Det Ska Gå!

[LinaMie]

Åh tack misja! Jag satt och tänkte igår på dig. Hur det går för dig, att dina barn kom hem ordentligt och sånt där vardagligt liksom. Känns lite märkligt och sorgligt att inte känna dig utanför det här!

Jag kan cykla typ vanligt cyklande, till affären och så, men inte träningscykla. Får inte PWa heller.. Har inte varit hos min naprapat med knäet men ska snart dit med ryggen och då ska han få kolla. Knät blir bättre och bättre för varje dag så snart kan jag nog börja pwa så smått igen. Börja om lite, kan man säga. Kortare avstånd och lugnare tempo.

Ja den där diffusa längtan… den känner jag igen! Det är inte så att jag känner ”åh SNUS vore gott nu”, inte alls. Mer en diffus känsla av att något saknas. En liten liten tomhet…typ.

[misja]

Jag tänker på dig utanför forumet och känner också att det är underligt och ledsamt på något sätt att vi ”bara” känner varandra här.

Nu när barnen är hemma känner jag att det kan vara bra att vara ifrån varandra då och då. Det är lätt att vardagen slukar hur starkt man känner och att det mest blir trist tjat.

Idag kom jag plötsligt att tänka på att jag inte längre tänker på snus varje dag. Det kändes stort.

Att jag hoppas att ditt knä blir bättre och bättre för varje dag känns nästan överflödigt. Så klart jag gör! Det måste vara fruktansvärt för dig att inte få springa och rensa skallen. Jag har ju hästarna som kanske inte ger endorfinkickar men som ändå ger en känsla av närvaro och harmoni. Något ursprungligt på ett sätt som är svårt att förklara.

[LinaMie]

Kikar in och känner mig eländig som inte kan peppa alla nya så som jag peppade förut.. Men så blir det väl naturligt kanske, man är mer engagerad när man är mitt i det själv.

Jag är absolut nikotinfri även om jag haft några nätter då jag drömt att jag snusat.
Snus luktar väldigt illa, kattpiss nästan, och det är en ny erfarenhet.

Nästa vecka har jag fått klartecken att så smått börja PWa med knät. Inte springa än dock och jag får inte dra en mil PW på 1.20h. Lugnare tempo och kortare sträcka några veckor så vi ser att knät håller. Hur som helst ska det bli så jäkla skönt att få börja igen.

Jag har bokat Mötley i Sthlm i november och det känns så sjukt kul och är en belöning för att jag varit så galet duktig med slutandet! Livet känns lite mer värt som nikotinfri, märkligt men det känns så.

Känner inget sug öht, varken med alkohol i kroppen eller total härdsmälta över livets jävlighet i skallen. Sjukt skönt.

Och konstigt! 😉

Heja alla slutare och alla som slutat som aldrig ska börja igen!

/LinaMie

[misja]

Hej LinaMie, hoppas att du börjat PW:a nu och att knäet håller. Belöningar är bra. Vi är såå värda!
Fint att läsa att du har det bra (även om du skrev för en vecka sedan). Jag tänker på dig. Kramar

[Booka]

Hej LinaMie! Mötley, gött! Det är du värd!

Hoppas det fixar sig med knäet snart och att du får en fantastisk avslutning på sommaren!

[LinaMie]

Hej hallå alla.
Snusfri utan problem alls.
Min mamma har plötsligt blivit dålig och det mesta av min tid går åt till att hålla koll på henne och åka till olika sjukhus på möten och kontroller just nu. Helgen var helt galen och jag bröt ihop lite snyggt mer än en gång… Men!! Inte ett jävla sug efter snus!! Fattar ni!? Jag ska åka och bo hos henne några dagar nu och lämnar mina ungar och min hund ensamma. Det är första gången jag gör något sådant och trots oron att åka ifrån ”allt” och oron för mamma (som är enorm!) känner jag inget sug eller behov efter dem gamla kompisen Prillan. Inget alls! Galet! Men så jäkla skönt.

Värmen är här, jag är brun och fräknig. Jag har köpt en stor jävla crosstrainer och jag pwar lite lugnt och försiktigt förutom trampandet på den! Knäet återhämtar sig sakta men säkert. Jag är nikotinfri utan bekymmer och trots allt det tunga just nu ser jag ljust på framtiden!

En fråga: Någon mer som märkt att ögonvitorna blivit vitare sen ni slutade med nikotin? Mina är betydligt klarare och jag tycker tom att min mörkblåa färg på iris är klarare…

Hoppas ni kan njuta av sommaren som kom tillslut och att ni alla kan göra det snusfria!

Alla nya: Det är värt det. Kom ihåg det!

Kramar och ryggdunkar, välj som ni vill!

/L

[nufardetvaranog]

Hej linamie du är jätte duktig du med . är ingen lätt sak det vi har gjort ,nu gäller det bara att inte börja igen .Hoppas din mamma blir frisk / nufardetvaranog

[nufardetvaranog]

och ja ögonen har blivit piggare har jag märkt , förut när jag var lite trött när jag vaknat såg jag ut som ett lik , nu ser jag rätt pigg ut fast jag kan vara rätt trött 🙂

[misja]

Men hur kunde jag missa detta?

Det är åtta dagar sedan du skrev och du kanske är hemma hos barn och hund igen? Hoppas, hoppas att din mamma återhämtar sig snart.
Mitt i allt andas ditt inlägg positiv energi och det är härligt att läsa. Jag tänker ofta på dig och på den resa vi gjort tillsammans. Vad fint att du klarar en så svår situation utan att känna sug.

Ja, mina ögonvitor är också vitare och ögonen mer öppna på något sätt. Piggare blick. Jag tycker att jag ser piggare ut öht. Träning har jag inte kommit igång med ännu. Vi har ju många djur och en hel massa att renovera. Jag stupar i säng om kvällarna och orkar inte riktigt konditionsträna. Men det skulle verkligen behövas och jag längtar. Har i alla fall satt ihop en ny musiklista. Det är peppande.

Ta hand om dig. Jag ska tänka på dig mer än vanligt och hoppas att livet far snällt fram med dig i fortsättningen.
Kramar

[LinaMie]

Hej på er. Särskilt misja. Tack för din omtanke!!!

Jag är hemma nu, sedan i fredagskväll. Mamma har fått alzheimers sjukdom. Min lilla mamma är bara 63år och sjukdomen är nu avancerad och inte i inledningsfasen. När man får alzheimer som så ung går förloppet mycket mycket snabbare än när man får det senare på ålderns höst. Situationen kring mamma har varit ansträngande och komplicerad och är något jag inte går in på här, men nu har jag och mamma varit och fått henne diagnosticerad och jag har kört igång hemtjänst och dagverksamhet. Jag är helt slut och önskar just nu att jag hade syskon att dela ansvaret och känslorna med..

Nåja, detta är ingen allmän blogg utan ett forum för slutare så… det positiva är att jag kan säga er alla nya och gamla att det går att blir fri. Att fortsätta hålla sig fri. Tom när livskriserna haglar över dig så går det. Det är jag ett bevis för. Inte ens i helgen, när jag var helt slut i kropp och själ och fick mina första två avslappnade dagar på flera veckor, var jag sugen på snus trots att jag hade sällskap nära mig som snusade konstant. Galet egentligen. Inte heller när det var som värst i förra veckan, när mamma grät och hade panik över hur hennes hjärna inte funkar och min son blev sjuk (förkylning/feber) hemma i vår stad 10 mil från där jag var med mamma… inte ens då fanns det ett uns av sug efter nikotinet!

Jag tänker på er alla och sänder varje uns av positiv energi i er riktning, ni kan!! Kom ihåg det! Men jag är inte här så mycket av ovan nämnda skäl. Jag är väldigt väldigt trött och det har varit SJUKT tunga veckor för mig.

Kramar och ryggdunkningar till alla som vill ha!

/LinaMie

• Det här svaret redigerades för 8 år, 8 månader sedan av LinaMie.

[Författare]

Inlägg