörigt denna period. Jag hade precis tagit examen från universitetet, var utan jobb och bostad. Det är vid sådana tillfällen, utan rutiner och 100 % trygghet som jag söker något form av lugn. Då hittade jag på föreställningar om hur härligt det är att snusa, hur gott det är, hur nikotinet sakta sprider ut sig i kroppen och att jag finner ett välbehag. Detta är förvisso sant men bara i början. Nu är jag tillbaka på ruta ett, det vill säga att jag inte längre känner något skönt rus eller ett särskilt välbehag av att ta ytterligare en prilla.

Jag funderar smått på att ge det ett försök igen, att sluta snusa. Jag har numera ett jobb, bostad och utbildning något som tog lång tid att få och vägen dit var jävligt krokig och inte särskilt snäll. Kanske får denna stabilitet mig att nästa gång vara utan snus en längre period.

Ärligt talat vet jag inte riktigt hur jag ska svara på din fråga. Jag tror om jag ser i livets backspegel att jag söker mig efter snuset när jag är stressad och skit eller till och med jävligt lycklig. Jag var tillräckligt sårbar denna period för att inte orka stå emot suget. Så jag började igen. Det ända jag kan konstatera är att det inte ger något mervärde eller större skillnad, varken till det sämre eller bättre.

Det är helt enkelt bara samma skit om igen. Det är nice i början, du uppskattar första morgonsnusen och den andra och den tredje. Men resten av dosan spelar ingen roll förutom att du är rädd att vara utan den.

Jag ska faktisk ta och försöka sluta igen, lyckas med detta kommer jag göra, men frågan är hur länge? Jag är bara människa och kan inte göra mer än att verkligen försöka. Folk kan kritisera mig om de vill för att jag börjar och slutar och inte är tillräckligt stark för att stå emot. Jag ska dock inte försöka bry mig om andras negativa åsikter.

Om du beslutar dig för att pröva igen, kommer du uppleva precis det jag gjort. Precis som alla i detta forum. Du kommer tolka och överväga det flera gånger om. Hade snus inte varit så förbannat beroendeframkallande hade det varit en trevlig produkt. Då hade du kunnat begränsa ditt intag till en snus om dagen och verkligen njutit. Men tyvärr fungerar det inte så. Den tråkiga sanningen är att det är ett relativt farligt och mycket beroendeframkallande preparat.

Så försök håll ut ändå!

Hälsningar,

William

[Författare]

Inlägg