Motivationen avgör

Välkommen! Forum Dagbok Motivationen avgör

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 104 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #86368
    VanQuijote
    Medlem

    Efter över 25 års eget nikotinmissbruk spottade jag ut den sista prillan i måndags. Äntligen motiverad! Och allt känns så självklart den här gången…

    Det är inget dramatiskt som har hänt egentligen. Tror jag. Kanske att en uppriktig avsky för giftet har börjat gro och sedan växt sig starkare för varje gång som treåringen hemma har varit extra intresserad av dosan. Eller när sjuåringens klasskompisar nyfiket har frågat varför jag stoppar nåt under läppen. Eller när jag panikslaget konstaterat att jag inte har dosan i fickan när jag kommer till gymmet och då har valt att INTE TRÄNA, UTAN ISTÄLLET GÅTT OCH KÖPT SNUS! Fan, vilket jävla gift!!!

    Jag tror att jag faktiskt har varit beroende av nikotin sedan jag föddes. Under min uppväxt rökte alla vuxna i min närhet. Mamma, pappa, farmor och farfar. Inomhus. I bilen. Konstant. Flera paket om dagen.

    Jag minns den stora bruna askkoppen som stod på bordet i det TV-rum jag skulle sova i hos min farmor och farfar. Där jag BODDE i många år. Kvällsrutinen var densamma. De tittade på sena nyheterna, tog en varsin cigarett, fimpade och sa god natt. Samtidigt som de släckte i taket kunde jag ana den lilla slingan rök som steg upp från askkoppen och förenade sig med molnet uppe vid taket. Farfars tobak luktade visserligen gott, men jag gissar att det inte var alldeles hälsosamt för en åttaåring att sova i det där.

    Vid 14 års ålder började jag själv bruka nikotinprodukter. Testade en första gång på en resa och mådde inte alls dåligt, snarare tvärtom. Inte som flera av mina kompisar som spydde och hade sig. Blev snabbt den som kunde ha inne en snus längst i klassen. Ja, kanske på hela skolan. Oerhört tufft. Not. Sommarjobbade och rökte så fort jag kom åt. Mest röda Marlboro, ibland Prince. Ingen hemma kunde urskilja någon röklukt från just mig och jag kunde ju utan problem finansiera bruket själv också. Helt fast redan då.

    Genom åren har jag gjort ett par seriösa försök att sluta med nikotin. Det allra första gav nog störst utdelning, då jag faktiskt övergick från lössnus till portion och samtidigt slutade röka. Började iofs parasit-röka, men bara på fest.

    Ett annat försök slutade med den mest sinnessjuka upplevelse jag haft, när jag dag nummer sex satt och stirrade in i en vägg helt utan livslust. Ingen gnista. Ingen mening. Livet var inte värt att leva utan snus. På fullaste allvar. Fy fan vad det var läskigt. Så jag böjde mig för giftet igen. När jag i efterhand tänker på hur det kändes i kroppen så var det verkligen verkligt. Men såklart fullständigt riggat av belöningssystemet…

    Senaste gången testade jag ”kuren”, med nikotinplåster, sugtabletter och hela baletten. Det fungerade bra ända till sista nedtrappningssteget, typ sjätte veckan (skulle såklart ha köpt hela kuren direkt från början för att inte utsättas för frestelse, men icke…)

    Apoteks-tanten, som nog bara ville vara snäll, la fram ett paket Zonnic:
    – ”Har du provat det här?”
    – ”Nej, vad är det för nåt?”
    – ”Det ska tydligen vara bra när man slutar snusa, små påsar med en liten dos nikotin. Om det blir riktigt jävligt nån dag.”
    – ”Hmm… jaha… ja, jag tar väl en sån då! Om det krisar är det ju bra”

    Ridå! Har till och med plåster kvar hemma.

    De senaste åren har jag kombinerat Zonnic med portionssnus. Och den ”lilla dosen” nikotin visade sig vara hela 4 milligram, anpassat för att sluta röka, eller möjligen sluta med lössnus. Har nu varit beroende av den svindyra apoteksprodukten också! Borde nog skicka den här berättelsen till apoteks-tanten. Och en räkning! Fem år. Ungefär 250 dosor Zonnic per år. Och lika många dosor Kronan portion. Summa summarum över 100 000 skattade pengar. Jävla kärring!!! Förlåt!

    Nåja, nu är det slut. Det har gått 48 timmar och jag kommer inte att köpa en enda nikotinprodukt till. Jag ska lägga pengarna på annat istället. Spara lite extra till barnen, unna mig något jag har suktat efter, köpa blommor till min älskade fru.

    Jag vill, jag kan, alltså gör jag!!!

    #86376
    iceman
    Medlem

    Bra beslut och helt rätt att satsa på ”Cold turkey”. Strunta i alla nikotinprodukter. Strunta i vikten och ät vad du vill. Hälsovinsterna kommer ändå och du kan gå ner i vikt senare.

    Du plågas 2-3 dagar till men sen är den fysiska delen över. Visst kan du ha lite sömnproblem någon vecka till men din kropp börjar återhämta sig. Kan jag klara det efter 44 år kan du det också. Det handlar om vilja. Men viljan verkar finnas där.

    Läs veteranernas dagböcker här så vet du vad som väntar dig. Längre bort är det ett himmelrike och du kommer att undra varför du snusat så länge.

    #86382
    mumintrollet
    Medlem

    Hej och välkommen VanQuijote!

    Jag kan redan nu säga dig att det inte kommer att ta speciellt länge innan du kommer att inse att detta var ett av de absolut bästa besluten du gjort på väldigt lång tid.
    Förbered dig på strid som inte alltid är enkel, men så länge man har den rätta inställningen som jag redan kan se från din första post så kommer du att klara av det!

    Möjligt att alla vägar bär till Rom, men speciellt glad blir även jag av att du väljer köra cold turkey. Det är verkligen en no nonsense metod, nikotinet SKA ur kroppen och hjärnan sakta men säkert programmeras om till ett liv utan nikotin.

    Du skrev att du har 25år av nikotinmissbruk bakom dig, den goda nyheten är att man inte behöver jobba 25 nya år för att programmera om hjärnan. Du har etthundra kvartal av missbruk bakom dig och behöver bara jobba ca ett kvartal för att programmera om!

    Precis som iceman redan nämnde, läs dagböcker, det finns väldigt många bra och välskrivna som inspirerar en i sin egen kamp.

    Lycka till!

    #86389
    VanQuijote
    Medlem

    Tack för peppningen! Jag ska leta reda på några dagböcker (hur vet man vilka som är veteraner här på forumet?)…

    Cold turkey känns personligen som den enda vägen. Skönt att höra att fler också tror på det! Jag tänker att allt annat är att leva i någon slags märklig lögn där nikotinet och belöningssystemet fortfarande styr. Det är ju det jag vill bort ifrån!

    Mumintrollet – jag gillar verkligen den kvartalsvisa beräkningen! 1 mot 100. Det är ju nästan ingen insats alls! 🙂

    #86390
    iceman
    Medlem

    Du hittar veteranernas dagböcker genom att bläddra framåt och titta på de som har många inlägg. Räknaren står ju där. Själv blev jag mycket inspirerad av cumulusnimbus dagbok.

    Det blir lättare att klara svårigheterna om man är förberedd. Veta vad som händer runt 40 dagar och att svåra attacker kan komma efter detta. Sen är det inspirerande att läsa hur bra den som slutat snusa känner sig som nikotinfri.

    #86391

    Kör hårt VanQuijote. Just känslan av vanmakt och förskräckelse när ens barn börjar pilla på dosan eller ens cigaretter ger iskalla kårar längs ryggraden. Deras första grepp om dödens stafettpinne för att föra generationers missbruk vidare… Den bilden har för evigt etsats på min näthinna och då väger slutandes obekvämligheter mycket lätt. Du är bara 3 månader bort från att skörda frukterna av ett av ditt livs bästa ställningstagande. En dag i taget, det går fort och är lättare än du tror. Busenkelt faktiskt…

    #86434
    VanQuijote
    Medlem

    Efter ett par tuffa dagar har jag åter sökt mig in här på forumet. Tänkte för några dagar sedan att jag nog klarade mig utan er, men det verkar inte så. Inte än.

    Jag har tillåtit mig att snutta på ingefära (till och med under läppen), att äta så mycket socker jag vill och att unna mig ”god” mat (=snabba kolhydrater). Snart är det slut med det också, om ca 10 dagar till. Då kommer jag definitivt att komma in igen och läsa vad ni har skrivit…

    TACK för att ni har delat med er av era erfarenheter av snusmonster och annat! Nu känner jag mig ”på rätt sida” igen.

    #86435

    Självklart så kan man klara av att sluta snusa på egen hand, men fallgroparna på vägen är många och genom att delta här och lära sig av andras erfarenheter, så ökar chanserna att man ska lyckas. Inga garantier kan förstås ges, alla är olika och måste hitta sin egen väg ut ur snusträsket.

    Den trista verkligheten är att endast ett fåtal kommer i slutändan att vara framgångsrika i sitt utbrytningsförsök. Vägen till ett snusfritt liv är längre än man först tror, och det stöd man kan få av andra slutare, de enda som på djupet kommer att förstå de processer man går igenom, är ovärderligt.

    Kör hårt och oavsett om du går solo eller plöjer berättelserna på forumet och blir aktiv här, lycka till med ditt slutande

    #86436
    VanQuijote
    Medlem

    Jag inser att erfarenheterna inte kan förstås av andra än snusare själva. Inte på riktigt, på djupet. Det är oerhört stort av dig cumulusnimbus, som varit snusfri i snart tre år(!!!!), att vara här och supporta oss ”ny-nyktra”. Uppriktigt tack! Så även till er som var in och stöttade direkt efter mitt första inlägg – Mumintrollet och Iceman…

    Som sagt så var det tufft i förrgår och igår. Oerhört rastlös, svårt att fokusera och allmänt grinig. Och det otroligt irriterande snusmonstret som kikade fram flera gånger i timmen: ”Äh, skit i det här nu! Bara börja igen, så blir allt som det ska…”, ”Titta där, ser du snusdosan på hans skrivbord!? Det är bara att fråga så får du nog ta en…”, ”Du ska ju ändå på fest på lördag, köp en dosa nu och så slutar du igen på söndag…” o.s.v.

    De hittills positiva effekterna är dock så pass stora att jag kan använda dom för att fäktas med snusmonstret:

    # Fantastisk (=normal) munhygien! Hade glömt hur det känns att vakna fräsch i munnen!
    # Behöver inte smörja läpparna om och om igen, räcker med 1-2 ggr per dag nu
    # Inga snusmissfärgningar på fingrar/under naglar längre!
    # Vilopulsen har sjunkit med nästan 20%, hoppas att just det hjälper konditionen på sikt också!
    # Innan jag slutade hade jag väldigt torr hårbotten en längre period, men plötsligt verkar det ha uppstått någon slags balans där (jag har egentligen ingen aning om det har med slutandet att göra, men jag väljer att räkna in det…)

    Idag känns det än så länge som en bättre dag. Eller egentligen kändes det bättre redan igår kväll när jag återvände hit in och försjönk i era berättelser. Jag tänker inte heller ge mig! Bra jobbat allihopa!

    • Det här svaret redigerades för 8 år, 6 månader sedan av VanQuijote.
    #86442
    iceman
    Medlem

    Du kommer att få uppleva ännu fler positiva hälsoeffekter. Blodtrycket sjunker, sömnen blir bättre och därmed blir immunförsvaret bättre o s v. Men du har en bit kvar innan du fullt märker det.

    När man börjar snusa åker man sakta, sakta ner i snusträsket. Försämringarna går så sakta så de märks knappast men de finns där. Sen är du oftast ung när du börjar snusa och märker inget negativt på hälsan. Jämför en tjugoårig rökande tjej med en femtioårig rökande. Den som är 20 år är fortfarande fräsch medan en rökande kvinna 50 år har grå hud, rynkor över läpparna, är tröttare m m.

    Själv slutade jag främst snusa för att få bättre hälsa. Och det fick jag 🙂

    När snusmonstret attackerar så antingen ignorera helt eller säg några fula ord åt honom. Låt bli att argumentera med snusmonstret! Visa att du har makten.

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 104 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.