Lägga av snuset

[martinb]

Hej alla kämpar!

Är inne på dag nr 13 utan snus och nikotin. Det är en jävla resa..Upp och ner. Måste gått igenom själv för att förstå. Härligt att se här att folk klarar sig igenom och kan stanna på den ljusa sidan.

Julafton idag ju.. Dom andra är I kyrkan just nu, passar inte mig riktigt. Ligger kvar här och tanker på snuset..Varit inne o snokat på denna site i dagarna när det sugit som mest. Tänkte att jag passar på att skriva ett litet inlägg här nu innan man går på matfrossan. Kanske kan vara till hjälp vid ett senare tillfälle för mig att kunna gå tillbaks o läsa.

Jag har snusat i ca 11 år, mest portion men glidit over mer och mer till lösprillor på senare tid. Vilket jag egentligen inte vill.

Det som motiverar mig till att sluta är att jag kommer på mig själv gang på gang hur jävla dumt det är o stoppa in dom där prillorna en efter en, ofta två samtidigt, när det egentligen inte gör ett skit för mig längre. Morgonsnusen möjligen kan vara lite fin, resten är helt meningslösa.

Första veckan var hemsk. Är fortfarande jobbigt men det blir lite ljusare för var dag som går. Haft en liten dipp nu i dagarna som jag hoppas ska gå over snart. Sover inte så bra på nätterna och är irriterad.

Återkommer

God jul på er !

[martinb]

Boom! 37 dagar smask. Glad att jag hållit i så länge. Och längre ska det bli. Varit en hård helg dock, av nån anledning. Värsta dagarna på länge, idag och igår. Men jag kämpar på.. skönt o skriva av sig lite

Spänner i mitten av bröstet, vilket nästan är det värsta, då detta är det som håller i sig hela tiden just nu och som man tänker på. Snusdjävulen i mitt huvud vet ju att så fort jag får i mig giftet igen så kommer den spänningen rinna av, och man är i himmelen. Men hur länge då, typ 30 minuter. Sen är man på ruta ett igen, samma skit, om igen.. Inte en chans. Satan vad envis jag är nu , hur illa jag än mår så är det enda som betyder nåt här i världen är att vara fri. Så måste jag tänka i de värsta stunderna. Man är nog inte rolig mot nära o kära i de mörkaste stunder, men det måste få vara så.

Irriterad/arg är jag också. Märkt detta mycket på jobbet. Läste nån annan som istället för att i snusdimman, gå runt o vara ”nöjd” med situationen o ta skit så att säga, så blir man så lätt arg nu för tiden och säger ifrån. Skrattar åt mig själv ibland hur kort stubinen blivit. Märker att jag inte är lika snäll längre. Och med snäll menar jag dum-snäll (klart man ska vara snäll) Det är bra att kunna säga ifrån ibland menar jag, och detta har jag blivit bättre på.

Äter betydligt mer som snusfri. Både mat i all form men även onyttiga grejer. Vilket inte gör mig ett nånting egentligen, jag håller mig i form med träning. Det sporrar mig att träna mer, ju mer jag äter. Så större blir jag nog hur som helst, men det skadar inte.

Måste säga att det har rasslat på väldigt bra från dag 15-35 ändå, det gick väldigt fort. Tappade räkningen bitvis och slutade att tänka på giftet nästintill helt vissa dagar! Hoppet lever, minst sagt! Men en dag i taget är det som gäller.

Läste nånstans att dag 38-40 nånting ska vara en jävla fälla. Kanske är där jag hamnat för stunden, vilket är skönt o veta om i så fall. Säkert skitprat men tröstar en ändå att tänka att man klarar av ett välkänt hinder, lr nåt. Spöken i huvudet oj oj.

Kör hårt!!

[martinb]

40. Är nog längsta tiden jag hållit uppe sen jag började en gång i tiden. Varit mycket snustankar de senaste dagarna men att det skulle gå åt pipan finns inte. Det är jobbigt stundvis men det värsta lägger sig rätt fort. Känns så jävla skönt att kroppen vänjer av sig ändå. Försöker omfamna dom små rycken som kommer ibland. Demonen avlägger sina sista dödsryckningar.

Men träna av sig på kvällarna är nästan ett måste. Ut o spring i snön, psyket orkar inte mer o ger upp för dagen. Så får man sova i lugn o ro sen. Detta hjälper verkligen. Har svårt att tro att jag i vanligt tillstånd skulle ge mig ut sent på kvällen för o springa runt i snö.. Men det är ju gott att komma igång med träningen tidigt på året 🙂 Bra o sluta av många anledningar, som sagt.

50 nästa mål då. Halvvägs till 100. Stort!

Må väl

[Vante Ante]

Bra taktik martinb.

Jag kan riktigt höra hur dina steg knastrar i
mörka kalla januari
🙂

Allt gott & Januari ljus över Dig/
Vante Ante

[VanQuijote]

Fantastiskt bra jobbat MartinB! 40 dagar ÄR stort!

Känner igen den mentala inställningen vad gäller träning, man vill liksom göra sina pass oavsett yttre förutsättningar. Runt dag 30 gav jag mig ut och körde backintervaller i kraftig vind och ösregn, jag var bara tvungen trots att det var det jävligaste väder jag har sprungit i!

Ett råd är att ändå försöka hålla igen en aning. Eller att tänka sig för. Omedvetet ökade jag min träningsmängd med nästan 100% på några veckor och ytterligare några veckor senare stod jag skadad och kunde inte alls träna. Och DÅ var det riktigt nära att jag avbröt slutandet…

Heja!

• Det här svaret redigerades för 8 år, 3 månader sedan av VanQuijote.

[martinb]

Dag 48!

Tackar för pepp Vante Ante och VanQuijote, det värmer!

Träningen har hållit i sig. Men jag håller med dig VanQuijote. Det gäller att inte gå sönder. Viktigt att ha sina vilodagar också. I dessa slutasnusatider, när demonen tittar fram klockan 21 på en vilodag kan det dock vara värt risken att ta en runda. Börjat gå på gym också så det blir inte spring varje gång. Kroppen hänger med än så länge! Och som sagt.. Blivit en riktig gottegris nu. Så träningen behövs för att det inte ska skena iväg nu.

Har varit några värre dagar mellan 35-45, men nu tror jag det börjar gå ner lite igen. Självklart är det andra omständigheter som triggar igång suget och gör att vissa dagar kräver mer vilja att stå emot suget, medan andra dagar egentligen går av sig själva utan problem.

Som många andra skriver, och som det faktiskt är, blir det sakta men säkert lättare. När man väl är inne i det, kanske det är svårt att se snabba skillnader emellanåt. Därför är det så bra att kunna föra lite logg, som på denna sida! Gå tillbaks och läsa lite. Nu är jag ingen flitig skribent men det är ändå givande att se tidigare inlägg. Man kan känna att det faktiskt känns betydligt enklare nu än vad jag hade det för en månad sen. Sluta gnäll och var glad liksom, var stolt över dig själv.

Inte riktigt insett allvaret i detta försöket tror jag. Kan bannemej vara denna gången det går vägen. Jag leker lite med tanken iaf. Känns annorlunda än tidigare försök. Vill liksom inte ge upp nu. Har alltid tänkt från dag 1 i tidigare försök att, så fort det blir för jobbigt då tar vi en snus och mår bra igen. Men jag är duktig som försöker även om det går åt helvete sen. Och det kan vara positivt att tänka så kanske. Men det har inte riktigt fungerat för mig då jag fallit tillbaks vid nån motgång som skett. Nu tänker jag att en snus vore en väldigt kortvarig lösning på ett problem. Sen efter kommer det inte kännas bra alls. Det känns bra nu, utan giftet. För det är verkligen ett gift. Det får vi som försöker lägga ifrån skiten uppleva under resans gång. Herre jävlar vad skönt o bli fri !

Kör på allihop!!

[mumintrollet]

Väldigt bra inlägg och många sanningar där i!

Jag känner igen det där med att många av framstegen kom lite i skymundan ibland, vips kunde man bara känna att denna dagen var ju faktiskt riktigt bra.
Timme efter timme, dag efter dag och dagarna på räkneverket rullar på.

Man ska passa på och njuta när man seglar i medvind, omkring de dagarna du befinner dig i nu fick jag uppleva de första riktigt euforiska dagarna och t.o.m. flera på rad! De samma aha-upplevelserna jag kan läsa från ditt inlägg nu minns jag att jag även själv kände av. Jag började verkligen djupt inom mig förstå att utbrytningsförsöket kommer att bli permanent, jag snusfri för alltid, punkt slut.
Bli inte lamslagen om det kommer lite motigare perioder ännu, det är fullständigt normalt.

Starkt jobbat, du kommer att greja detta!

[Anders P]

Jag håller med dig Mumintrollet. Det du skriver martinb känns så sant. Visst är det så att man har tagit till dosan alltför många gånger när man känt sig pressad av en eller annan anledning. Helt i onödan egentligen. Det här kommer att gå fint för er båda, och jag måste säga att jag är lite smått avis på er att ni alla redan har fått känna av de där euforiska dagarna. Jag längtar tills jag får uppleva dem. Det ni skriver gör ju att det är värt att kämpa sig dit. Grymt roligt att läsa. Jobba på bara.

[martinb]

Dag 58

Söndagsmorgon. Myser kvar I sängen. Snart är jag uppe I två månader. Känns härligt.

Tack för svaren mumintrollet och Anders P. Ni ger mig positiv energi! Det gör alla som är här inne och beskriver sina slutasnusaresor. Det ger en stöd I jobbiga stunder att se andra som också kämpar igenom. Man får goda råd inför kommande tider, svackor och medvindsstunder. Som jag tidigare sagt känns detta försöket speciellt för mig, jag tror på det! Det är mitt första forsök då jag haft denna web som ett verktyg med mig på vägen, som kan användas för att avväpna de jobbigaste stunderna. Kanske är det som är det lilla extra vapnet jag behöver 😉

Hur som helst. Snart 2 mån. Igår var en rätt jobbig dag, snusmässigt. Jag var I en för mig välkänd situation, där snuset tidigare varit en självklar kompanjon. Detta var första gången utan giftet, och jag kände att det drog I kroppen ganska mycket. Det kändes annorlunda och det var som om något saknades. Jag är inte I närheten av det läget att jag skulle få för mig att be kompisen bredvid att ge hit en sån där. Ingen risk. Men det var jobbigt och svårt att njuta av tillställningen faktiskt, mycket energi gick åt att värja sig, tankarna var på annat hall.

Efter detta var det festligheter på kvällen. Höll mig efter en hel del betänktetid nykter genom hela kvällen. Kände även av snussuget då, funderade på om jag skulle dricka lite för att få det lite lugnt, men så blev det inte. Hade förmodligen haft motsatt effekt.

Skönt idag I alla fall att jag avstod alcohol, men framför allt nikotinet 🙂 Dom flesa av vännerna snusar, och dom som inte gör det feströker. Gäller att hålla sig undan bara. Alla vet att jag håller på att lägga av. Får varken stöd eller pepp från dom. Ingen tramsig hets om att ”smaka en” eller nåt sånt förekommer åtminstone, vilket är himla skönt.

Gav förresten bort mina dosor nu I helgen. 2 stockar general åkte in I frysen när det föll mig in att lägga av skiten för ca 2 mån sen. Inte tänkt på att jag haft giftet liggandes där så värst mycket. KOm nu I helgen på att jag skulle träffa snuskompis så det passade perfekt att få ut giftet ur frysen. Känns lite som sista spåren raderades där. Skönt !

Tycker det går rätt bra nu ändå. Även om jag kan bli gnällig för stunden när suget är där. Men om jag tanker till lite är det så betydligt mycket enklare att överleva dagarna nu än vad det var I början. När djävilen tittar forbid nu krävs det inte lika mycket energi och tankekraft att avväpna som det gjort tidigare. Så, I jobbiga stunder försöker jag tänka tillbaks på början av resan. Hur ruttet man kunde må då.. skönt att vara forbi det. Skulle jag falla nu skulle det dröja lång tid innan jag ens skulle fundera på att genomgå den perioden igen. Usch. Så ni starka som är I början av resan. Håll ut, sager jag som så manga andra. Det blir snart ljusare!

Trevlig söndag på er kämpar! Vi är bra !

[martinb]

Dag 61

Två sega dagar på rad nu. Smet lite tidigare ifrån jobbet idag då jag höll på att explodera, av ingen anledning egentligen. Trollet retar mig fortfarande.. Men hoppas på att det ska kännas bättre imorgon. Nu blir det iväg o träna stenhårt, sen käka gott ikväll. Det är vid slutet på dom svåra dagarna man verkligen kan sträcka på sig och vara stolt. Om det var lätt skulle alla sluta. Håll I

2 månader nu fan. Mot 3 !

[Författare]

Inlägg